Anna

Idag har vi tillbringat nästen hela dagen i Vinterviken.
Det är ett fint ställe där det bara kryllar av barnvagnar. Ungefär. Men det är mysigt att gå där och bara ta det lungt.
Vi var där för att hälsa på Dagmar och Minmin.
Minmin är tre år och har redan intelloigensen hos en nio-åring. Det är helt otroligt! Och både jag och Anders trivs med henne, hon är underbar! Dagmar också, jag fick låna en cykel av henne. Långtidslån, enligt henne.
Det är skönt att hon bor så nära, och att ha någon vuxen att prata och fråga när man behöver hjälp med olika saker.
Och så måste jag ju bara säga att torsdagskvällen var helt lyckad! Det var lungt och trevligt!
Fredagen var återhämtningsdag, om man kan säga så.. Vi var ett avdankat gäng i skolan igår, även om vi inte var alla där! Men att vi var avdankade var nog för examinationen och den rejäla sömnbristen. Och såklart hade ju torsdagskvällen en bidragande faktor. Så var det i mitt fall.

Det är så mycket som har hänt nu på bara någon vecka. Så mycket som är bara jobbigt att tänka på. Men det är så livet är uppbyggt- man kan inte leva med alla man vill, och inte heller så länge man vill.
Det händer i tre, brukar man säga. Jag är fortfarande osäker på om det är det första eller det tredje, för det beror på hur man ser det hela. Det återstå att se.

Vi visste det, och så även du.
Tack, för det du lärt oss. Det är vår plikt att föra det vidare till nästa generation.
Nu är du fri. Och vi måste gå vidare nu.

För tillfället känner jag mig helt tom. Men det går över.