Tillbaka!
Julledigheten behövdes, nu mer än någonsin. Fast det säger man väl alltid? Och det gör väl alla?
Nog för att ledgiheten mest har blivit bilkörande nu när jag tänker efter, men även det behövdes.
Att träffa släkten, träffa goda vänner, äta massor med mat (som jag nästan inte hjälpt till med själv), gärden och så klart massor med skönlitteratur måste ju vara den bästa avkopplingen från detta storstadsliv. För nu är jag ju faktiskt tillbaka. Och så måste jag ju tilläga att jag inte kört en millimeter skoter.
När vi satt där vid bordet jag, Ida och Frida kändes det som om vi inte varit ifrån varandra mer än någon dag. Det kändes som om tiden i Stockholm aldrig varit. Det var som att fly från verkligheten. Att bli lite oansvarig igen, eller hur jag nu ska formulera det. Men jag tror att denna känsla kommer att komma över mig varje gång jag åker upp igen, för det livet jag lever här nere är ju absolut inte detsamma som jag lever här nere. Jag tror mig vara lite mer "vuxen" här nere. Men det är ju bara vad jag tror.. Det var skönt att vara där uppe ett tag också.
Nu när jag kommit hem igen, det känns det inte riktigt som om jag varit iväg alls. Nog för att resväskorna våra fortfarande står mitt i lägenheten, ouppackade. Men jag vill nog inte ta itu med dem nu. Kanske i morgon, eller kanske är det bättre att ta det till helgen? Vi har fått så många fina och bra julklappar som vi tagit ner. Men vart ska vi ha dem? Det är nog därför jag inte riktigt vill packa upp. Plus att jag förmodligen måste gå ner till tvättstugan och göra en god gärning eftersom vi inte har hunnit tvätta på tre veckor. Fast jag ljuger nog lite om jag säger hunnit.. Vi har väl mest sprungit i våra långkalsonger, och dom har fått riktiga knän. Ni vet hur skönt det är, när dom hunnit få dom där gigantiska knäna och bara är riktigt slappa. För nytvättade långkalsonger är för hudnära. Haha!
Jag har ju faktiskt packat upp vår nya gryta och gjort 10 liter köttsoppa. Mums! Men nu är det slut på kött i vår frys, och jag måste erkänna att jag är ryyysligt sugen på riktig blodpalt. Tyvärr har jag hittills inte sett ett spår at köpesblod i affärerna här nere. Men jag ska söka lite till, för nu måste jag få min dos blodpalt. Eller ska jag kanske bara säga att jag vill ha en riktigt paltkoma?
Nåja, det känns att vi är tillbaka. Inte minst i huvudet, men jag tror det är för luftombytet (eller ska jag säga avgaschocken?). Det förvänånar mig faktiskt hur många som tar bilen istället för tunnelbanan. Det finns ju faktiskt bra förbindelser här. Jag kan ju i alla fall med glädje säga att jag väljer kollektivtrafiken. Å andra sidan skulle jag aldrig våga sätta mig bakom ratten här i storstan!
God natt! ...kanske ska jag försöka packa upp min nya thékanna och mitt nya thé och slänga mig ner i soffan?
Nog för att ledgiheten mest har blivit bilkörande nu när jag tänker efter, men även det behövdes.
Att träffa släkten, träffa goda vänner, äta massor med mat (som jag nästan inte hjälpt till med själv), gärden och så klart massor med skönlitteratur måste ju vara den bästa avkopplingen från detta storstadsliv. För nu är jag ju faktiskt tillbaka. Och så måste jag ju tilläga att jag inte kört en millimeter skoter.
När vi satt där vid bordet jag, Ida och Frida kändes det som om vi inte varit ifrån varandra mer än någon dag. Det kändes som om tiden i Stockholm aldrig varit. Det var som att fly från verkligheten. Att bli lite oansvarig igen, eller hur jag nu ska formulera det. Men jag tror att denna känsla kommer att komma över mig varje gång jag åker upp igen, för det livet jag lever här nere är ju absolut inte detsamma som jag lever här nere. Jag tror mig vara lite mer "vuxen" här nere. Men det är ju bara vad jag tror.. Det var skönt att vara där uppe ett tag också.
Nu när jag kommit hem igen, det känns det inte riktigt som om jag varit iväg alls. Nog för att resväskorna våra fortfarande står mitt i lägenheten, ouppackade. Men jag vill nog inte ta itu med dem nu. Kanske i morgon, eller kanske är det bättre att ta det till helgen? Vi har fått så många fina och bra julklappar som vi tagit ner. Men vart ska vi ha dem? Det är nog därför jag inte riktigt vill packa upp. Plus att jag förmodligen måste gå ner till tvättstugan och göra en god gärning eftersom vi inte har hunnit tvätta på tre veckor. Fast jag ljuger nog lite om jag säger hunnit.. Vi har väl mest sprungit i våra långkalsonger, och dom har fått riktiga knän. Ni vet hur skönt det är, när dom hunnit få dom där gigantiska knäna och bara är riktigt slappa. För nytvättade långkalsonger är för hudnära. Haha!
Jag har ju faktiskt packat upp vår nya gryta och gjort 10 liter köttsoppa. Mums! Men nu är det slut på kött i vår frys, och jag måste erkänna att jag är ryyysligt sugen på riktig blodpalt. Tyvärr har jag hittills inte sett ett spår at köpesblod i affärerna här nere. Men jag ska söka lite till, för nu måste jag få min dos blodpalt. Eller ska jag kanske bara säga att jag vill ha en riktigt paltkoma?
Nåja, det känns att vi är tillbaka. Inte minst i huvudet, men jag tror det är för luftombytet (eller ska jag säga avgaschocken?). Det förvänånar mig faktiskt hur många som tar bilen istället för tunnelbanan. Det finns ju faktiskt bra förbindelser här. Jag kan ju i alla fall med glädje säga att jag väljer kollektivtrafiken. Å andra sidan skulle jag aldrig våga sätta mig bakom ratten här i storstan!
God natt! ...kanske ska jag försöka packa upp min nya thékanna och mitt nya thé och slänga mig ner i soffan?
Kommentarer
Trackback