Anna

Idag tillbringade vi dagen på Kistamässan och kollade på den pågående mässan med fokus på slöjd och hantverk, som jag skrev i det tidigare inlägget.

Det var en helt och hållet lyckad dag. Vi träffade tillochmed (!) släkt där. Världen är då liten må jag säga, men det är ju heltrevligt att träffa massa släkt. Även fast mässan faktiskt var lite tråkig...
Jag köpte mig några pärlpåsar och Anders ville så gärna köpa korv så det gjorde vi också, så vi gick nöjda hem.

Tidigare, innan jag var gravid, kunde jag inte ens tänka mig att somna på tunnelbanan även fast jag var så trött att jag egentligen skulle kunna stå och sova. Det gick helt enkelt inte. Inte ens då Anders var med, men nu- nu sover jag så fort jag sätter mig på den där tunnelbanan. Det är helt otroligt. Tur att jag inte åker ofta och då jag åker så har jag oftast sällskap. 

 Nu börjar det dra ihop sig, nästa vecka är det tänkt att vi ska få nyckeln... Så om allt går enligt planerna går första flyttlastet inom två veckor. Undra bara vilken färg vi (läs Anders) ska måla där inne? Jag är så grymt less på begie färg på väggarna, det skriker ju inte precis "Anna" om det. Vitt är ju riktigt tråkigt, men väldigt praktiskt då vi faktist har en hel del saker att hänga upp. Gult vill jag inte ha, för det är just den färgen som vi ska måla över, plus att det är den färgen man hittar både på ut och insidan. Utsidan står jag ut med för det ser rätt bra ut, men när den färgen har sökt sig in ser det ut som piss. Urin. Fy så fult!  Sen kommer nästa problem.. det får inte vara en mörk färg inne, för det är inte allt för stort ljusinsläpp där. Jag vill ju verkligen inte att det ska kännas som att gå in i en grotta.. Då kan jag ju lika gärna flytta till en sådan. Ouff, jag är redan less på att fundera färg och skit till huset. Hur ska detta sluta?  Jag hoppas att vi hinner åka en sväng dit ut nästa vecka, då hinner jag kanske skriva upp allt vi behöver köpa dit ut. Och sen IKEA!! Jag måste ju göra det nu, för snart orkar jag ju inte- får jag ha som ursäkt!  

Första advent är det i morgon, och inte en enda julpinal hittas i vår lägenhet. Jag har lite ångest över det, men det må ju då vara. Jag får ursäkta mig med att jag inte orkar dra fram massa dammsamlare nu innan vi ska flytta, för s´det ska ju ändå packas ner igen strax. Men jag hoppas jag hinner få upp lite julsaker där borta...

NU ska jag slå mig ner i vår soffa och bara ta det riktigt lugnt

Inte illa må jag ju säga, nu är veckans måsten avslutade. Jag måste ju medge att det nog har varot fullt upp, men det är länge sedan jag haft så roligt!

Allt från 9 timmars föreläsning till möhippa har jag varit med om.

Idag besökte vi Moderna Museet och där har det handlat om hur man kan nå ut till ett barn i ett samtal om och i konst. Vi fick även en riktigt proffsig guidad tur. Å andra sidan vet jag ju inte om den var proffsig för jag har u inget att jämföra med eftersom det var första gången i mitt liv som jag fick en guidad tur på ett museum. Bra och kul. Inspirerande. 

Efter det bar det av på en väldigt trevlig möhippa, en lugn en som verkade passa den blivande bruden som handen i handsken. Och oss alla andra också, jag tror inte någon av oss klarat av eller orkat göra någon mycket större grej av det hela. Supergod mat åt vi på en riktigt mysig Thai restaurang i Zinkensdamm, och den lär jag ju besöka fler gånger.  

I morgon är det inplanerat en resa till Kista, till slöjdmässan. Jag har för mycket inspiration till det praktiska arbetet nu känner jag. Tänk om man kunde överföra den till att göra mer teoretiska uppgifter. Som till exempel att göra den där examinationen.... Tänk om....

Mycket mer än det har jag inte att meddela, förutom att sängen känns enormt lockande nu.

Jag ser nu att klockan är mer än vad jag orkar att ta in just nu.

Tänk att det är 1:a advent i helgen, och jag bara fortsätter att tjata om att tiden går fort, fort. Det är ju inte så att den lär gå saktare bara för att jag tjatar på om samma sak hela tiden. Jäkla tid.

Ouff, jag har så jättesvårt att sova, och det lär ju inte bli bättre.. Jag kan bara minnas en natt på över ett halvår som jag sovit en hel natt! Tänk att kunna slippa springa upp tre till tio gånger varje natt för att pissa två ynka droppar! Jag längtar tills bebisen kommer, men då är det ju annat att göra istället. Nätterna innehåller ju inte bara en nästan tom urinblåsa, nejnej. Den innehåller galna drömmar som jag inte orkat lägga någon stor vikt vid förreän tidigare denna vecka då jag började drömma riktiga psyko-äckelpackel-drömmar. Fyfasiken, säger jag då bara. Det är sådant som gör att man inte vill somna om igen! Det som gör det minst bekvämt att sova är nog pyret där inne som tränar för fulla muggar- alltid på nätterna. Vilka klockrena träffan h-n får in ibland! Är det inte blåsan så är det högt upp på och i magen så att kvävreflexen sätter igång. På bara en vecka har min mage förvandlats till ett nattöppet gym. Ändå är jag så himla lycklig att det inte går att förklara i ord. det är trota allt skönt att veta att jag inte kommer vara gravid så himla mycket längre... Nu är jag inne på sista tredjedelan av graviditeten. Jippi!

Idag har varit en av de dagarna då jag också haft fullt upp. Som resten av veckan, med andra ord.  Men idag var det extra roligt, för jag var och fikade med mammas vänner, mina "extramorsor" (eller vad? haha). Det är alltid lika roligt:) det gjorde nog att jag orkade sitta och lyssna på föreläsningen som nog hade varit väldigt intressant om jag hade hört vad föreläsaren sa.

När det var klart var jag in till stan igen! Där blev jag betydligt längre än vad som är nyttigt. Det hann tillochmed bli onyttigt. Onyttigt dyrt, men också fint och bra. Med två nya skivor, mammastrumpbyxor (jag är så grymt less på alla långkalsonger, leggings och strumpbyxor som slutar mitt på magen för att sedan korva sig ner och skava.), nya snygga färgglada knästrumpor och en lång mysig stickad kofta under armen begav jag mig hem. Nöjd och glad. Men utan flyttlådorna jag borde köpt.
Jag köpte en gravidtidning också. Där hade dom förklarningar på hur bebisar kan komma att bli beroende på vad de blir för stjärntecken. Om allt går enligt planerna så ska vår bebis vara en konstnärssjäl(!) som är lugn och stillsam, och vi kommer förmodligen att känna oss som värdens bästa föräldrar på nolltid.
Jag måste då säga att jag höll på att garva ihjäl mig när jag läste om konstnärssjälen, det återstår ju bara att se nu. Jag har ju haft mina funderingar kring just det, kommer krabaten att bli en konstnärssjäl eller skita blanka fan i allt som har med konst att göra? Jag har tidigare tippat på det sistnämnda. Får se hur det blir med en pappa till konstnär och en mamma som bild och slöjdlärare...

Här hemma ser det ur som ett riktigt j-la bombnedslag och man vill helst bara försvinna då man kliver in genom dörren. Jag skyller på att vi håller på att flytta, även fast jag vet att det har med en massa slöhet att göra.. Och, ja. Det är från min sida också. Men vi har faktiskt en massa flyttlådor skrotandes på golvet och det blir sakta men säkert en minskning av prylar i lägenheten. Det känns lite hemskt att plocka ner från väggarna. Det känns lite som om vi plockar bort oss själva från lägenheten. Det är ju så himla tråkigt att veta att det inte är vårt länge till, och säkert extra känslomässigt är det för gravida Anna. buhuu. Nu ska jag försöka lägga mig för att få den lilla sömn jag kan få. Jag känner att gymmet är på väg att öppnas för natten. Sov gott alla som kan.

Hopp och hej! Här levs det om!

Jag hade sett fram emot en lugn och stillsam helg, men mycket sömn. Det fick jag då absolut inte, för det är nämligen disco där inne i magen. Det känns som om det inte dröjer länge inna krabaten där inne börjar sikta in sig på mina revben istället för min urinblåsa... Det ser jag inte fram emot, för det gör tillräckligt ont redan nu som det är...
Inte nog emd en bebis som sparkar åt alla håll och kanter i magen när jag vill sova, nejnej. I natt när jag just somnat vaknade jag och Anders, som verkligen brukar sova hårt, av ett hiskeligt ljud. Jag förstod inte vad det var men jag trodde att någon höll på att meja ner vårt hus, tills Anders sa att det var plogbilen som plogade vägarna.
Får jag lov att klaga på stockholms hemska plogförare?? Är det för att dom inte är van vid snö eller är det för att dom får mer betalt vid nattarbete? Vid den tiden då dom plogade var det redan minst 12 timmar sedan snön kom...
Jaja, man ska inte haka upp sig på småsaker...

Imorgob ska jag träffa mina klasskamrater igen, det ska bli riktigt roligt. Det var ju ett tag sedan sist, sen efter det bär det av till förskolan igen. Man vill ju inte missa något;P

Nu ska jag slå mig ner i soffan och slappa den sista delen av kvällen.

tjing!

I torsdags hann jag med att gå på en make up-rådgivning(!). Så på mindre än en timma lyckaces jag förvandlas från skunkiga snoriga och rödögda Anna till någonting som kan liknas en festdonna. Tyvärr har jag inga bilder. Jag var för trött för att orka det och Andes var nog i lite för mycket chocktillstånd för att ens fundera på det. Han såg i alla fall glad ut då han kom och mötte mig efter min "make-over". Det var helt klart värt den stunde det tog, det blev nog lite dyrare än vad jag väntat.. Men det är helt och hållet mitt eget fel efterso jag plockade på mig en massa nya saker som kostar.. Ibland måste man ändå unna sig det lilla extra.
Det ska jag nog ta och göra nu. Jag ska koka mig nyponsoppa. MUMS. Sen ska jag äta lakrits och se på tv.

God kväll

Nu, är det bara 100 dagar kvar till beräknad förlossning. Pirrigt som tusan. Och ännu så himla abstrakt. Det känns som om jag stannat i växten, eller ska vi säga omkretsen? Jag köpte en ny höstjacka i början av september, som jag trodde jag skulle kunna ha i max en månad, men jag kan ju ha den än. Det finns kanske inte lika mycket luftutrymme i den som då jag köpte den, men jag kan ju fortfarande ha den. Den är perfekt i värme, så jag hoppas jag kan ha den några veckor till. Min stora tjocka vinterjacka är allt för varm än så länge, och ska i ärlighetens namn är den väl inte anpassad för klimatet i Stockholm. 

Helgen firades med pompa och ståt i Kiruna och med hela tjocka släkten, och oj så roligt vi hade. Synd att helgen tog slut så himla fort! Det känns lite som om jag fick mer energi och kraft när jag var upp. Ändå blev jag liggandes i förkylning igår, men det kan man ju räkna bort. Idag mår jag finemang.. Eller vill intala mig själv det, för jag är spyless på att vara sjuk. 

I Kiruna hämtade vi vår nya vagn, och vi skulle också ta ner babyskyddet, som inte fick plats... Det känns verkligen konstigt att fara omkring och köra en vagn med inget annat än en massa bebis-packning i. Det känns lite som att leka mamma pappa barn, eller att ha en docka som man leker med. Undra vad folk tänkte när dom kollade in i vagnen och såg en svart sopsäck? Jag fick ju då pröva på att springa runt i tunnelbanestationerna och tunnelbanan med barnvagn, och det kan jag lova er, det är ingen fröjd och jag undrar hur jag ska klara av det när bebisen faktiskt kommit ut. Vi var inte ens ute i rusningstrafiken, och det hoppas jag att jag inte behöver utsätta varken mig eller bebisen för. Vi får hoppas på att jag vänjer mig. Undra hur Anders skulle klara det hela med barnvagn på tåget?

Förra veckan kom jag fram till att jag verkligen ninte tycker om att packa inför flytt.. Kanske för att man hinner samla på sig så himla mycket onödigt, och vad ska man göra med allt det? Det är ju bara jobbigt att ta med till nya ställen. Dammsamlare, och sådant som tar plats. Men så vill jag ju inte slänga bort sakerna... Jag kom på att "vårt" allmänna kök behövde lite uppiffning i form av alla de dammsamlare som jag inte längre orkar släpa fram och tillbaka på, så till min stora lycka(?) så står allt det där som inte jag vill ha med mig där ute nu. Attans att bde jag och Anders är såna prylsamlare.
4 stora flyttkartonger (minst) är fulla och det syns tamme tusan inte här i lägenheten. Hur lyckas man?

Nu ska jag grubbla över vad mer vi inte behöver.
Tjing.

Jag har sökt och sökt och sökt och.... Inte har jag hittat något tårtfat med lock. Ett sånt gjort i plast, och jag håller nästan på att bli galen. Fast det var nog att ta i. Men hur svårt kan det vara? IKEA som "har allt" har det inte. Välsotrerade stora butikskedjor har det inte och nu är jag bara less på att söka. Jag kanske borde söka på andra ställen istället? Men var? Ge mig tips! Jag måste ha ett i morgon. 

Från det ena till det andra blir jag vissa studnder grymt imponerad av mig själv.  Att jag kan orka så mycket. Igår var jag först på förskolan, och ni vet ju hur måndagar är för er. Tänk då hur måndagar är för barn, som dessutom hakar på varandra. Tänk då hur det är för lärarna. Jag vill inte klaga, för det är ju bara så det fungerar. Är det någon dag  som är vild, så är det måndagar. Trots att denna måndag var en riktigt vild-dag så hade jag imponerande mycket krafter och enrgi kvar när jag kom hem. Vår lägenhet är tipptopp( för hur länge är en annan fråga), all tvätt är tvättad och maten var lagad och servad klockan 16.30! Jag hann också packa till både flytten och resan. Jag tror faktiskt att det är graviditetshoromonerna som spökar igen.

Det var tur att gårdagen var bra, för idag är jag så himla trött att jag hade kunnat somna stående...

Åter till mitt tårtfats sök....
tjing

Fy och blä. Nu är det tredje dagen jag är hemma, förutom besöket på apoteket igår som nästan fick mig att tuppa av. Att vara sjuk måste vara det värsta som finns. Fy.  Idag ser jag en mindre vändning, vilket är tur för nu är jag spyless på detta.

Så lite sömn och så lite mat. Och så lite gjort. Det gör mig galen!

När jag väl har varit på väg att somna har det antingen börjat sparka i magen så att jag fått ont eller så har vår granne börjat spela sin hemska musik på högsta volym. Så har mina tre dagar hemma sett ut. Plus en massa illa mående och ryggont. Nu väntar jag med spänning på vändningen.

Jag har inte längre tid med det här! Jag måste på förskolan och göra min VFU klart, jag måste fixa allt innan vi åker och städa och packa och jaa.. allt.

Puh, det tog på krafterna. Jag tror jag måste lägga mig ner igen.. I ytterligare ett försök att somna om.

hejs!