en liten en
Vi börjar få in lite rutiner på vårat nya liv. Inte mycket än, men lite mer än första dagarna. Jag har fått huvudvärk och riktigt ont i tänderna och käkarna.. Jag tror det beror på att jag biter ihop käkarna när jag "sover". Jag tror jag behöver sova mer.. Jag tror också att det beror på att jag är orolig och ligger och lyssnar så att lillkillen andas.
Det snöar och snöar och snöar här. Det känns som hemma.. Anders har redan varit ut och skottat två gånger idag.
Nåja, mer hinner jag inte skriva.. Nu är det mat som gäller. Man får ju so härliga mattider när man har en liten en:)
tips?
Jag hade kunnat dra igång ett nytt projekt, men det är lika att inte göra det. Dels för att projektet förmodligen kommer att bli liggandes allt för länge, jag tycker sånt är jobbigt, och dels för att jag förmodligen inte ens kommer att kunna koncentrera mig på någonting. Om jag nu skulle börja med ett nytt projekt, så skulle det nog gå raka vägen åt ---, för det är så attans svårt att fokusera.
Jag har ju lite lust att sy första skorna till lillbebisen, eller det blir väl mer tossor. Jag hade ju kunnat göra det, men risken att jag lämnar ifrån mig arbetet är för stort och sen när jag väl tar itu med det igen så är nog tossorna allt för små... Så vad ska man göra en dag som denna? Vänta, vänta och vänta? Jag har inte ro att läsa böcker, jag är nog lite less på det också. Till postlådan vågar jag inte gå nu, det är så attans halt och jag vill inte ramla igen. Jag har ju gjort allt som behövs göras... Jag får väl surfa runt och hoppas att jag hittar någt intressant. Det får väl tiden att gå? Jag hade behövt klippa mig, det lär väl dröja innan jag kan göra det. Men jag tar mig inte in till Hemmesta heller. Jag är fast här idag!
Inom 24 timmar är jag och Anders föräldrar. Jag är inte nervös, och inte rädd. Jag är nästan för lugn, känns det som. Alla väskor som ska vara packade är packade. Det är städat i huset och matlådorna svämmar över i frysen. Alla bebissaker är inhandlade (förhoppningsvis), och nu är det bra att fortsätta vänta. Jag hade gärna haft besök idag, kunna sitta och surra om allt mellan himmel och jord och inte tänka på tiden... Idag är en sån dag så jag gärna bott där uppe, där familj och vänner finns nära. I morgon kommer de första timmarna på dagen att gå så himla sakta, nästan som idag. Tror jag, kanske inte...
Nu fick jag mig något att göra, jag kom på att mina blommor behöver vattnas, för jag tror knappast att Anders kommer att komma ihåg det. Det vore ju synd om alla mina gröna vissnade.
Om du nu har tips på mindre saker att göraen dag som denna, skriv en rad eller två!!
Förväntansfull - och hungrig!
lärare?
Idag har det varit finväder här och Anders har varit hemma med mig idag, så vi har varit ute i solen(!) vid stranden, och myst med varm choklad och fika. Isen ligger fortfarande kvar och det var faktiskt folk ute på den idag.. Jag vågar då inte gå ut på den..
Senaste nytt är att bebis ska komma innan veckan är slut! Jag trodde då att den skulle komma nästa vecka, men det blir tydligen inte så. Så länge allt är bra så spelar det ju som ingen roll. Jag är på bra och gott humör än, och det är ju alltid skönt. Jag ska se till att packa ner det sista i BB-väskan ikväll, jag ska försöka hinna duscha innan jag får allt för mycket grus i ögonen och plocka undan lite saker och sen kan jag åka in. Allt här hemma är som klart för bebis ankomst!
Jag pratade med Bella idag, och det hade verkligen vart kul om hon nu kommer ner! Säkert blir jag och Anders föräldrar samma dag som hon kommer, om nu åker neråt.. Hoppas, hoppas. Men då får man väl också hoppas på att hon hittar till Sös?:D
Gruset i ögonen gör sig mer påtagligt, och jag måste nog skynda mig innan gruset blir till sten...
Hejhopp!
Stenkastet
Nåja, livet leker och jag är full av blåmärken efter min promenad till "lillstugan" och flertalet vurpor! Anders är på bättringsvägen, men nu är vi båda ganska strandsatta... Bebisen verkar må fint där inne, och lever om som vanligt. Efter ett långbesök och en härlig middag och tulpanbukett(!) så känns allt ändå mycket bättre. Det är rätt kul att få besök hit ut, det händer ju inte allt för ofta, och det gör nog att man uppskattar besöken mer. Det bästa av allt - det är ingen som tränger sig på när man bor så här "långt" bort från stan.
Stenmark bor bara ett "stenkast" ifrån oss, några kilometer emellan oss. Det sa Anders nyss, nog för attd et är lite onödigt vetande. Det känns ändå lite konstigt att ha en gammal idol så nära. Han är ju legend.
Nu är det lindning av svullen fot som gäller. Efter det ryggläge, och inte kliva upp förrän kroppen säger att det är dags.
Typiskt
Jag känner mig verkligen som en valross, varje steg man tar är en riktig kraftansträngning. Men snart är det ju dags, så då underlättar det väl en del.
Stackarn Anders var på träning idag och lyckades på något sätt att stuka foten, så den såg ut som en fotboll. Han kan knappt gå, och det betyder att jag får agera hemtjänst för honom. Fast nog är det ju lite mysigt att pyssla om honom. Jag vet ju var jag har honom nu ;P Det är bara att hoppas att inget mer händer nu. Bebis får lov att stanna någon dag, tills Anders har läkt sin fot.
Jag har köpt nudlar, för första gången på 2 år. Helt otroligt, men så himla enkelt och gott. Jag tror det är ytterligare en av mina gravid-cravings. Jag har inte varit allt för förtjust i nudlar tidigare...
Idag är det 19 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum, men nu är det ändrade planer så bebisen kommer tidigare än det. Det känns rätt skönt, för det känns som att jag skule ha mer koll på hur bebisen mår när den är ute. Inne i magen vet så inte jag hur den mår hela tiden. Jag tror att jag oroar mig lite väl mycket, men det är väl så det ska vara också.
Nu måste jag lunka vidare, Anders ska se på en till Clintan film. Han vill se den med mig, men jag klarar inte av dom filmerna han väljer.. Så jag skyller på att jag måste duscha. I alla fall så måste jag slå på filmen åt honom, för det klarar han inte av själv. Det är lite ombytta roller idag, och förmodligen några dagar till. Tur att mina foglossningar inte är allt för jobbiga idag, så jag klarar av att hjälpa Anders. Jag tror också han tycker om det rätt mycket... Att bli lite ompysslad.
Hejs!
kö överallt
I morse när jag klev upp snöade det, sen övergick det i hemskt regn.. Jag blev faktiskt lite ledsen när det regnade, för det är så himla fint här då snön lagt sig. Som tur var så försvann inte all snö, och nu när jag kikar ut så har det börjat snöa igen! Hoppas bara på att det är lugnt i trafiken in till stan, det finns ju en tendens här i Stockholm, att allt blir kaos när det snöar.. Vi ska in till stan idag igen, men jag har verkligen ingen lust!
Nåja, nu måste jag mätta magen med något lätt. Sen bär det av igen.
Paus
Idag var invigningen för 2009 års vintermarknad. Det är inte så hemskt att vara här, trots allt. Inte än i alla fall, men kanske händer det något annat kul i helgen som man kan ägna sig åt? Jag kom på att det är första gången på 5 år(?) som jag inte jobbat på marknaden, och så ska jag inte ens dit.
Byxorna som jag köpte när vi var in till stan är ju riktigt sköna, måste jag meddela. Det är såna somman nästan hade kunnat bosätta sig i. Jag har inte tidigare tyckt att HM har speciellt bra eller fina mammakläder, men dessa är plusplus till HM! "Mammamudden" går att vika ner då magen blivit lite mindre, även det är ju bra för dom ser ut som vanliga byxor då. Jag var bara tvungen att berätta det:)
Nu hade jag tänkt mig att hoppa i duschen, så slipper jag det i morgon. Tänk så jobbigt det kan vara att gå i duschen, vilket motstånd man kan känna till det. Men jag tror det beror på att vi har så jäkla kallt golv. Man får nåstan springa och försöka torka sig samtidigt. Tänk hur det är för mig som knappt kan vända mig om där inne, jag måste backa ut ur badrummet. Nästan.
I morgon är en stor dag igen, då får jag se hur de närmsta veckorna kommer att se ut... På ett ungefär. Det är så kort tid kvar, men ibland känns det som om det vore 4 månader till.. Men det är det ju inte, som tur är.
Nu måste jag nog vara snäll och lämna över internet till Anders.
instängd
I natt, eller någon gång under den tiden jag sovit, drömde jag att jag spelade på Anders Playstation. Vilket aldrig händer i verkligheten, för jag fattar faktiskt inte vad grejen med det är- det är ju inte ens roligt.. I drömmen gjorde jag det ändå, då tyckte jag det var riktigt roligt. Jag kommer ihåg att jag då tänkte "Det här måste jag berätta åt Anders, vad han ska bli stolt över mig nu när jag spelar!" Jag var verkligen riktigt duktig på att spela, jag klarade en massa prover och var värsta karateproffset och hjälten.. Jag räddade massor av människor och djur som var i knipa, samtidigt som jag lyckades hålla mig borta från en maffia som var ute efter mig, just för att jag räddade oskyldiga. Sen gick någonting snett, och jag spelade inte längre utan jag var inne i själva spelet. Helgalet, och superäckligt var det. Jag kommer bara ihåg att det mesta gick åt skogen sen jag kom in i spelet och sen vaknade jag rätt fundersam... Vad var det nu som hänt?
Nåja, hela grejen fick mig att småle eftersom jag faktiskt inte alls gillar tv-spel eller något åt det hållet.
Annars har min symaskin betsämt sig för att strejka. Den vill inte vara med, så jag har då inget att göra. Antagligen så är det någon som kommit åt någon inställning, och det är säkert hur lätt som helst att fixa, men idag har jag inte den orken. Eller det kanske heter tålamod. Jag hoppas verkligen att maskinen vill samarbeta med mig snart, för jag kan ju inte göra mycket mer än att sy. Nu är det ju städat och donat här hemma. Möblera är inget att ens fundera på, för jag varken får eller orkar det. Att sy är ju stillsamnt och bra. Lite hjärngympa, bara. På tal om hjärngympa, så har jag i flera dagar/veckor känt att jag är så himla sugen att plugga. Fast förmodligen slocknar den glöden så fort jag får kurslitteratur i handen. Nåja, kanske man ska försöka få Anders att låna någon bra bok åt mig?
Nej, nu är det dags att laga mat. hejs
Hejhopp!
Igår bestämde jag mig för att jag skulle göra någonting. Jag skulle ta mig från ryggläge till mer rörligt läge. Och jag gjorde det! Visst tog det på krafterna, men det gav ju också krafter.
Jag vaknade tidigt, före Anders. Sydde gardinerna och lagade frukost, hängde upp gardinerna och sen bar det av in till stan och göra några inköp. Ammingströjor och en par mjukisbyxor som jag kollat på allt för länge. Och ett par skor på rean, som jag absolut hade klarat mig utan, men dom kostade bara 49 kronor...
När vi väl var klara där så for vi till Konstfack och jag hjälpte Anders att ta ner hans utställning. Sen hem igen.
Om jag ska sammanfatta dagen så skulle det nog se ut så här: Som en enda lång sammandragning... Men det var skönt att se och göra någonting annat.
Idag kanske jag inte vaknade i en bra tid, men jag klev då i alla fall upp tidigare än vad jag brukar, och har hunnit med en hel del också. Då får man ju tänka på att allt jag tar mig tar ungefär dubbelt så lång tid som annars, för alla kisspauser, det går inte att gå - utan mer lunka och så får man inte glömma den där j-la minnerförlusten.
Idag har jag då lyckats ge fåglarna mat - jag har varit ute och andats äkta skärgårdsluft, fotat i finvädret, städat och skurat lite, eldat som tusan (men oj, såå härligt) och så har jag strykt massa saker. Så fick jag även reda på att en nära vän till mig har blivit mamma igår kväll! Det var riktigt oväntat eftersom lillen kom sex veckor för tidigt, men mamma och barn mår bra, så det är skönt. Grattis, grattis! Denna nyhet gör det mer verkligt för mig, att jag själv ska bli mamma snart. Det närmar sig med stormsteg nu. Speciellt då jag tagit mig upp på benen igen, tiden går ju fortare.