degig?
Jajjomensan. Det känns som en sån där hemsk förmiddag då allt går fel. Magen är konstig, huvudet känns som en svag version av Tjernobylolyckan. Man vill bara sova även fast man inte har behov för det, men är inte trött. Det känns som om det inte är någon idé att kliva upp, för just idag kommer man inte att varken kunna eller vilja göra världen gott.
Men ändå måste man göra allt det där. Bara för att idag är en sån dag.
Jag gick inte ens på den där promenaden i morse. Jag var tvungen att sova. Jag ville inte stiga upp. Men jag var mycket piggare än vanligt ändå. Klockan 07.30 var jag hur pigg som helst. Jag klev upp för att börja studera, men jag kände att det inte kommer att gå så bra med den biten. Nu är klockan 09.40 och jag sitter fortfarande på samma ställe, jag har inte ätit frukost än. Och inte har jag fått gjort så mycket skolarbete som jag borde ha gjort.
Men klockan är ju ändå bara 09.40, jag får hoppas på en vändning?
Kanske en kopp kaffe och lite solrosbröd gör att jag vaknar till och förhoppningsvis får kraft, ork eller vad man nu vill kalla det till att göra skolarbetet klart.
Sen måste jag hämta biljett på till Lars-Ánte Kuhmunen Band som spelar den 8 november på Nordiska. det måste jag göra idag.
Moodle
Nu har jag köpt tre obligatoriska böcker som står på min litteraturlista, så jag hade väl tänkt kasta mig in i den första boken Kulturanalyser. Jag måste få humm om vad denna bok är för någonting och vad innebörden är innan jag i morgon sticker till Fruängen och inventerar stället.
Jag kan meddela att boken absolut inte ser rolig ut. Men jag har ju valt att studera vidare själv, så det är väl bara att löpa linan ut. Eller kanske rättare sagt hålla fast vid linan så hårt jag kan.
Jag flyttade ju faktiskt till Stockholm för att studera, och det är väl det jag ska göra. Men nu har jag ju börjat känna mig lite mer "hemma"( men bara lite), och det innebär ju att jag vågar göra lite mer grejer. Jag vågar "släppa lös" lite mer. På gott och ont. Skolan är ju faktiskt inte det mest roliga för tillfället. Tyvärr. Men undra hur det låter om några år då jag är färdigutbildad? För det ska jag ju bli, färdigutbildad alltså.
Min hemlängtan går i berg-och-dalbana känns det som. Jag hade ju kunnat dra hem en vecka, om jag skulle åka i morgon. Jag har ju inget schemalagt då. Men det blir nog inte av ändå. Men det är ju inte själva hem jag saknar nu. Det är mest de människor som jag verkligen trivs att ha runt ikring mig. Pappa, Irmtraud, mamma.. Ja- alla mina släktingar! Självklart mina närmsta vänner.
På sätt och vis är det jädrans skönt att bo här, för då är det ju inte för nära till alla. Då blir det inte överdos av "det goda", om ni förstår vad jag menar. Men då när man behöver "det goda" är det lite för långt. Jag är lite kluven just nu. Men det går över.
Nu ska jag slänga mig i soffan och zappa mellan kanalerna. Sen hoppas jag på en tidig kväll, för jag ska upp tidigt i morgon för att få den där lilla stunden för mig själv innan storstadslivet drar igång. En promenad i ett lungt område. Det håller på att bli en del av min morgonvana. Tro det eller ej!
Fem personer får plats här!
Någonting som faktiskt är lite kul är att vi lyckats vara fem personer på 21 kvm yta, dvs lågenheten. Och alla var sams. Men nu vet ju att det går att vara mer än tre stycken åt gången här! Men det blev lite trångt, och varmt.
Nu ska jag komma igång med studierna i den nya kursen. Göra lite efterforskningar.
Senaste nytt:
Efter ett riktigt långt samtal ( närmare bestämt 1 h 20min) me käre far, där vi bl. a pratat om att det borde komma ordentligt med snö snart, avslutade han samtalet med att säga at tdet snöar. Stora "lappvantar"! Jag vill heeem!
Kulturanalyser, kurslitteratur, universitetet och vintertid.
Sen kommer vi ju till det där med kurslitteraruren. Det är ju inte det enklaste då man faktiskt är student och inte har den bästa ekonomin. Jag förstår inte varför böckerna ska kosta så jäkla mycket? Snabbräknade att det kommer att gå på lite mer än 1000 kronor om man ska köpa alla böckerna nya. Och visst, nog är det smart att köpa de begagnade böckerna, för de finns ju de med, men de flesta är ju redan bortsålda.
Jag blev tilldelad en förskola just i närheten av vår lägenhet, så det verkar ju vara bra.
Sen så ska ju LHS och Universitetet slå ihop efter nyår. Super! Det kan ju bara bli bättre, tänkte jag. Men inte nu. Inte då man ska börja en kurs som är helt på LHS och som ska avslutas på både LHS och Universitetet. Det innebär att lärarna inte ens vet om de målen som de lägger upp för oss nu kommer att vara detsamma när vi ska avsluta kursen. Galet? Nåja, som det ser ut nu så vet inte ens lärarna om vad som komma skall. Och absolut inte vi elever, men lärarna tänker då inte ge oss så mycket information om vad som händer, varken i kursen eller runt omkring. Nej, det är vi elever som ska ta reda på det. På gott och ont.
Och så till det här med vintertid. Jag visste ju att det var runt i kring den sista i oktober månad som man ska ställa om klockan till vintertid. Men precis vilket datum, det visste jag inte. Jag har nog förlitat mig på pappa i den frågan. Jag har ju inte behövt ta speciellt mycket ansvar i att komma ihåg sådant, eftersom jag ständigt blivit påminnd av honom. Ja, i alla fall då det gäller vinter/ sommartiderna.
Bella nämnde det och jag fick en chock, då jag insåg att klockan inte var elva på söndag, utan den var tio. Så tack Bella för att du sa det:D
Men det här med att ställa om klockan har ju aldrig varit ett problem för mig, speciellt inte då det gäller vintertid- man "tjänar" ju en timma. Men nu, ska nu veta, nu känner jag mig som en gammal kärring. Klockan är nu kring 17.30 och det känns som om det snart är läggdags. Galet?
Och i morse, då klev jag upp klockan 06.00 och var hur pigg som helst. Någonting konstigt är det i alla fall. Och alla ni som känner mig vet att jag är lite trögstartad på morgonen...
Jag tror jag ska studera mina tider lite grann så återkommer jag om det fortsätter på detta vis. Hmmm.
Nåja, ha en trevlig eftermiddag/kväll.
.. och så mina nya stickade sockar!
Igår hände absolut ingenting, jag gick upp och fikade. Sen satte jag mig i soffan. Sen vaknade jag kl. 16.00. Jag hade en hel del ångest för det, kan jag berätta.. Sen gick jag inte ut på hela jäkla dagen.
Jag hann iallafall se några tv-program. Kanske man ska satsa på att försöka hitta på någonting idag. Kanske gå ut och ta en nypa luft iallafall?
Imorgon börjar nya kursen, det innebär nya människor, och massor av ny kurslitteratur. Dyrt. Och jag är lite nervös.
Stockholmare?
Var har jag mitt hem?
Jag bor ju i Stockholm nu, men det är väl ändå inte mitt hem? Men jag bor ju inte längre där uppe, och det är är mitt hem. Eller?
Jag blir förvirrad, av att bara fundera på det. Jag vet faktiskt inte var jag har mitt hem. Men jag brukar säga att jag ska hem då jag ska uppöver. Men jag säger ju hem då jag har varit på stan och ska till lägenheten också.
Vem är stockholmare? När blir man det? Blir man det när man är skriven i Stockholms län eller? I sådana fall så är jag stockholmare, men norrlänning innerst inne.
hmm.. Om jag nu lyckats virra bort er så förstår jag det helt och hållet för jag har gjort detsamma med mig själv.
Det här kommer jag att grubbla på länge.
Men jag har nog bott här för kort stund. Det är nog bara det. Jag vet inte!!
Så var sista passet över!
Tråkigt nog så är sista passet på scenen över, allt har gått utomordentligt bra idag. Vi hann dock inte se Victoria Harnesk. Men det får vi ta en annan gång då!
Självklart tog jag med mig hem en stor ring Jokkmokkskorv och väldans mycket hjortronsylt. Det är ju ett måste.
Det är ganska skönt att ha fått träffa alla "kändisar" där uppifrån. Då slipper ju jag åka upp hela tiden! Nåja, hemlängtan finns ju där ändå.
Anders och jag blev kallade Indianer idag. Då kan man ju börja undra hur mycket man egentligen får lära sig i svenska skolan om sin egen ursprungsbefolkning. Det enda felat var att det var en fullt vuxen karl som sa Indianer åt oss. Hade det varit ett barn eller en ungdom hade det ju faktiskt gått an, för dem kan man ju säga till att vi faktiskt inte är Indianer. Det går inte att lära en gammal hund att sitta. Fördomar kommer ju alltid att finnas, det är sådant som oftast går i arv. Så snälla ni föräldrar som kanske inte vet så mycket om oss- läs på lite, eller kanske fråga någon som tillhör en ursprungsbefolkning hur allt ligger till och berätta för era barn hur det egentligen är och inte hur ni tror att det är.
Hur Norrländsk är du?
Jag är 79% Norrländsk, men jag bor ju för tillfället i Stockholm, och det drog nog ner min "Norrländska procent". Haha!
Och så besökte vi, och deltog på Jokkmokksdagarna i Huddinge idag. Det gick väldans bra med tanke på att Anders verkar ha lite scenskräck(!). Men det såg ut som om han var född på scen då han äntligen kom upp dit!
Tessan var också där och frös. Hon kollade såklart också på våran fina dräktvisning. Sen tog vi en riktigt lång fika, vilket var otroligt uppskattat. Det är ju faktiskt inte så kul att ha blickarna på sig hela tiden. I viss mån går bra. Vi hittade ett litet krypinn där vi kunde vara lite anonyma. Vi var helt klart för färgglada i detta höstgråa Huddinge.
Vi ska till Huddinge i morgon också, men då ska då iallafall jag försöka komma dit lite tidigare, så jag hinner lyssna på Victoria Harnesk. Dock får jag inte den där sovmorgonen jag hade behövt, för jag ska försöka rädda min framtand som är grymt ugly nu. Då ska vi se om tandläkaren lyckas bättre denna gång!
Plus: Håll utkik på alla japanska bloggar! Stor risk finns att jag, Anders och Bella kommer att hamna på någon sådan. Ironiskt nog! Haha
Och plus även till dem som vågar komma fram och prata med oss, fråga massor av frågor och berömma kläderna, istället för att bara tokglo och ge ett stelt leende som ser ut att vara fullt av rädla.
Vi syns väl i morgon på Jokkmokksdagarna?
Jokkmokksdagarna i Huddninge
Idag åker jag, Anders och Bella till Huddinge för att gå på dräktvisning. Det är ju Jokkmokksdagarna! Kanske man hinner träffa någon kändis också. Få lite Jokkmokks-känsla!
Förra året på Jokkmokksdagarna träffades jag och Anders för första gången, så jag antar att vi nu har känt i ett år! Resten får ni väl lista ut själva.
Nu ska jag ta ock klä på mig, äta och föna håret så att det bara är att åka så fort alla kommer hit!
Välkommen till Jokkmokksdagarna allihopen!
Forts. Projekt rädda framtand
Redovisningen på projektet är nu över och gick mycket bättre än väntat. Samma med vår fina utställning!
Måste berätta om en liten grej, Ida sa nämligen att det var någon annan som uppmärksammat det där modet dunjacka och inget vettigt på benen. Det var någon som hade skrivit någonting i någon tidning om detta, coh hade ungefär samma innebörd som jag hade. Skönt att jag inte är ensam och irriterar mig på sådant..
Normalt sett brukar ja faktiskt ge blanka fan i vad folk har på sig. Men det där var faktiskt ganska fult. och konstigt, eftersom det är så varmt här..
Ikväll väntas utgång/ middag med tjejorna, vilket kommer att bli superkul. Men nu väntar den inbjudande soffan på mig, jag ska försöka läsa lite Harry Potter. Eller kanske bara blunda lite!
Thékannan
Nu måste jag skaffa mig den där thékannan som jag tänkt på ända sedan vi flyttat in här. Men det är ju bara så svårt, för det är ju faktiskt en sån grej som bara ska vara på ett speciellt sätt. På mitt sätt, den ska falla mig i smaken med andra ord. Jag hittar ingen! Och jag håller på att bli knasig!
Jag vill ha min thékanna nu!
Projekt rädda framtand.
Jag har redan tillräckligt med tankar för att blogga. Eller rättare sagt, jag har redan varit med om så pass mycket så att jag kan skriva ner några rader här.
För länge sedan lyckades jag förlora ganska mycket av mina framtänder. Jag dök i lilla bassängen i Malmberget, för er som är nyfikna. Men det var länge sedan. Och ja, jag vet att det var dumt.
Med jämna mellanrum måste jag "fylla på" lagningen på ena framtanden, för den lyckas alltid lossna. För första gången i mitt liv händer detta på en läglig tid. Jag har nämligen väntat på att det ska hända, och igår hände det. En bit av lagningen lossnade.
Som tur var hade jag ju en garanterad tid hos tandläkaren den 5 november, men jag fick boka om tiden och har nu lagat till felet igen. Jag hade planerat att det minst skulle ta tre kvart, men allt var över på mindre än en kvart! Och alla jag mötte på folktandvården var supertrevliga och verkade mycket bättre än dem i Jokkmokk. Men det återstår att se. Om de är bättre alltså. Det enda som är synd är att det var den sista gången som jag gick gratis. När jag satt på tunnelbanan hem, med min nylagade tand insåg jag att denna förbannade tand kommer att kosta mig en förmögenhet i framtiden.
Jag fick i allla fall en tandborste, och massa plackers. Och tandläkaren tyckte att jag hade bra och fina tänder, hon sa också att jag nog inte skulle behöva gå och hälsa på dem allt för ofta. Vilken tur, tänkte jag.
Nu ska jag koka kaffe till min thermos, och så får jag inte glömma maten och allt annat som jag ska ha med till skolan. Är inte skol-sugen idag. Jag vill bara ligga hemma och kura in mig under mitt varma täcke.
idag känner jag mis såhär:
God morgon
Snart klar.
Sen ska ni veta; Då börjar jag en annan kurs, VFU heter det. Verksamhetsförlagd utbildning. Jag har fått veta att jag ska vara i Hägersten, men inte vart i Hägersten. Men det löser sig. Allt är bättre än detta skit projekt iallafall. Eller det är väl inte projektet som är skit. Det är väl snarare en persolighet. Nåja. Man kan inte älska alla, som vår käre lärare Birger sagt.
Det ska iallafall bli skönt att slippa projektarbetet, men det har ni väl fattat vid det här laget! På onsdag blir det lite fira med tjejerna. Det ska bli skönt. Jag skulle kunna tänka mig att det finns fler än jag som haft det där problemet..
Idag, skulle jag på stan för att köpa svart färg. Och Ida skulle på stan och köpa sin superdyra hudkräm. Så vi slog följe. Men tror ni anta att jag kom hem med mer än det? Jodå. Två par nya strumpbyxor och ett par benvärmare som jag självklart inte kunde motstå. Help me, I think I´m going to be at shopaholic! Eller kanske inte.. Eller jag vet faktiskt inte, jag är ju bara så ovan vid att det finns så mycket affärer..
Nåja. Jag är på något konstigt vis väldigt glad, och jag har ingen aning om varför.
I morse steg vi upp klockan 06.00 för att gå ut och gå. Och jag måste rekommendera morgonprommisen till er, för det är verkligen så skönt! i morse då vi var ut och gick mötte vi en katt som kom och strök på våra ben. Sen följde den efter oss ett tag. Det var så fin! Jag ville nästan ta med den hem! Synd bara att vi inte får ha pälsdjur i lägenheten.. Fast å andra sidan är det ju rätt trångt här..
Och så måste jag ju bara berätta att jag hunnit med så mycket; Massor av julklappar är klara, och massor av grejer till julmarknaderna. Sen får vi ju se hur det går att sälja dem.
Glöm inte att kika in på Lärarhögskolan på onsdag mellan 13-15 då vi har vernissage. Och så klart får ni inte missa Jokkmokksdagarna i Huddinge 25-27 oktober. Det är alltså från torsdag till lördag. http://www.jokkmokk.se/ext/templates/extPage.aspx?id=3596
Min blomma
Den verkar ta sig igen- efter att jag vårdat den, vill säga. Den var helt död då jag gjorde det, men jag tänkte att jag skulle försöka få liv i den igen. Jag trodde faktiskt inte att den skulle överleva.
Jag måste erkänna att jag verkligen hade ångest över att jag inte klarade av att låta den leva.. Speciellt inte eftersom mamma gav den.
Men den lever!!!
Inläggen är tillängat min kära mor.
Tack för blomman!
Äntligen!
Inspirationen har äntligen kommit tillbaka till mig!
Jag har äntligen fått lite fler idéer och kan börja slöjda och producera igen! Anders är i sin ateljé, vilket ju inte är så ovanligt. Men jag tänkte att det är lika att göra någonting vettigt medan man är ensamen i denna lilla skokartong, så det fick bli en ny metod; trycka på väskor och göra julklappar.
Det går ju som inte att göra sånt då man är två i vårt krypin. Det blir liksom lite trångt!
Nåja, nu ska jag fortsätta här. Och så måste jag meddela alla er släktingar som läser här; Jag är student, så det blir det billigaste möjligast som julklappar. Och jag förväntar mig inte någonting dyrt eller knappt någonting alls i julklappsväg av er:) En kram är tillräckligt!
Edward Sissorhands och veckan är snart slut
Ja, nu är denna vecka också snart slut. Så är även kursen som jag går nu, Design, skapande och hantverk. Den slutar nu på onsdag. Tänk, att det gått så fort! Nu har jag bott i Stockholm i över två månader!
Allt känns lite overkligt, om jag ska vara ärlig. Ena stunden är jag i min gymnasieklass på Bokenskolan, och andra sitter jag på Lärarhögskolan i Stockholm på något seminarium eller föreläsning. Det har gått på tok för fort den senaste tiden. Så fort att jag knappt kan förstå det själv.
Jag kommer så väl ihåg då jag var en liten knodd och sprang på mammas jobb, och pratade med alla som jobbade där. Jag kan inte förstå, jag verkade ju inte vara blyg för 5 öre! Otroligt nog verkar 90% av dem jag träffade där komma ihåg mig nu. Men det är ju också trevligt.
Och om man nu ska vara sentimental, så tänker jag ofta på den tiden jag bodde i Malmberget och gick på Nya Malmstaskolan, då främst på Pål, John och Sara. Det var vi som var gänget. Och så klart Tim, men han hade ju den där förkärleken att klättra så högt upp i träden som han bara kunde. Det slutade några gånger med att brandkåren fick komma och hämta ner honom, för han klarade inte att ta sig ner själv. Visst umgicks vi med honom väldigt mycket också, men han ville ju bara klättra hela tiden... Det gjorde han ju också!
Undra hur det går för alla nu. Sara har jag ju fortfarande relativt bra kontakt med. Men resten, dom hör man ju inte av längre. Bara genom mamma som fortfarande är kvar i Malmberget och kanske snappar upp någonting om dem, som hon senare berättar för mig.
Jag kommer ihåg då jag hatade att städa, laga mat och ens hjälpa till med någonting där hemma. Jag var som osynlig så fort någon ville att jag skulle hjälpa dem med någonting i huset. Nu är det annorlunda. Jag blir nästan äcklad när jag ser damm på en fotoram, eller disk som inte är diskad. Tänk hur det kan ändra sig. ATt det ändrar sig så fort!
Nej, nu ska jag göra någon nytta.. Eller bara görra någonting annat än att sitta framför datorn. Ha en trevlig lördagskväll!
Ordbajsa, flamingofolket och min nya utomjording.
Nytt för mig är också flamingofolket. Det är dem som går med en stor Fjällräven dunjacka och endast har tights, eller bara ett par nylonstrumpor på benen och bara ett par ballerinaskor, eller några skor som absolut inte håller värmen. Det har jag fått förklarat för mig, när jag en dag förbryllad kom till skolan och förklarade vad jag hade sett. Jag förstår bara inte meningen med att köpa en 4000 kronorsjacka som blir stekhet här i storstan, men att sedan inte ens ha på någonting på ben eller fötter. Det verkar väl inte vettigt? Eller? Jag är då van att då man drar på sig tjockaste dunjackan då det är ungeför -30 grader, eller bara riktigt kallt. och då tar man då på sig ordentliga täckbyxor och de var´maste skorna man bara kan ha! Dessutom är de flesta som har hakat på denna storstadstrend översminkade med kajal och foundation, så de ser ut som någonting som inte kommer från denna jord (Och inte skulle man då ta på sig smink då det är så kallt, för då fryser den ju fast och man blir förfryst).
Och så till min utomjording som jag har fått. Men det är inte någon flamingo, måste jag påpeka. Nej, det är min nya dammsugare. Det fick bli en vit, för den röda som jag ville ha fanns inte kvar. Men nu har jag en dammsugare! Jippie!
Det blev en lång dag på stan idag, jag köpte en ny mp3-spelare, då min gamla på något vis lyckades gå sönder. Sen så köpte jag ju så klart en massa annat också. En ny kjol, tillexempel. Den var ju faktiskt på rea. Jag har lite ångest att jag kan göra av med så mycket pengar på så liten tid. Men jag är ju inte van vid så här stora utbud på affärer. Det måste ju vara det. Eller rättare sagt; Jag har tillåtelse att skylla på det, eftersom jag är van att ha en lite Konsum butik, och över gatan en Ica butik. Och där är det ju inte så stort utbud.
Fan. Jag måste låsa mina pengar nu.
Från det ena till det andra så tror jag att jag måste till nordligare breddgrader innan jul ändå. Jag ser dock inte fram emot det. Jag hoppas att jag inte behöver det ALLS. Jag vill inte behöva åka upp förrän till jul. Jag vill verkligen inte det. Det blir ju bara så jobbigt.
Sen till skolan då. Det går faktiskt bra. Nu har jag bara en rapport att skriva färdigt, det är tur att det är ett grupparbete så kan man ju rådfråga de andra i gruppen också. Men efter att rapporten är inlämnad och redovisningen är avklarad, då har jag läst klart min första kurs på LHS. Jippi, det ska vi fira med en öl, kanske? Nästa onsdag, alltså....
Nu ska jag bygga ihop min egna utonmjording och se om den fungerar! Trevlig fredagskväll!
Paltafton i Fruängen
Ida tyckte att jag skulle sluta vara en morsa åt Anders, och hon har nog rätt. Men jag trivt ändå med det.
Hon syftar på att jag alltid lagar mat och städar. Och hon har faktiskt rätt, jag gör faktiskt det, för de gånger Anders lagat mat i detta hushåll kan man räkna på en hand. Men jag tycker om honom för det. Han gör ju faktiskt annat, "karlgöra". Även fast jag nog hade klarat det med, men jag kan ju inte göra allt!
Jag och Anders(!) var på stan idag, jag tror det var en månad sen sist han var där. Och jag måste skratta, för jag, som bara bott här sedan augusti, kan tunnelbanan bättre än honom, som bott här i över ett år! Men är man bybo, så är man.
Vi var på gubbdagis (Clas Ohlsson) och handlade, tack gode Gud för att det inte bara finns tråkiga saker som sticksågar och sånt där. Jag hittade en äggklocka, en slickepott och en kakform- så nu ska jag banne mig baka! Kanske inte något avancerat, men en sockerkaka ska jag väl kunna röra ihop!
Sen hittade jag en dammsugare, som jag nästan blev kär i. Om man nu kan bli det. 990:- kostar den, men jag har inte köpt den än. Nej, jag ringde min kära mor som sagt att jag ska få en tidig födelsedagspresent, och det var ju så svårt att lista ut vad det skulle bli. Då hon var här, var det enda jag pratade om just en dammsugare. Och visst, det var en dammsugare jag skulle få.
Att jag inte kan önska mig någonting annat! Något roligare som en resa, eller någonting annat. Nej, en dammsugare är vad jag ska ha. Som jag näste intill måste ha. Jag känner mig som en gammal kärring.
Den dammsugaren jag vill ha, den är röd. Den ser faktiskt ut som en utomjording. Men den är fin, så fin att den kan stå framme hela tiden. Jag vill ha den!
Det som är roligt är att Anders sagt att det är mest manligt att dammsuga, för det är ju en maskin, och den låter! Haha!
Jag har varit ledig från skolan idag, vilket varit grymt skönt! Jag kom hem igår vid 15.00-tiden, och somnade. Sen har jag bara sovit ända till 12.00, då Anders kom hem.
Jag är så less på människor som bara drar all energi ur mig.
Jag har kommit fram till att jag är en av dem som verkligen inte orkar engagera mig i det som jag inte orkar med, eller inte tycker om. Elin och Maria satt och pratade om någonting (jag vet inte om vad) efter att vi ätit vår lunch, och jag slocknade på bordet. Jag kan tillägga att jag var väldigt pigg innan de kom in på det där ämnet.. Jag vaknade och dom sa att jag hade ränder av min tröja i ansiktet.
Nu ska jag slå mig ner i soffan och inte göra någonting.
uppd:
Kolla på Oððasat i veckan, Anders pappa och farbror kommer att vara med där!
Vuxenpoäng!
Och för att inte tala om den hemmagjorda potatissalladen. MUMS! Det luktar vuxenpoäng! haha
Bra betyg av käre Anders: " Det smakade som mammas".
Varje dag då jag åker antingen till eller från skolan så möter jag en av de som försöker tjäna lite pengar, genom att spela en trudelutt eller visa foton på sin sjuka baby. Det är någonting jag inte är van vid, för det känns så konstigt att aldrig ens hinna ge en slant åt dem. Men å andra sidan så tror jag att den största delan ev "dagslönen" inte går till det goda, om man säger så.
Jag får faktiskt lite ångest då jag går förbi en gittarspelande karl som nynnar på någonting som låter som en Winnerbäck-dänga. Däremot får jag faktiskt inte lika mycket ångest då jag går förbi eller ser någon som springer med kort på sin sjuka baby, då vill jag hellre se babyn eller vad det handlar om och ge den mat istället för en slant som någon annan säkert skulle ta.
Egentligen vet jag inte riktigt var jag vill komma i detta ämne, men det är någonting som jag har funderat på i någon vecka nu.
Kanske man skulle ge en krona eller nån lös peng till den där gubben som spelar på Winnerbäckdängan?
Men skulle man ge en slant åt den där kvinnan som springer med ett foto och visar upp sin sjuka baby?
God morgon!
Jag förstår inte, för jag brukar ju inte vara den som är såhär trött på morgonen, hela sommaren har jag ju stigit upp innan 06.00 för att jag börjar jobba 07.00. Med andra ord har jag ju sovmorgon varje morgon nu för tiden! Någonting har hänt. Åh! Jag bill bara vara pigg!
Öppnade min nya Harry Potterbok igårkväll. Superbra
Mina blommor.
Idag har vi kommit ett steg närmare att komma igång med vårt projektarbete:) Det känns som om jag hanmat i en superbra grupp, och jag tror vi kommer att göra ett utomordentligt arbete!
Sen till mina blommor, som jag verkligen tycker om.. Men kanske inte riktigt lyckas vårda. Inte bra!
Men omm sanningen ska fram, så ligger solen på nästan hela dagen och bränner mina stackars blommor, även fast jag vattnar dem och gör allt som man ska göra med dem. Jag hade för mig att blommor tycker om sol. Men tydligen inte!
Jag borde göra ett försök till att rädda dem. NU. och sen städa.
Måste bara berätta om min matlåda som jag hade tagit med mig. För jag hade ju varit duktig och lagat mat och satt i matlåda enbart för att ta med till skolan idag. Men jag tog inte med den, jag ver helt bomsäker på att jag gjort det. Men det var endast mentalt jag hade satt ner den i min väska. Jag hade som för mig att jag gjorde det. Jag såg det framför mig! Men icke, det var verkligen inte i min väska!!! Knasigt hur det kan bli sådär.
Vill passa på att be er gå in och kolla på mina bilder http://www.pixbox.se/usr_show_id75711_page0_order1.html
mobilsvar
Jag har just spelat in ett mobilsvar på min mobil. Man låter ju helt knasig när man hör sig själv.
Jag tycker att jag lät som min farmor! Och jag bryter ju på finska! det kanske för att jag nu är van att höra stockholmsdialekten. Jag vet inte. Vojvoj.
Nåja, nytt mobilsvar har jag!
Idag borde jag städa. Men jag ska bara.... hitta på någonting annat först.
Jag måste laga mat. För det är ju ingen idé att städa innan jag har lagat mat, för då blir det lika stökigt efter maten igen.
Fast om jag städar nu, så får jag vara ifred och göra det. Ingen eller inget som är i vägen för mig.
Åhh, varför ska man alltid dra sig ifrån att städa?
NEJ,jag ska ta mig i kragen och fundera på vad jag ska göra.
Bio med Bella
Järnets änglar blev det, även fast jag for in till stan för att se Ett öga rött med hon och hennes mor. Nåja, jag ville ju också träffa Bellas, så det gör ju absolut ingenting!
Det var ett lyckat filmval, för det är länge sedan en film gett mig så mycket som denna: Skratt i otroliga mängder, någon tår. Och känslan av hem.
Efter filmen förflyttade vi hennes mor hem och vi fortsatte ut på stan för att hitta en liten lugn krog, vilket tog sin tid för vi var tvugna att ta oss till Gamla Stan. Men vi hittade en liten krog, men det föll väl inte direkt oss i smaken, om man säger så.
Det var en kvinna där, som var i kanske kring trettio, sönderblonderat hår slank kropp, väldigt lång ( i jämförelse till mig, iallafall) och utputande läppar. Karlarna, som helt plötligt förvandlats till så pojkar bara sprang och kråmade sig mot henne. Är det hon som är en förbild? Fyfan, hon var rent utsagt äcklig, för det verkade som om hon gick ut för att få bekräftelse, inget fel med det, men på det sätt hon gjorde det.. Det äcklar mig. Hon lät "småpojkarna" kråma sig mot henne. Hon verkade vilja ha det så. Fyfan.
Nåja, jag och Bella lyckades till slut se över det där och surrade om allt och inget, vilket var oerhört trevligt!
Sen när jag skulle kliva på tunnelbanan, efter att ha väntat i 30 min på den (och var redan kissnödig innan jag började vänta) så är jag överlycklig att den äntligen kommer. Jag stiger på och känner en stark lukt av spya. Jajjemän, jag kände lukten av en riktig jävla pizza som någon lagt där. I den vagnen jag ska sitta i. Jag gick längre fram för att försöka komma bort ifrån lukten, men icke. Det var som om lukten etsat sig fast i min näsa. Fy fan! Jag förmodar att det var någon som fått i sig lite för mycket alkohol.
Jag hittar en plats att sitta på, till slut, där lukten inte är så stark. Jag fantiserade om det var någonting blött jag kände där jag satt, att det var spya på sätet, även fast jag noggrant kollat ut var man kan sitta utan att bli överfallen av en spya, eller en spyende människa. Nej, jag satte mig inte i en, lyckligt vis! Men just brevid mig, där sitter ett gäng blondies, onyktra, och förklara eller ska man säga för varandra att dom är arga på den och den och den och dig... Dom förde ett jävla liv.
Fan, kan inte bara folk ta furnuftet tillfånga och inte dricka så jävla mycket? Kan dom inte hålla lite låg profil, iallafall respektera andra människor? Ta det lite lungt och bara vara sig själv?
Svaret är absolut nej. De som syns här, det är dem som vill ha bekräftelse, dem som inte kan vara sig själva, de som bara kan säja vad de tycker med alkohol i kroppen. Rädslan är för stor. Rödlan för verkligheten.
Vanliga människor, som är trygga i sig själva väljer att ha en lite lägre profil. De syns inte, i stockholmsvimlet av alla dem som bara är ute efter att synas, för att få bekräftelse. Fy fan.
Jag är i ärlighetens namn less. Less på dessa som bara MÅSTE synas, som måste töja på gränsen.
Och till alla er som bekräftar dessa människor: fy skäms! Tänk om, för fan! Gör någonting vettigt och uppskatta dem som verkligen gör någonting. Någonting som är nyttigt, som att arbeta för en bättre värld.
varför inte bara skippa den där sista ölen och ge dem till någon som behöver dem mer?
Jag menar absolut inte att bekräftelse är dåligt eller fult, men det är sätten man söker det på.
För i en viss mån tror jag att alla behöver det. Bekräftelse.
Nå, mycket hinner åka genom huvudet när man väntar och åker hela tiden, som ni förmodligen märker.
Det känns som om spyan som jag av misstag andats in fortfarande är fast där i näsan.
Och kissa fick jag göra.
Nu måste jag äta. Hoppas jag skrivit någonting som är intressant på någe vis!
Vinterviken
Det är ett fint ställe där det bara kryllar av barnvagnar. Ungefär. Men det är mysigt att gå där och bara ta det lungt.
Vi var där för att hälsa på Dagmar och Minmin.
Minmin är tre år och har redan intelloigensen hos en nio-åring. Det är helt otroligt! Och både jag och Anders trivs med henne, hon är underbar! Dagmar också, jag fick låna en cykel av henne. Långtidslån, enligt henne.
Det är skönt att hon bor så nära, och att ha någon vuxen att prata och fråga när man behöver hjälp med olika saker.
Och så måste jag ju bara säga att torsdagskvällen var helt lyckad! Det var lungt och trevligt!
Fredagen var återhämtningsdag, om man kan säga så.. Vi var ett avdankat gäng i skolan igår, även om vi inte var alla där! Men att vi var avdankade var nog för examinationen och den rejäla sömnbristen. Och såklart hade ju torsdagskvällen en bidragande faktor. Så var det i mitt fall.
Det är så mycket som har hänt nu på bara någon vecka. Så mycket som är bara jobbigt att tänka på. Men det är så livet är uppbyggt- man kan inte leva med alla man vill, och inte heller så länge man vill.
Det händer i tre, brukar man säga. Jag är fortfarande osäker på om det är det första eller det tredje, för det beror på hur man ser det hela. Det återstå att se.
Vi visste det, och så även du.
Tack, för det du lärt oss. Det är vår plikt att föra det vidare till nästa generation.
Nu är du fri. Och vi måste gå vidare nu.
För tillfället känner jag mig helt tom. Men det går över.
and the sunshine is gone...
Nej nu får jag ta och rycka upp mig!
Okej, ikväll blir det en eller två öl, med några kurskamrater, för att fira att vi är klara med examinationen. Det ska bli trevligt!
Anders kom hem precis när maten var färdig, och det är inte första gången han gör det. Ibland tror jag att han luktar sig till att maten är klar och kommer hem och äter! Det går ju inte att göra mer än att skratta åt det.
Män är män. Dom tänker inte på samma sätt som oss kvinnor. Och det är inte någon idé att lägga nån större tankeförmåga på det, för vi kommer ändå aldrig att kunna ändra på dem och deras tänkande. Hur mycket vi än vill det.
Jag ringde till pappa för någon vecka sedan och beklagade mig över att jag inte får hjälp med att göra mat och med andra hushållsuppgifter som att tvätta och sånt. Jag tyckte inte att det enbart var min uppgift att se då tvätten behöver tvättas och då man måste skura och dammtorka.
Pappa svarade "Anna, vi ser sånt där på ett annat sätt än du. Du måste ha överseende, för en förändring sker inte över en natt".
Han var alltså på Anders sida i detta fall, filket jag då absolut inte tyckte om! Men han har rätt.
Jag tror att pappa kännde igen sig i Anders situation. Faktiskt.
Det är bara att inse- Anders kommer alltid att vara Anders. Jag kommer inte att kunna ändra på honom. Det är han själv. Ändå är jag lycklig!
Och nu så ska jag skicka arbetet iväg. Och en dusch skulle inte sitta fel:)
good morning sunshine!
Vaknade extremt tidigt idag, vilket är ovanligt. Men trots det är det skönt att få den där lilla stunden för sig själv innan allt river igång för en ny dag.
Det bir en lång dag idag, jag lär tillbringa den på skolan.
Nu till kaffet och uppvaknandet!
Trevlig dag!
innan morgondagen:
Det har blivit på tok för mycket kaffe, magen säger:"nejnejnej, inte mera kaffe" medans huvudet säger: "mer kaffe, mycket mer kaffe så att du håller dig vaken lite till". I detta fall måste jag nog medge att båda två har rätt, inte bra med kaffe med tanke på hur stora mängder jag lyckats insupa under en tredagarsperiod. Men jag måste ju. Jag vill ju orka skriva examinationen. Damn! Lik förbannat bryggde jag just färskt kaffe. Igen.
Examinationen är som en böld i arslet!
Till i morgon måste jag ha hunnit:
Skriva klart examinationen
Sova minste en timma mer än vad jag hunnit med inatt
Dra ner den höga koffeinhalten jag har i kroppen
Punkt.
sen då? det var ju inte så mycket det där. Men det känns vill jag lova! Kan inte någon bara komma och hjälpa mig med arbetet, jag har ju hunnit en bra bit, men jag tror jag har fastnat. Hjälp mig!
Och hur ska jag orka följa på den där kryssningen som vi pratat om? Jag kommer ju inte att orka med någonting efter denna vecka. Men jag kan nog trösta mig med att jag inte är ensam att känna så.
Hmm. Jag kom att tänka på att jag nog har koffeinabstinens. Blä.
Förra veckan for jag och Ida och fikade, på väg till fiket hittade vi en liten kiosk där en stock general kostade 250;- Vi delade på den, men den är nästan slut nu.. Jag måste ut ändå, kanske köpa en snusdosa.. ojoj. Jag har på tok för mycket saker runtomkring mig som distraherar mig så att jag inte kan göra det jag verkligen ska göra....
Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och en snus. Och läsa och skriva.
Vi har gjort stan!
Det var trevligt, men det kändes efter ett tag som om fötterna var två tegelstenar. Tre nya krukor fick jag av henne och lite annat smått och gott.
Nej, nu MÅSTE jag ta itu med den där examinationen! Måste försöka komma igång med den, sen går det nog av bara farten.
Imorgon: Examination, examination och examination. Sen höra om jag kan byta inriktning, om jag inte får eller kan det så vet jag inte vad jag ska göra för jag vill verkligen inte gå Barn, teknik och skapande. Då skiter jag i Stockholm och flyttar till Umeå eller kanske söker till Uppsala istället. Jag har iallafall en plan B, det är ju skönt.
Nå, nu har jag väl skrivit tillräckligt här för idag. Vi ser ju!
idag
säng ljuva säng!
Får se om vi får ihop den idag. Jag och mamma. Hon är ju på besök, nämligen. Stackars, på semester här nere och åker på jobb direkt!
Vi fick en fin blomma av henne, och sik. MUMS! Hon är så snäll:) Siken ska jag tillaga nån dag här framöver!
Som en ketschupfalska, först kommer inget och sen kommer allt;
Jag klev upp, segade mig som tusan, ville verkligen inte. Anders hade inte diskat eller städat efter sig. Det var min uppgift innan kära mor kom, att städa bort det alltså. Sen hände absolut ingenting på två-tre timmar.
Mamma ringde och sa att hon var framme, och i samma veva ringer fraktkillarna och ska komma och lämna sängen.. ojojoj, så mycket att göra på så kort tid, tänkte jag! Jag gick och mötte kära mor, och jag tror knappt att hon kände igen mig, hon sa sen att jag hade blivit som en riktig stockholmsjänta! Jag- en stockholmjänta? Hur gick det till?!
Sen ringde fraktkillarna igen och sa att dom var framme vid Herocity(!). Vad är det för paltskallar som inte kan läsa en karta? Nåja, jag fick ju guida dem lite (med mitt perfekta lokalsinne här i storstan).
Nu har jag iallafall fått sängen och madrasser hit till lägenheten. Superbra, men som sagt, vi får se om vi får ihop den idag.
Jag vill ju gärna ha någonstans att sova inatt. Tre själar på ett utymme av 21 kvm. Kul.
Nåja, nu ska jag ta mig en kopp kaffe med mamma, sen ska vi bygga igen!
Och sen, ska ni veta, ska jag ta itu med den där examinationen! Kom och hälp att komma igång med den?
Have a nice day!
Rubruk rubrik, den lämnar jag till sen.
Nu kan jag kryssa av Nordiska museet, eftersom jag besökt det även om det bara var 20 min innan stängning(!).
Jag han gå en sväng till suovernirbutiken och till N.N. Skums utställning, jag ska faktiskt försöka att gå dit igen, för det finns ju mer att se, och när jag ändå är där så bode jag gå till Wasamuseet också!
Sen fick jag höra att jag inte uppdaterar mig här på bloggen, och visst. det är sant, men jag har inte haft någon lust eller ork bara. Men jag gör det ju nu:)
Helgen har varit ganska tråkig, jag har som inte gjort ett jäkla skit, marathon sett alla Heroes avsnitten. Det har jag gjort.
Nej, nu ska jag ta itu med den där disken. fyyy!!
Vår nya säng komemr idag:9 Jippie!