lugn och ro
Det är så skönt att kunna ta det ritigt lugnt. Att kunna gå omkring i skitiga myskläder med otvättat hår och bara vara. Jag tror att jag behövde det, efter denna minst sagt hetsiga vecka.
Men veckan har varit väldigt trevlig och givande. Och grymt mycket folk.
Jag har inte ens orkat laga mat idag, det fick bli hamburgare! Inte det godaste, men det lättaste att ordna då grillen ligger dörr-i-dörr (ja, om man mäter mid mina mått).
Nu ska jag gå tillbaka till soffa, eller kanske sängen?
Önskar en fortsatt trevlig helg!
I´m back
Ja, nu har jag, Anders hans mor och far varit på andra sidan stan. Och vi är nog eniga om att vi fått nog av kulturnissor för ett tag. Och nissar för den delen.
Utsällningen är grymt stor och man tycker ju att någonting borde passa just dig i smaken.
Kändisar har vi sett. Bland annat en som är med i en Ikea-reklam! Grymt.
I morgon är det samma sak igen. Då är det dags för den of
Utsällningen är grymt stor och man tycker ju att någonting borde passa just dig i smaken.
Kändisar har vi sett. Bland annat en som är med i en Ikea-reklam! Grymt.
I morgon är det samma sak igen. Då är det dags för den of
Som sirap
Jag känner mig som sirap. Jag kommer verkligen inte igång med städningen, så jag "googlade" ordet städtips och jag hittade bland annat:
- Gör städningen till en lek
Låt barnen spela hockey med gamla kasserade sockor trädda på klubborna. Jag lovar, golven blir både dammfria och polerade på samma gång.
- Diska prydnadssaker i diskmaskinen. Snabbt och enkelt!
- Jag fäste mirakeltrasor på min mans tofflor. Han fattade piken!
- Köp hem snittblommor
Pressa en halv citron i skurvattnet. Doftar underbart. När städorken tryter, köp hem en bukett blommor och vips så känns det fräschare!
Jag har inga barn. Och heller inga klubbor, så det går inte. Men var otroligt smart, kanske något man ska försöka komma ihåg om sådär 15 år.
Jag har ingen diskmaskin, så prydnadssakerna får bli diskade för hand.
Det där med mirakeltrasorna tyckte jag var superfiffigt! Jag borde göra samma sak med Anders skor, och se om han fattar piken.
Sen tror jag att jag ska sticka ner till blomsterbutiken och köpa lite blommor när jag fått det städat här.
Nu kanske jag är redo att dra en dans med dammsugaren?
Då sms ersatte papperslappen
Sms. Elektroniskt prat.
"Fika kl. 17.30 hos mig?"
"Vilken tid börjar vi?"
"Jag har inte tid att komma förbi idag"
När är det rätt och fel att använda sms?
Jag kommer ihåg då man skrev på små papperslappar till sina kompisar i skolan. Nu är det sms man skriver till sina kompisar. När har papperslappen blivit ersatt? Vad är det jag har missat?
Visst, sms funktionen har ju funnits en hel del år nu, men jag har aldrig märkt att man skickar sms till den person som sitter jämte en. Förräns nu, på universitetsnivå, vill säga. Inte hände det på mellanstadiet, högstadiet eller gymnasiet. Men nu. Nu har jag observetar att sms ersatt de små papperslapparna. På universitetsnivå. Undrar just om detta är ett vanligt fenomen även i grundskolan.
Tillbaka till frågan "När är det rätt och fel att använda sms?"
Min personliga åsikt är att man lika gärna kan ringa och säga vad man vill ha sagt. Det blir mindre missförstånd på det sättet. Jag vill ju knappt skriva mail, då skriver jag hellre ett vanligt brev och skickar det i gula lådan eller så ringer jag till den personen. Så i min värld har papperslappen inte blivit ersatt, även fast jag då och då klickar iväg ett sms...
Men när är det rätt och fel?
Jag vet faktiskt inte om jag kan svara på det, även fast jag länge funderar kring denna fråga. Jag kan bara säga att jag föredrar att prata mellan fyra ögon, hellre än att skicka ett sms. Och visst, jag hade kunnat spalta upp då det faktiskt är rätt och fel att skicka sms, men jag väljer att inte göra det här. Jag tycker bara att folk ska fundera en gång extra på om dom själva tycker att det är rätt eller fel skickar ett sms just då.
Värt att fundera på tycker jag
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när jag är ensam i lägenheten tänkte jag dra igenom hela den. Jag ska göra en grundlig städning.
Anders är på Liljevalchs med någon reporter från SVT, så han lär ju vara borta ett tag. Nu har jag tid.
Tjing!
"Fika kl. 17.30 hos mig?"
"Vilken tid börjar vi?"
"Jag har inte tid att komma förbi idag"
När är det rätt och fel att använda sms?
Jag kommer ihåg då man skrev på små papperslappar till sina kompisar i skolan. Nu är det sms man skriver till sina kompisar. När har papperslappen blivit ersatt? Vad är det jag har missat?
Visst, sms funktionen har ju funnits en hel del år nu, men jag har aldrig märkt att man skickar sms till den person som sitter jämte en. Förräns nu, på universitetsnivå, vill säga. Inte hände det på mellanstadiet, högstadiet eller gymnasiet. Men nu. Nu har jag observetar att sms ersatt de små papperslapparna. På universitetsnivå. Undrar just om detta är ett vanligt fenomen även i grundskolan.
Tillbaka till frågan "När är det rätt och fel att använda sms?"
Min personliga åsikt är att man lika gärna kan ringa och säga vad man vill ha sagt. Det blir mindre missförstånd på det sättet. Jag vill ju knappt skriva mail, då skriver jag hellre ett vanligt brev och skickar det i gula lådan eller så ringer jag till den personen. Så i min värld har papperslappen inte blivit ersatt, även fast jag då och då klickar iväg ett sms...
Men när är det rätt och fel?
Jag vet faktiskt inte om jag kan svara på det, även fast jag länge funderar kring denna fråga. Jag kan bara säga att jag föredrar att prata mellan fyra ögon, hellre än att skicka ett sms. Och visst, jag hade kunnat spalta upp då det faktiskt är rätt och fel att skicka sms, men jag väljer att inte göra det här. Jag tycker bara att folk ska fundera en gång extra på om dom själva tycker att det är rätt eller fel skickar ett sms just då.
Värt att fundera på tycker jag
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu när jag är ensam i lägenheten tänkte jag dra igenom hela den. Jag ska göra en grundlig städning.
Anders är på Liljevalchs med någon reporter från SVT, så han lär ju vara borta ett tag. Nu har jag tid.
Tjing!
Jag vill hem
Storm och regn. Jag vill hem nu..
Gick till Vinterviken igår, för att vara barnvakt. Jag gick härifrån i verkligt god tid, för att inte komma försent, men likförbannat kom jag 10 minuter sent. Och vet ni? Jag skyller förseningen på det där jävla vädret, stormkaos. Jag höll stundvis på att flyga bort med den! Plus att hela jag var blöt efter regnet när jag kom fram.
Allt gick bra trots missödena med storm och regn.
Idag är det sol här, vilket påminner mig och våren i fjälls. Den bästa årstiden. Jag vill hem. Jag vill att det ska vara vår.
Himlen är sådär härligt blå, solen lyser starkt och reflekteras i snön.
Allt lyser upp.
Det är som om allt är på väg att pånyttfödas.
Lugnet känns. Friheten. Närheten.
Den längtan och de minnen som finns inuti mig kommer aldrig att kunna suddas ut.
Jag vill hem.
Gick till Vinterviken igår, för att vara barnvakt. Jag gick härifrån i verkligt god tid, för att inte komma försent, men likförbannat kom jag 10 minuter sent. Och vet ni? Jag skyller förseningen på det där jävla vädret, stormkaos. Jag höll stundvis på att flyga bort med den! Plus att hela jag var blöt efter regnet när jag kom fram.
Allt gick bra trots missödena med storm och regn.
Idag är det sol här, vilket påminner mig och våren i fjälls. Den bästa årstiden. Jag vill hem. Jag vill att det ska vara vår.
Himlen är sådär härligt blå, solen lyser starkt och reflekteras i snön.
Allt lyser upp.
Det är som om allt är på väg att pånyttfödas.
Lugnet känns. Friheten. Närheten.
Den längtan och de minnen som finns inuti mig kommer aldrig att kunna suddas ut.
Jag vill hem.
Mikael Persbrandt i norsk film
Yes, visst är det väl härlig att en av våra stora svenska skådespelare är med i en norsk film? Kautokeino-opprøret heter filmen, och hade premiär igår. I Norge.
Fast nog är det väl ändå också en samisk film? Dessutom är ju Persbrandt skådespelare i den. Så då är den väl lite svensk också?
Synd att den inte verkar fått svenska mediernas uppmärksamhet på sig. Undra varför?
Hoppas vi får se den i Sverige snart!
Se trailern till Kautokeino-opprøret
http://atvs.vg.no/player/index.php?id=13112
Var är den?
Nu har den varit försvunnen sedan november månad. Min älskade väska, som jag sytt. Ja det är den första väskan som jag sytt, så därför är den också väldigt betydelsefull för mig. Senast jag kommer ihåg att jag tig i den var efter att min vän gärna ville att jag skulle sy en likande väska åt henne. Då tog jag fram den och visade den åt henne. Efter det är den spårlöst försvunnen. Och jag HAR sökt.
Jag har ändå en känsla av att den är någonstans i närheten. Men vart? Tanken är att jag ska ha den på torsdag, men går inte det så får jag sy en ny. Men problemet är att jag vill ha den där väskan. Just precis den.
Jaja, i morgon tänkte jag försöka ringa någon som kan hjälpa mig. Om jag nu inte hittar tillbaka den. Men imogon är det ju lördag...
Har du något tips? Hjälp mig- snälla!
Avslut
Kursen är nu avslutad. Dock inte alla uppgifter som ska lämnas in för dom ska först lämnas in på måndag.
Som alltid känns det lite vemodigt att lämna alla kurskamrater som man lärt känna. Men det kommer ju nya, och ännu mer nya och så fortsätter det så. Men det är ju alltid i slutet av kursen som man lärt känna varandra ordentligt och känner att man verkligen kan prata inför hela klassen, även om det är om obetydliga saker... Nåja. Livet går vidare ändå!
Vi i klassen gav vår fantastiska lärare en blomma, som hon blev otroligt glad över. Det var kul! Hon hade aldrig varit med om detta tidigare och jag tror nästan jag såg en tår i ögat... Hon skulle skryta om det för sina kolleger om detta, sa hon.
Och nej, det var inte för att smöra så vi får bra betyg vi gav den. Vi tyckte bara att hon skulle ha den för att hon är en sådan bra lärare.
Och så borde jag nu göra klart min examination. Eller sålla bort det jag inte ska ha med i den... Men det kanske jag ska ta i morgon, och ta det lite lugnt idag.
Jo, inlägget före detta, skrev jag igår vid 00.00..Jag tror jag var tröttare än vad jag trodde, och la inte ut det som jag faktiskt hade tänkt.
Som alltid känns det lite vemodigt att lämna alla kurskamrater som man lärt känna. Men det kommer ju nya, och ännu mer nya och så fortsätter det så. Men det är ju alltid i slutet av kursen som man lärt känna varandra ordentligt och känner att man verkligen kan prata inför hela klassen, även om det är om obetydliga saker... Nåja. Livet går vidare ändå!
Vi i klassen gav vår fantastiska lärare en blomma, som hon blev otroligt glad över. Det var kul! Hon hade aldrig varit med om detta tidigare och jag tror nästan jag såg en tår i ögat... Hon skulle skryta om det för sina kolleger om detta, sa hon.
Och nej, det var inte för att smöra så vi får bra betyg vi gav den. Vi tyckte bara att hon skulle ha den för att hon är en sådan bra lärare.
Och så borde jag nu göra klart min examination. Eller sålla bort det jag inte ska ha med i den... Men det kanske jag ska ta i morgon, och ta det lite lugnt idag.
Jo, inlägget före detta, skrev jag igår vid 00.00..Jag tror jag var tröttare än vad jag trodde, och la inte ut det som jag faktiskt hade tänkt.
I´ve got problem
Just det, jag har ett problem. Tidigare idag kändes det som att det här med att skriva en examination inte alls är mig grej. Men nu har jag, för tillfället, ändrat åsikt om det hela. Jag tycker faktiskt att denna examination har varit otroligt rolig att skriva, trots att jag inte är riktigt klar med den.
Det är inte som det "brukar" vara, att jag har för lite utfyllnad - nej det är raka motsatsen, jag har på tok för mycket utfyllnad(jag är ju trots allt inne på min tredje examination, vet inte om man kan kalla det "brukar" riktigt än)!
Och allt det jag skrivit behövs ju verkligen. Det är så synd att man bara får ha 5 sidor med huvudinnehållet.
Damn!
Jag tror att jag måste skicka hala dokumentet till min mor så får hon undersöka det. Eller så går jag bara och lägger mig. Ibland brukar det ju vara så att man under natten/sömnen kommit på något helt genialt.
Jag är förvånad över att jag är på ett sånt utmärkt humör också. Det är såna här dagar som jag borde vara ute med mina vänner, inte sitta inne och skriva på någonting. Nåja. Nu är det ju ändå försent att ens gå utanför dörren.
I morgon har jag och min sa-grupp muntlig redovisning på vår inte allt för välarbetade undersökning. Hoppas humöret håller i sig.
Jag har en hel del mindre koffein i kroppen än vad jag brukar ha då det är examination/skrivningsdags. Dock för mycket för att känna att sängen är lockande.
Nu ska jag lämna skoluppgifterna och sätta mig i soffan. Om jag kan slita mig från min examination, vill säga.
tjing!
Det är inte som det "brukar" vara, att jag har för lite utfyllnad - nej det är raka motsatsen, jag har på tok för mycket utfyllnad(jag är ju trots allt inne på min tredje examination, vet inte om man kan kalla det "brukar" riktigt än)!
Och allt det jag skrivit behövs ju verkligen. Det är så synd att man bara får ha 5 sidor med huvudinnehållet.
Damn!
Jag tror att jag måste skicka hala dokumentet till min mor så får hon undersöka det. Eller så går jag bara och lägger mig. Ibland brukar det ju vara så att man under natten/sömnen kommit på något helt genialt.
Jag är förvånad över att jag är på ett sånt utmärkt humör också. Det är såna här dagar som jag borde vara ute med mina vänner, inte sitta inne och skriva på någonting. Nåja. Nu är det ju ändå försent att ens gå utanför dörren.
I morgon har jag och min sa-grupp muntlig redovisning på vår inte allt för välarbetade undersökning. Hoppas humöret håller i sig.
Jag har en hel del mindre koffein i kroppen än vad jag brukar ha då det är examination/skrivningsdags. Dock för mycket för att känna att sängen är lockande.
Nu ska jag lämna skoluppgifterna och sätta mig i soffan. Om jag kan slita mig från min examination, vill säga.
tjing!
Examination
Så var det åter igen examination-dags. Och hög koffeinhalt i kroppen. Jag har till och med svårt att sova för att jag ligger och tänker på den där examinationen, vad har jag glömt att skriva, håller den måttet osv, osv...
Nu bör jag återgå till skrivandet. Men det är ju så otroligt tråkigt!
bye!
Nu bör jag återgå till skrivandet. Men det är ju så otroligt tråkigt!
bye!
Blixtvisit
Ja, så var det änrligen klart att Anders föräldrar ska komma på en liten blixtvisit nästa vecka. Det kommer naturligtvis bli otroligt roligt. Vi som hade ställt in oss på att endast hans mamma skulle komma, men efter dels övertalning från mig och Anders så kommer Andes pappa ner!
Det blir bara en övenattning, troligen för att Anders pappa inte vill utsätta sig själv för storstaden i en allt för stor grad. Han har ju trots allt endast besökt Stockholm en gån tidigare, och det är nåstan så att han tycker att Pajala har för stort invånarantal och därför drar sig för att åka in och ens handla.
Det ska bli kul att som kommer ner, trots att det endast blir en blixtvisit.
Nästa vecka öppnas Liljevalchs Konsthalls Vårsalong, som jag verkligen ber er att gå på. Ni har ända fram till mitten av mars att gå in och se på många konstnärers verk.
Nu ser jag att klockan hunnit bli 20.30, denna onsdag. Nu som är uppmärksamma vet att programmet Frufritt börjar nu. Av denna anledning tänker jag nu övergå till soffan och tvn, istället för datorn och en hård stol.
Det blir bara en övenattning, troligen för att Anders pappa inte vill utsätta sig själv för storstaden i en allt för stor grad. Han har ju trots allt endast besökt Stockholm en gån tidigare, och det är nåstan så att han tycker att Pajala har för stort invånarantal och därför drar sig för att åka in och ens handla.
Det ska bli kul att som kommer ner, trots att det endast blir en blixtvisit.
Nästa vecka öppnas Liljevalchs Konsthalls Vårsalong, som jag verkligen ber er att gå på. Ni har ända fram till mitten av mars att gå in och se på många konstnärers verk.
Nu ser jag att klockan hunnit bli 20.30, denna onsdag. Nu som är uppmärksamma vet att programmet Frufritt börjar nu. Av denna anledning tänker jag nu övergå till soffan och tvn, istället för datorn och en hård stol.
den nya dagen.
Mja, då var den en ny morgon och nya upplevelser.
Dagen bjuder på bl.a:
extra mycket skolarbete med grupp och individuellt
Dagen har redan bjudit på bl. a:
Städ
Tvätt
Listan kan göras oändligt lång, men för att göra det enkelt för mig så tänker jag inte fundera på vad mer som dagen kan erbjuda mig. Om ni förstår.
Det slog mig för ett tag sedan att plastpåsar måste vara det fulaste som finns. Min sambo envisas med att sätta sina prylar som han inte använder(?) i dessa och sedan strategiskt placera ut dem.
För det första ser dom gräsliga ut i alla sina hemska illgröna och gul-orangea kulörer, för det andra så har vi så pass liten plats här att det är omöjligt att gömma undan dessa fula påsar (jag förstår inte varför han väljer att ha allt i plastpåsar. Det ser ut som om han ska springa iväg med alla sina grejer, vilket jag ju inte hoppas på.) För det tredje har jag ingen lust att vakna upp på loftet och det första jag ser är plastpåsar i skrikiga färger (min sambo har lyckats placera ut påsarna på ganska höga höjder). Det är ju trots allt bra att han återanvänder dessa hemska och mindre miljövänliga påsar (istället för att slänga dem). Så jag tror ändå att jag ska fortsätta honom låta ha sina påsar, eller kanske sy honom ett par tygpåsar... Men kanske man skulle avskaffa plastpåsen helt? Att alla skulle börja använda papperspåsar och tygväskor istället?
Jag har sedan länge valt att hellre dra med en stor resväska då jag ska storhandla, istället för att köpa oändligt många plastpåsar som samlas på hög någonstans. Och ja- jag har fått många konfunderade blickar, men då låter jag hellre folk tro och tänka att jag är knäpp än att bidra till miljöförstörelse.
Nu ska jag ta det lugnt med en kopp kaffe och kanske en liten smörgås, innan jag ska ner i tvättstugan.
Dagen bjuder på bl.a:
extra mycket skolarbete med grupp och individuellt
Dagen har redan bjudit på bl. a:
Städ
Tvätt
Listan kan göras oändligt lång, men för att göra det enkelt för mig så tänker jag inte fundera på vad mer som dagen kan erbjuda mig. Om ni förstår.
Det slog mig för ett tag sedan att plastpåsar måste vara det fulaste som finns. Min sambo envisas med att sätta sina prylar som han inte använder(?) i dessa och sedan strategiskt placera ut dem.
För det första ser dom gräsliga ut i alla sina hemska illgröna och gul-orangea kulörer, för det andra så har vi så pass liten plats här att det är omöjligt att gömma undan dessa fula påsar (jag förstår inte varför han väljer att ha allt i plastpåsar. Det ser ut som om han ska springa iväg med alla sina grejer, vilket jag ju inte hoppas på.) För det tredje har jag ingen lust att vakna upp på loftet och det första jag ser är plastpåsar i skrikiga färger (min sambo har lyckats placera ut påsarna på ganska höga höjder). Det är ju trots allt bra att han återanvänder dessa hemska och mindre miljövänliga påsar (istället för att slänga dem). Så jag tror ändå att jag ska fortsätta honom låta ha sina påsar, eller kanske sy honom ett par tygpåsar... Men kanske man skulle avskaffa plastpåsen helt? Att alla skulle börja använda papperspåsar och tygväskor istället?
Jag har sedan länge valt att hellre dra med en stor resväska då jag ska storhandla, istället för att köpa oändligt många plastpåsar som samlas på hög någonstans. Och ja- jag har fått många konfunderade blickar, men då låter jag hellre folk tro och tänka att jag är knäpp än att bidra till miljöförstörelse.
Nu ska jag ta det lugnt med en kopp kaffe och kanske en liten smörgås, innan jag ska ner i tvättstugan.
Allt för nära!?
Har ni varit med om att ni borde göra någonting, men det är för nära till det så ni ids ( ordet "orkar" kanske man ska skriva så att alla i och från söder förstår) göra det?
Det har hänt mig otaliga gånger endast idag. Ett exempel är att jag idag under lektionen skrivit en hel del som jag hade tänkt lägga in här på min lilla blogg. Problemet är att jag inte idats göra det för att...Ja, för vaddå? Kanske för att blocket jag skrivit texten i är för nära men ändå för långt borta. Här ska jag nog tillägga att lägenheten jag bor i är 21kvm, och inte allt för stor. Jag bör också tilläga att jag faktiskt deltog aktivt under lektionen idag, även fast jag satt och skrev på annat. Men vad gör man inte när inspirationen sköljer över en?
Ett annat exempel: Vi käkade pizza idag i Midsommarkransen, och innan jag hunnit äta klart min så tog drickan slut. Jag ides inde gå och häma en ny (det kan ha berott på att jag var lite snål just då). När vi kom hem var jag fortfarande törstig, men gjorde inget åt det utan satte mig istället framför datorn. Det tog tre timmar innan jag ides gå upp från stolen och ta det där glaset vatten jag behövde. Fast jag hade nog inte gått upp om jag inte hade varit kissnödig.
Några fler exempel ids jag inte ge för ni fattar väl galoppen nu?
Och nu råkade jag kika på klockan och insåg att jag förmodligen borde ha somnat för två timmar sedan.
I morgon är det tvättstugan och sedan möte med min sa-grupp här hemma. Så jag bör nog städa lite också.. Tur i oturen!
Det har hänt mig otaliga gånger endast idag. Ett exempel är att jag idag under lektionen skrivit en hel del som jag hade tänkt lägga in här på min lilla blogg. Problemet är att jag inte idats göra det för att...Ja, för vaddå? Kanske för att blocket jag skrivit texten i är för nära men ändå för långt borta. Här ska jag nog tillägga att lägenheten jag bor i är 21kvm, och inte allt för stor. Jag bör också tilläga att jag faktiskt deltog aktivt under lektionen idag, även fast jag satt och skrev på annat. Men vad gör man inte när inspirationen sköljer över en?
Ett annat exempel: Vi käkade pizza idag i Midsommarkransen, och innan jag hunnit äta klart min så tog drickan slut. Jag ides inde gå och häma en ny (det kan ha berott på att jag var lite snål just då). När vi kom hem var jag fortfarande törstig, men gjorde inget åt det utan satte mig istället framför datorn. Det tog tre timmar innan jag ides gå upp från stolen och ta det där glaset vatten jag behövde. Fast jag hade nog inte gått upp om jag inte hade varit kissnödig.
Några fler exempel ids jag inte ge för ni fattar väl galoppen nu?
Och nu råkade jag kika på klockan och insåg att jag förmodligen borde ha somnat för två timmar sedan.
I morgon är det tvättstugan och sedan möte med min sa-grupp här hemma. Så jag bör nog städa lite också.. Tur i oturen!
Tredje gången gillt!
Så var examination numero 1 avklarad och Godkänd.
Tredje gången gillt, brukar man ju säga. Det är inte det att jag skrivit dåligt eller så- nej, först var det problem med min skrivare vilket jag inte såg och ändå skickade in examinationen som var oläsbar. Andra gången jag skickade in den var då jag fick reda på att den första var oläsbar. Båda gångerna skickade jag den via post. Vanlig post, ni vet sån med frimärke och stämpel... Den andra brevet kon dock inte fram till min lärare, så mot bådas ( min och min lärares) vilja bifogade jag examiationen i ett mail. Idag fick jag resultatet och blev godkänd. Puh!
Jag tror att jag kanske ska övergå till mailfunktionen mer och mer.. Då är det ju endast jag som ska sckicka den och "brevet" ska förmodligen inte gå i en massa mellanhänder. Eller?
Nåja, det är värt ett försök att börja leva på 2000-talet. För att inte tala om Stockholm.
Denna vecka ska jag sätta mig med examination numero 2, och göra klart min filmanalys.
Hejs!
En bra film
Sådär. Nu har jag skrivit bort några av de arbeten som jag skulle, och så även några timmar.
Ett av arbetena jag ska göra är en filmanalys av filmen Crash. Jag har redan sett den tidigare i veckan med min studiegrupp, men valde att se den igen för att förhoppningsvis få det lite lättare då jag ska skriva själva analysen. Då jag ska skriva analysen ska jag väva in genus, klass och etnicitet, vilket även är hörnstenarna för hela kursen jag går. Kursen har inte bara varit en jämn plåga, den har ju faktiskt öppnat ögonen på mig, jag har lärt mig att se allt med ett vidare och större perspektiv. Problemet (om man nu kan kalla det så) är att jag nu har en förmåga att, vad jag vill kalla det, analysera sönder allt. Det är som om folk slutar lyssna på mig när jag "tänker högt", för jag märker ju själv att jag analyserar nästan allt som finns runt om mig. Jag ser saker som jag inte sett tidigare. Även fast jag hatar den här kursen.
Tillbaka till filmen - den handlar om en rad olika rasmotsättningar, och människoöden, i Los Angeles och allt under en tidsperiod på 24 timmar. Jag måste säga att jag är helt tagen av filmen. Jag vet inte vad jag ska säga om den, men jag vet att jag både hunnit vara rysligt förbannad, hemskt ledsen och otroligt lycklig under tiden jag sett den. Den är helt klart värd att se. Fler än en gång. Så snälla, vet du inte vad du ska göra en av dessa gråa kalla och lite halvjobbiga dagar - se Crash.
Min kurslärare sa i början av kursen att "det mesta kommer att rinna av dig". Det tror jag på, men just nu är det jäkligt jobbigt att analysera allt runtomkring mig. Det är tyvärr inte så att jag bara kan slå av den där analysgrejen. Den är liksom med mig hela tiden. Tidigare (innan kursen) har allt bara varit. "Det ser ut så, och så är det", har jag tänkt. Jag har kanske inte bara brytt mig om att fråga mig själv "Varför ser det ur så, och varför är det så?".
Ett av arbetena jag ska göra är en filmanalys av filmen Crash. Jag har redan sett den tidigare i veckan med min studiegrupp, men valde att se den igen för att förhoppningsvis få det lite lättare då jag ska skriva själva analysen. Då jag ska skriva analysen ska jag väva in genus, klass och etnicitet, vilket även är hörnstenarna för hela kursen jag går. Kursen har inte bara varit en jämn plåga, den har ju faktiskt öppnat ögonen på mig, jag har lärt mig att se allt med ett vidare och större perspektiv. Problemet (om man nu kan kalla det så) är att jag nu har en förmåga att, vad jag vill kalla det, analysera sönder allt. Det är som om folk slutar lyssna på mig när jag "tänker högt", för jag märker ju själv att jag analyserar nästan allt som finns runt om mig. Jag ser saker som jag inte sett tidigare. Även fast jag hatar den här kursen.
Tillbaka till filmen - den handlar om en rad olika rasmotsättningar, och människoöden, i Los Angeles och allt under en tidsperiod på 24 timmar. Jag måste säga att jag är helt tagen av filmen. Jag vet inte vad jag ska säga om den, men jag vet att jag både hunnit vara rysligt förbannad, hemskt ledsen och otroligt lycklig under tiden jag sett den. Den är helt klart värd att se. Fler än en gång. Så snälla, vet du inte vad du ska göra en av dessa gråa kalla och lite halvjobbiga dagar - se Crash.
Min kurslärare sa i början av kursen att "det mesta kommer att rinna av dig". Det tror jag på, men just nu är det jäkligt jobbigt att analysera allt runtomkring mig. Det är tyvärr inte så att jag bara kan slå av den där analysgrejen. Den är liksom med mig hela tiden. Tidigare (innan kursen) har allt bara varit. "Det ser ut så, och så är det", har jag tänkt. Jag har kanske inte bara brytt mig om att fråga mig själv "Varför ser det ur så, och varför är det så?".
Så lite som möjligt
I helgen har jag verkligen inte gjort mycket. Jag har gjort så lite som möjligt, och huvvaligen, nu måste jag faktiskt ta mig i kragen och skriva ihop lite skolarbeten. Vilket jag ju absolut inte har någon lust till, men det är ju ändå ett måste om jag vill ha den där lärarexamen.
Jag är något omotiverad att ens börja skriva något alls. Nåväl, jag får väl ta det för vad det är och börja skriva. Det är ju bara nästa vecka kvar av denna kurs. Det ska bli så otroligt skönt att börja på inriktningen och få föra något lite mer praktiskt, då är det ju till och med roligt att skriva! Jag längtar!
Nu ni, så ska jag ta första steget i rätt riktning och ta itu med skrivandet. Och göra mig en kopp kaffe. Det är ett steg iallafall!
Tjing!
Jag är något omotiverad att ens börja skriva något alls. Nåväl, jag får väl ta det för vad det är och börja skriva. Det är ju bara nästa vecka kvar av denna kurs. Det ska bli så otroligt skönt att börja på inriktningen och få föra något lite mer praktiskt, då är det ju till och med roligt att skriva! Jag längtar!
Nu ni, så ska jag ta första steget i rätt riktning och ta itu med skrivandet. Och göra mig en kopp kaffe. Det är ett steg iallafall!
Tjing!
Så konstigt
Jag fick just reda på att en av mina gamla klasskamrater från Gällivare har gått bort. Det känns lite konstigt, faktiskt. För han var ju som en av oss i "gänget". Men sådant är väl livet? Han var inne på sitt 20:nde år.. Det är så tragiskt!
Jag pratade nyss med en gammal vän, Pål. Han som jag umgåtts med sedan dagis. Det var ett bra tag sedan vi pratade med varandra, ungefär 5 år sedan skulle jag tro. Han verkade lika förvånad som jag. Han var också en av oss i "gänget".
Det är så konstigt, för när jag tänker eller pratar om Gällivare är det oftast inte i en poitiv ton. Trots att mamma och mormor och några släktingar bor där, det är väl det enda ljusa med det samhället. Jag är förvånad över vad som hänt nu, men ändå inte....
Döden är något som kommer en närmre och närmre. Inte så att jag känner att jag ska dö, utan att fler och fler runt om mig dör.
I ärlighetens namn så är det jävligt skönt att inte bo i Gällivare längre.
Jag pratade nyss med en gammal vän, Pål. Han som jag umgåtts med sedan dagis. Det var ett bra tag sedan vi pratade med varandra, ungefär 5 år sedan skulle jag tro. Han verkade lika förvånad som jag. Han var också en av oss i "gänget".
Det är så konstigt, för när jag tänker eller pratar om Gällivare är det oftast inte i en poitiv ton. Trots att mamma och mormor och några släktingar bor där, det är väl det enda ljusa med det samhället. Jag är förvånad över vad som hänt nu, men ändå inte....
Döden är något som kommer en närmre och närmre. Inte så att jag känner att jag ska dö, utan att fler och fler runt om mig dör.
I ärlighetens namn så är det jävligt skönt att inte bo i Gällivare längre.
Ingen matlagning idag
Såå skönt!
När jag kom hem så hade Anders gjort i ordning en gratäng, med andra ord så slipper jag laga mat idag!
När jag kom hem så hade Anders gjort i ordning en gratäng, med andra ord så slipper jag laga mat idag!
tjohoo
Jag har bokat tvättid, och så har jag packat upp.. Nästan allt.
Sen har jag ju en hel del att göra. Plugga, alltså. Jag är grymt less på denna kursen jag går nu, tur är ju att det bara är nästa vecka kvar på den. Huvudsaken är att man får godkänt på kursen.
Nåja, nu ska jag väl skriva lite grejer som jag borde gjort igår. Hejs!
Sen har jag ju en hel del att göra. Plugga, alltså. Jag är grymt less på denna kursen jag går nu, tur är ju att det bara är nästa vecka kvar på den. Huvudsaken är att man får godkänt på kursen.
Nåja, nu ska jag väl skriva lite grejer som jag borde gjort igår. Hejs!
Tillbaka!
Julledigheten behövdes, nu mer än någonsin. Fast det säger man väl alltid? Och det gör väl alla?
Nog för att ledgiheten mest har blivit bilkörande nu när jag tänker efter, men även det behövdes.
Att träffa släkten, träffa goda vänner, äta massor med mat (som jag nästan inte hjälpt till med själv), gärden och så klart massor med skönlitteratur måste ju vara den bästa avkopplingen från detta storstadsliv. För nu är jag ju faktiskt tillbaka. Och så måste jag ju tilläga att jag inte kört en millimeter skoter.
När vi satt där vid bordet jag, Ida och Frida kändes det som om vi inte varit ifrån varandra mer än någon dag. Det kändes som om tiden i Stockholm aldrig varit. Det var som att fly från verkligheten. Att bli lite oansvarig igen, eller hur jag nu ska formulera det. Men jag tror att denna känsla kommer att komma över mig varje gång jag åker upp igen, för det livet jag lever här nere är ju absolut inte detsamma som jag lever här nere. Jag tror mig vara lite mer "vuxen" här nere. Men det är ju bara vad jag tror.. Det var skönt att vara där uppe ett tag också.
Nu när jag kommit hem igen, det känns det inte riktigt som om jag varit iväg alls. Nog för att resväskorna våra fortfarande står mitt i lägenheten, ouppackade. Men jag vill nog inte ta itu med dem nu. Kanske i morgon, eller kanske är det bättre att ta det till helgen? Vi har fått så många fina och bra julklappar som vi tagit ner. Men vart ska vi ha dem? Det är nog därför jag inte riktigt vill packa upp. Plus att jag förmodligen måste gå ner till tvättstugan och göra en god gärning eftersom vi inte har hunnit tvätta på tre veckor. Fast jag ljuger nog lite om jag säger hunnit.. Vi har väl mest sprungit i våra långkalsonger, och dom har fått riktiga knän. Ni vet hur skönt det är, när dom hunnit få dom där gigantiska knäna och bara är riktigt slappa. För nytvättade långkalsonger är för hudnära. Haha!
Jag har ju faktiskt packat upp vår nya gryta och gjort 10 liter köttsoppa. Mums! Men nu är det slut på kött i vår frys, och jag måste erkänna att jag är ryyysligt sugen på riktig blodpalt. Tyvärr har jag hittills inte sett ett spår at köpesblod i affärerna här nere. Men jag ska söka lite till, för nu måste jag få min dos blodpalt. Eller ska jag kanske bara säga att jag vill ha en riktigt paltkoma?
Nåja, det känns att vi är tillbaka. Inte minst i huvudet, men jag tror det är för luftombytet (eller ska jag säga avgaschocken?). Det förvänånar mig faktiskt hur många som tar bilen istället för tunnelbanan. Det finns ju faktiskt bra förbindelser här. Jag kan ju i alla fall med glädje säga att jag väljer kollektivtrafiken. Å andra sidan skulle jag aldrig våga sätta mig bakom ratten här i storstan!
God natt! ...kanske ska jag försöka packa upp min nya thékanna och mitt nya thé och slänga mig ner i soffan?
Nog för att ledgiheten mest har blivit bilkörande nu när jag tänker efter, men även det behövdes.
Att träffa släkten, träffa goda vänner, äta massor med mat (som jag nästan inte hjälpt till med själv), gärden och så klart massor med skönlitteratur måste ju vara den bästa avkopplingen från detta storstadsliv. För nu är jag ju faktiskt tillbaka. Och så måste jag ju tilläga att jag inte kört en millimeter skoter.
När vi satt där vid bordet jag, Ida och Frida kändes det som om vi inte varit ifrån varandra mer än någon dag. Det kändes som om tiden i Stockholm aldrig varit. Det var som att fly från verkligheten. Att bli lite oansvarig igen, eller hur jag nu ska formulera det. Men jag tror att denna känsla kommer att komma över mig varje gång jag åker upp igen, för det livet jag lever här nere är ju absolut inte detsamma som jag lever här nere. Jag tror mig vara lite mer "vuxen" här nere. Men det är ju bara vad jag tror.. Det var skönt att vara där uppe ett tag också.
Nu när jag kommit hem igen, det känns det inte riktigt som om jag varit iväg alls. Nog för att resväskorna våra fortfarande står mitt i lägenheten, ouppackade. Men jag vill nog inte ta itu med dem nu. Kanske i morgon, eller kanske är det bättre att ta det till helgen? Vi har fått så många fina och bra julklappar som vi tagit ner. Men vart ska vi ha dem? Det är nog därför jag inte riktigt vill packa upp. Plus att jag förmodligen måste gå ner till tvättstugan och göra en god gärning eftersom vi inte har hunnit tvätta på tre veckor. Fast jag ljuger nog lite om jag säger hunnit.. Vi har väl mest sprungit i våra långkalsonger, och dom har fått riktiga knän. Ni vet hur skönt det är, när dom hunnit få dom där gigantiska knäna och bara är riktigt slappa. För nytvättade långkalsonger är för hudnära. Haha!
Jag har ju faktiskt packat upp vår nya gryta och gjort 10 liter köttsoppa. Mums! Men nu är det slut på kött i vår frys, och jag måste erkänna att jag är ryyysligt sugen på riktig blodpalt. Tyvärr har jag hittills inte sett ett spår at köpesblod i affärerna här nere. Men jag ska söka lite till, för nu måste jag få min dos blodpalt. Eller ska jag kanske bara säga att jag vill ha en riktigt paltkoma?
Nåja, det känns att vi är tillbaka. Inte minst i huvudet, men jag tror det är för luftombytet (eller ska jag säga avgaschocken?). Det förvänånar mig faktiskt hur många som tar bilen istället för tunnelbanan. Det finns ju faktiskt bra förbindelser här. Jag kan ju i alla fall med glädje säga att jag väljer kollektivtrafiken. Å andra sidan skulle jag aldrig våga sätta mig bakom ratten här i storstan!
God natt! ...kanske ska jag försöka packa upp min nya thékanna och mitt nya thé och slänga mig ner i soffan?