Jaha, nyklippt igen!
Och så är jag snart klar med allt skolarbete jag haft på schemat idag! Men bara snart, så det är väl god tid att dyka ner i böckerna - igen!
Tjing!
Bildbevis, från min synvinkel!
Bilden är tagen från våran lägenhet.
Jokkmokksdagarna i Huddninge
Idag åker jag, Anders och Bella till Huddinge för att gå på dräktvisning. Det är ju Jokkmokksdagarna! Kanske man hinner träffa någon kändis också. Få lite Jokkmokks-känsla!
Förra året på Jokkmokksdagarna träffades jag och Anders för första gången, så jag antar att vi nu har känt i ett år! Resten får ni väl lista ut själva.
Nu ska jag ta ock klä på mig, äta och föna håret så att det bara är att åka så fort alla kommer hit!
Välkommen till Jokkmokksdagarna allihopen!
Paltafton i Fruängen
Ida tyckte att jag skulle sluta vara en morsa åt Anders, och hon har nog rätt. Men jag trivt ändå med det.
Hon syftar på att jag alltid lagar mat och städar. Och hon har faktiskt rätt, jag gör faktiskt det, för de gånger Anders lagat mat i detta hushåll kan man räkna på en hand. Men jag tycker om honom för det. Han gör ju faktiskt annat, "karlgöra". Även fast jag nog hade klarat det med, men jag kan ju inte göra allt!
Jag och Anders(!) var på stan idag, jag tror det var en månad sen sist han var där. Och jag måste skratta, för jag, som bara bott här sedan augusti, kan tunnelbanan bättre än honom, som bott här i över ett år! Men är man bybo, så är man.
Vi var på gubbdagis (Clas Ohlsson) och handlade, tack gode Gud för att det inte bara finns tråkiga saker som sticksågar och sånt där. Jag hittade en äggklocka, en slickepott och en kakform- så nu ska jag banne mig baka! Kanske inte något avancerat, men en sockerkaka ska jag väl kunna röra ihop!
Sen hittade jag en dammsugare, som jag nästan blev kär i. Om man nu kan bli det. 990:- kostar den, men jag har inte köpt den än. Nej, jag ringde min kära mor som sagt att jag ska få en tidig födelsedagspresent, och det var ju så svårt att lista ut vad det skulle bli. Då hon var här, var det enda jag pratade om just en dammsugare. Och visst, det var en dammsugare jag skulle få.
Att jag inte kan önska mig någonting annat! Något roligare som en resa, eller någonting annat. Nej, en dammsugare är vad jag ska ha. Som jag näste intill måste ha. Jag känner mig som en gammal kärring.
Den dammsugaren jag vill ha, den är röd. Den ser faktiskt ut som en utomjording. Men den är fin, så fin att den kan stå framme hela tiden. Jag vill ha den!
Det som är roligt är att Anders sagt att det är mest manligt att dammsuga, för det är ju en maskin, och den låter! Haha!
Jag har varit ledig från skolan idag, vilket varit grymt skönt! Jag kom hem igår vid 15.00-tiden, och somnade. Sen har jag bara sovit ända till 12.00, då Anders kom hem.
Jag är så less på människor som bara drar all energi ur mig.
Jag har kommit fram till att jag är en av dem som verkligen inte orkar engagera mig i det som jag inte orkar med, eller inte tycker om. Elin och Maria satt och pratade om någonting (jag vet inte om vad) efter att vi ätit vår lunch, och jag slocknade på bordet. Jag kan tillägga att jag var väldigt pigg innan de kom in på det där ämnet.. Jag vaknade och dom sa att jag hade ränder av min tröja i ansiktet.
Nu ska jag slå mig ner i soffan och inte göra någonting.
uppd:
Kolla på Oððasat i veckan, Anders pappa och farbror kommer att vara med där!
Vuxenpoäng!
Och för att inte tala om den hemmagjorda potatissalladen. MUMS! Det luktar vuxenpoäng! haha
Bra betyg av käre Anders: " Det smakade som mammas".
Varje dag då jag åker antingen till eller från skolan så möter jag en av de som försöker tjäna lite pengar, genom att spela en trudelutt eller visa foton på sin sjuka baby. Det är någonting jag inte är van vid, för det känns så konstigt att aldrig ens hinna ge en slant åt dem. Men å andra sidan så tror jag att den största delan ev "dagslönen" inte går till det goda, om man säger så.
Jag får faktiskt lite ångest då jag går förbi en gittarspelande karl som nynnar på någonting som låter som en Winnerbäck-dänga. Däremot får jag faktiskt inte lika mycket ångest då jag går förbi eller ser någon som springer med kort på sin sjuka baby, då vill jag hellre se babyn eller vad det handlar om och ge den mat istället för en slant som någon annan säkert skulle ta.
Egentligen vet jag inte riktigt var jag vill komma i detta ämne, men det är någonting som jag har funderat på i någon vecka nu.
Kanske man skulle ge en krona eller nån lös peng till den där gubben som spelar på Winnerbäckdängan?
Men skulle man ge en slant åt den där kvinnan som springer med ett foto och visar upp sin sjuka baby?
God morgon!
Jag förstår inte, för jag brukar ju inte vara den som är såhär trött på morgonen, hela sommaren har jag ju stigit upp innan 06.00 för att jag börjar jobba 07.00. Med andra ord har jag ju sovmorgon varje morgon nu för tiden! Någonting har hänt. Åh! Jag bill bara vara pigg!
Öppnade min nya Harry Potterbok igårkväll. Superbra
Bio med Bella
Järnets änglar blev det, även fast jag for in till stan för att se Ett öga rött med hon och hennes mor. Nåja, jag ville ju också träffa Bellas, så det gör ju absolut ingenting!
Det var ett lyckat filmval, för det är länge sedan en film gett mig så mycket som denna: Skratt i otroliga mängder, någon tår. Och känslan av hem.
Efter filmen förflyttade vi hennes mor hem och vi fortsatte ut på stan för att hitta en liten lugn krog, vilket tog sin tid för vi var tvugna att ta oss till Gamla Stan. Men vi hittade en liten krog, men det föll väl inte direkt oss i smaken, om man säger så.
Det var en kvinna där, som var i kanske kring trettio, sönderblonderat hår slank kropp, väldigt lång ( i jämförelse till mig, iallafall) och utputande läppar. Karlarna, som helt plötligt förvandlats till så pojkar bara sprang och kråmade sig mot henne. Är det hon som är en förbild? Fyfan, hon var rent utsagt äcklig, för det verkade som om hon gick ut för att få bekräftelse, inget fel med det, men på det sätt hon gjorde det.. Det äcklar mig. Hon lät "småpojkarna" kråma sig mot henne. Hon verkade vilja ha det så. Fyfan.
Nåja, jag och Bella lyckades till slut se över det där och surrade om allt och inget, vilket var oerhört trevligt!
Sen när jag skulle kliva på tunnelbanan, efter att ha väntat i 30 min på den (och var redan kissnödig innan jag började vänta) så är jag överlycklig att den äntligen kommer. Jag stiger på och känner en stark lukt av spya. Jajjemän, jag kände lukten av en riktig jävla pizza som någon lagt där. I den vagnen jag ska sitta i. Jag gick längre fram för att försöka komma bort ifrån lukten, men icke. Det var som om lukten etsat sig fast i min näsa. Fy fan! Jag förmodar att det var någon som fått i sig lite för mycket alkohol.
Jag hittar en plats att sitta på, till slut, där lukten inte är så stark. Jag fantiserade om det var någonting blött jag kände där jag satt, att det var spya på sätet, även fast jag noggrant kollat ut var man kan sitta utan att bli överfallen av en spya, eller en spyende människa. Nej, jag satte mig inte i en, lyckligt vis! Men just brevid mig, där sitter ett gäng blondies, onyktra, och förklara eller ska man säga för varandra att dom är arga på den och den och den och dig... Dom förde ett jävla liv.
Fan, kan inte bara folk ta furnuftet tillfånga och inte dricka så jävla mycket? Kan dom inte hålla lite låg profil, iallafall respektera andra människor? Ta det lite lungt och bara vara sig själv?
Svaret är absolut nej. De som syns här, det är dem som vill ha bekräftelse, dem som inte kan vara sig själva, de som bara kan säja vad de tycker med alkohol i kroppen. Rädslan är för stor. Rödlan för verkligheten.
Vanliga människor, som är trygga i sig själva väljer att ha en lite lägre profil. De syns inte, i stockholmsvimlet av alla dem som bara är ute efter att synas, för att få bekräftelse. Fy fan.
Jag är i ärlighetens namn less. Less på dessa som bara MÅSTE synas, som måste töja på gränsen.
Och till alla er som bekräftar dessa människor: fy skäms! Tänk om, för fan! Gör någonting vettigt och uppskatta dem som verkligen gör någonting. Någonting som är nyttigt, som att arbeta för en bättre värld.
varför inte bara skippa den där sista ölen och ge dem till någon som behöver dem mer?
Jag menar absolut inte att bekräftelse är dåligt eller fult, men det är sätten man söker det på.
För i en viss mån tror jag att alla behöver det. Bekräftelse.
Nå, mycket hinner åka genom huvudet när man väntar och åker hela tiden, som ni förmodligen märker.
Det känns som om spyan som jag av misstag andats in fortfarande är fast där i näsan.
Och kissa fick jag göra.
Nu måste jag äta. Hoppas jag skrivit någonting som är intressant på någe vis!
Vinterviken
Det är ett fint ställe där det bara kryllar av barnvagnar. Ungefär. Men det är mysigt att gå där och bara ta det lungt.
Vi var där för att hälsa på Dagmar och Minmin.
Minmin är tre år och har redan intelloigensen hos en nio-åring. Det är helt otroligt! Och både jag och Anders trivs med henne, hon är underbar! Dagmar också, jag fick låna en cykel av henne. Långtidslån, enligt henne.
Det är skönt att hon bor så nära, och att ha någon vuxen att prata och fråga när man behöver hjälp med olika saker.
Och så måste jag ju bara säga att torsdagskvällen var helt lyckad! Det var lungt och trevligt!
Fredagen var återhämtningsdag, om man kan säga så.. Vi var ett avdankat gäng i skolan igår, även om vi inte var alla där! Men att vi var avdankade var nog för examinationen och den rejäla sömnbristen. Och såklart hade ju torsdagskvällen en bidragande faktor. Så var det i mitt fall.
Det är så mycket som har hänt nu på bara någon vecka. Så mycket som är bara jobbigt att tänka på. Men det är så livet är uppbyggt- man kan inte leva med alla man vill, och inte heller så länge man vill.
Det händer i tre, brukar man säga. Jag är fortfarande osäker på om det är det första eller det tredje, för det beror på hur man ser det hela. Det återstå att se.
Vi visste det, och så även du.
Tack, för det du lärt oss. Det är vår plikt att föra det vidare till nästa generation.
Nu är du fri. Och vi måste gå vidare nu.
För tillfället känner jag mig helt tom. Men det går över.
and the sunshine is gone...
Nej nu får jag ta och rycka upp mig!
Okej, ikväll blir det en eller två öl, med några kurskamrater, för att fira att vi är klara med examinationen. Det ska bli trevligt!
Anders kom hem precis när maten var färdig, och det är inte första gången han gör det. Ibland tror jag att han luktar sig till att maten är klar och kommer hem och äter! Det går ju inte att göra mer än att skratta åt det.
Män är män. Dom tänker inte på samma sätt som oss kvinnor. Och det är inte någon idé att lägga nån större tankeförmåga på det, för vi kommer ändå aldrig att kunna ändra på dem och deras tänkande. Hur mycket vi än vill det.
Jag ringde till pappa för någon vecka sedan och beklagade mig över att jag inte får hjälp med att göra mat och med andra hushållsuppgifter som att tvätta och sånt. Jag tyckte inte att det enbart var min uppgift att se då tvätten behöver tvättas och då man måste skura och dammtorka.
Pappa svarade "Anna, vi ser sånt där på ett annat sätt än du. Du måste ha överseende, för en förändring sker inte över en natt".
Han var alltså på Anders sida i detta fall, filket jag då absolut inte tyckte om! Men han har rätt.
Jag tror att pappa kännde igen sig i Anders situation. Faktiskt.
Det är bara att inse- Anders kommer alltid att vara Anders. Jag kommer inte att kunna ändra på honom. Det är han själv. Ändå är jag lycklig!
Och nu så ska jag skicka arbetet iväg. Och en dusch skulle inte sitta fel:)
idag
okej...
Det är nästan så att det känns lite "pirrigt" att skriva första inlägget..
Nåja, det är sen söndag kväll, sista dagen på lovet.
Om jag börjar med lovet, eller ja.. Kanske lite tidigare.
Förra veckan, på tisdag, åkte jag ner till Huddninge under "jokkmokksdagarna" med företaget, för att sen komma hem på söndagen, glad med lite nya erfarenheter! Och sen kom då lovet. Det lovar jag att jag bara njutit av! Även fast jag ingen kunde skjutsa till stugan, där jag tänkt isolera mig en vecka..
Jag tror jag aldrig fått så här mycket gjort här hemma under en veckas tid, som under det här lovet. Jag har städat, målat, slöjdat, pluggat te(rr)ori (kommit till fas C), gjort mitt lilla rum trevligare (jag tror tillochmed att jag sover bättre där nu) och jag har även hunnit med en utgång i fredags!
Men i morgon börjar verkligheten igen, och jag är inte ens en smula taggad.. Nog för att jag faktiskt har "laddat batteriet" igen, men ändå.. Jag har som levt i min lilla drömvärld i nån vecka nu:) Återstår ju bara att se om det fortsätter så, vilket jag verkligen hoppas, och tror!
Och någonting annat som jag gjort under lovet, jag har kommit fram till vad jag ska göra efter gymnasiet! Vilket är ett stort framsteg gör lilla Anna. Jag ska gå en förskollärarutbildning, och efter det ska jag gå en massa andra utbildningar.. Det känns så skönt att ha kommit fram till vad jag vill göra! tro inte nu att jag ska vara förskollärare hela livet! Nej, jag ska gå en eller flera utbildningar efter det! Slöjdlärarutbildng!
Det enda problemet är att jag inte vet var den förstnämda utbildningen ska äga rum.. Det enda jag vet att jag absolut inte kommer att vara högre upp än Luleå, och absolut inte Lule!
Sisådär. Första inlägget avklarat! Inte för att jag förstår hur någon ska se nöja i att läsa detta, men man kan ju hoppas!