Få lite gjort?
Tur är att Anders har samlat på sig lite filmer, kanske inte så många som faller i min smak, men jag har ju då någonting att göra under dagarna. Glo på filmer... Ingen favoritsyssla, men det funkar utmärkt som tidsfördriv när böckerna blivit tråkiga... Ett tag. Ni som läst Isfolket vet hur inne man blir i böckerna, och jag hade tur att få låna 22 av böckerna av en vän i början av graviditeten, men nu när jag slutade skolan (och kunde ägna mig åt andra böcker än skollitteratur) så har alla de böckerna gått åt. Det är ungefär hälflen kvar att läsa, men jag kommer inte åt dem. Alla andra böcker är tråkiga i jämförelse med dem, men det kanske är för att jag vet att jag inte avslutat dom riktigt än. Det är så tråkigt!
Ute är det soligt och jättemysigt, jag önskar att jag hade kunnat vara ute.. Och visst- det hade jag ju kunnat, men jag går inte ut själv. Inte nu, inte med mina kalvben! Anders har åkt in till Galleriet där han ställer ut, för att vakta utställningen och i morgon är sista dagen på den. Skönt, för då kanske han kan stötta mig så vi kan gå ut och få lite friskluft. Jag känner mig handikappad.. Hade jag haft en rullstol hemma hade det ju gått lättare, tror jag. Eller vill jag tro. Dagarna går så himla långsamt nu, men nästa vecka ska vi se hur allt ser ut där inuti magen igen, så jag får se fram emot det.
Nu ska jag se en film och dricka vatten. Kanske, om jag orkar, sätta mig på en stol på baksidan och få lite luft och kraft.
hejs!
hemma
Tänk, så mycket som kan hända, och så mycket som kan vända på så kort tid!
Jag har hunnit vara inlagd, få reda på att det blir kejsarsnitt och att vi skulle förvänta oss att åka hem med en bebis, tillbringa en natt på "avd.63", sen blev jag utskriven med bebis fortfarande i magen. Men oj så stressigt och jobbigt det har varit. Det ena beskedet efter det andra, så jag har varit i chocktillstånd sedan i måndags och det är jag nog ännu. Och det här är bara ett sammandrag av allt som hänt.
Nu känns det nästan lite snopet att vara hemma utan en liten en, men den har det nog rätt bra där inne ett tag till. Jag lär ju få njuta av bebisen sen.
Igår blev jag alltså utskriven, och Anders hade vernissage på en lite utställning. Jag var där, satt på en halvtaskig stol och vilade. Samtidigt som jag fick träffa massa människor, kända som okända, det var faktiskt väldigt trevligt. Och lite nyheter fick jag allt höra, men dem ska jag allt hålla för mig själv ett tag! Idag känner jag att jag kanske inte borde varit med på vernissagen, men om sanningen ska fram så hann inte Anders köra hem mig innan öppnandet av utställningen, så jag tyckte det var lika att vara med på den. Men det var faktiskt väldigt trevligt.
Jag har fått reda på mina betyg från sista kursen, och jag är riktigt riktigt nöjd, måste jag säga. Så nu, mitt i det jobbiga- eller ska man säga förvirrningen (?), så ska jag fira det glada beskedet med en fika. Mumma!
En bild. Utan kommentar.
storstädning
Jag inser nu att jag även borde storstäda min dator också. Jag borde använda min externa hårddisk, men den är för långt ifrån mig just nu. Dessutom är jag så less på alla kabelhärvor som måste redas ut hela tiden.. Speciellt då man bor i samma hus som Anders, han har hur många elektroniska saker som helst, och sen håller han inte ordning på sina kablar. Hujj, jag känner att det är på väg att utvecklar till en fobi. Kabelfobi.
Jag hade tänkt mig att bjuda på några bilder, för det är ju ett bra tag sedan jag gjorde det.. För nu har jag ju tagit tag i det där med att föra över bilderna till datorn. Äntligen.
Imorgon väntar vi främmande, Anders kusin med man och barn ska komma hit och hälsa på. Tänk så himla roligt det kan vara med främmande! Det blir en heldag här ute, så jag hoppas verkligen att det inte är så attans isigt ute, så kanske man kan vara ute lite också.
Bilderna är tagna sista december, vi var ute på en promenad och jag passade på att fota med min nya kamera. I rätt väder är det riktigt härligt att bo i Stockholm. Och så bjuder jag på ett kort på tjockisen... Det var rätt svårt att få igen dragkedjan där, måste jag medge.. Då var det två månader kvar til BF. Och se där, nu har jag lagt upp bilderna, jag har ju fått lite "klagomål" att jag borde lägga upp någon bild så att folk kan hänga med:)
Härligt!
Jag har fått fler läsare än vad jag trodde. Tydligen måste jag vara lite intressant då. Eller så kanske jag skriver bra? Eller så har folk lite att göra? Nåja, det spelar inte mig någon roll, för jag tycker faktiskt att det är lite trevligt att det är någon som intresserar sig så pass mycket i mig och mina sysslor att dom faktiskt läser om vad som händer i mitt liv och vad jag tänker på. Bloggen har utvecklats till en dagbok känner jag. Det är lite skönt att skriva om sina tankar och vad man gjort under dagen. Speciellt nu, då tankarna far och snurrar som aldrig förr, och för att mina nära och kära är allt för långt ifrån mig. Jag har ju alltid Anders, men vänner och familj betyder ju en hel del. Att kunna prata, och hälsa på och dricka kaffe. Jag saknar det. Tur att telefonen finns, men det känns ju inte riktigt som om man kan surra om allt genom den. Kanske man flyttar uppåt och läser på distans det sista.. Det tåls ju att tänkas på.
Idag har jag faktiskt sovit, nästan hela dagen. Helt otroligt, men det var såå skönt! Sen har jag äntligen klippt till gardinerna som jag bara ska sy till lite nu. Det kommer att bli så himla snyggt. Tror jag, och hoppas. Sen är det ju en annan fråga vad sjutton jag ska göra med det andra tyget jag köpte.. Jag hade ju kunnat sy mig en riktigt snygg klänning, eller en ny kolt... Men det har jag inte ork till. Inte nu. Det får bli till senare, jag vet ju att det blir ett bröllop i augusti.. Och dom ska tydligen slå på stort, det är inte ens i Sverige.. Inte allt för långt ifrån Sverige heller, men då kan ju jag ju kanske ha en snygg klänning på mig. Då kan jag till och med ha det som mål - att få bort några av gravidkilona till augusti -09. Kanske är lite att ta i, men jag kan väl tänka mig det? När jag tänker efter så har jag nog ganska mycket att sy innan det där bröllopet, Anders har länge frågat om jag kan sy till han, och sen måste jag väl få ihop någonting till lillknodden också. Kanske jag hinner? Mellan blöjbytena...
Annars så är jag konstant illamående nu, bebisen tar enorm plats och det är riktigt svårt att äta. Idag lyckades jag få i mig hårdbröd och lite soppa. Det är en riktigt konstig kombination att känna sig hungrig och illamående på samma gång. Jag tror att om magen bara sjunker lite nu, så ska jag nog kunna äta lite normalt och kanske slippa illamåendet. Som jag skrev igår så börjar jag märka att det snart är dags, och det säger jag även idag. Allt blir som mer påtagligt. Allt.
Bebis rör sig inte allt för mycket men när den väl gör det så der det ju ganska skoj ut. Jag ser nästan missbildad ut då magen kan stå åt höger och vänster på en och samma håll. Då är det inte sparkar utan som om bebisen sträcker på sig där inne. Eller någonting annat. Den är i alla fall stark, vår lillknoddis.
Ute är det glashalt och det har det varit i flera dagar nu, och det har inneburit att jag inte kunnat vara ute så mycket som jag egentligen tänkt. Det är riktigt tråkigt, men å andra sidan kan jag ju knappt gå till brevlådan utan att sedan ligga. Jag börjar bli ordentligt less på dessa foglossningar. Varför ska de ta så ont för? Jag skaffade mig ett bälte som ska "hålla ihop", men det verkar som om den slutat hjälpa, och det är enormt tråkigt. Ni vet väl själva hur man blir då man har ont? Osocial och lite vresig.. Jag är så less på det också. Det är ju fler än jag som tagit sig igenom detta, och garanterat dem som haft det mycket mycket värre än mig så jag ska väl egentligen inte ens yttra mig.
Jag ska krypa till kojs nu tänkte jag, det är nämligen en Clint Eastwood film på tv nu, och jag har absolut ingen lust att glo på den. Anders tycker att alla "Clintan" filmer är bland det bästa som finns, men jag är däremot av en helt annan åsikt, så jag tänkte lämna honom så att han verkligen får se sin film i lugn och ro. Och jag ska leta mig en bok som jag inte redan läst. Jag har hittat några gamla "slå upp"-böcker, kanske man ska börja dra sig igenom dom? Eller så inte...
God natt och sov gott, säger jag med en hickandes liten en i magen! Magen gör "vågen", haha!
Det skiftar
Hallonbladste och scones
Hallonbladste och scones. Mums mums! Tycärr tog boken slut innan jag hann bli klar med mina scones. jag hade tänkt mysa ner mig i en fåtölj och käka scones, dricka te och läsa bok. Men det var ju lika gott ändå.
I flera dagar har jag haft lite ont i tandköttet på ena sidan, men inte tänkt så mycket på det för jag vet ju att som gravid kan man få lite småproblem med just tandköttet. Idag hade jag extremt ont och så kände jag tillslut att min visdomstand har bestämt sig för att fortsätta växa ut igen. Jag funderade faktiskt på visdomständerna mina här om dagen, för ungefär ett år sedan fick jag världens inflammationer för att just visdomständerna var på G, men sen stannade dom helt plötsligt...
Nu sitter jag bara och väntar på att Anders ska komma hem, det är ju verkligen långtråkigt här utan honom. fy och blä. I alla fall på kvällarna för då är det så jädrans mörkt ute, så man kan inte ens gå utanför dörren ifall man halkar ( och det vill jag inte göra nu), man kan inte göra mer än att kolla på tv med andra ord. Det hade vart trevligt med någon att surra med. Så kom hem nu Anders!
Har sett flera tecken på att förlossningen snart ska vara igång. Sen kan man ju undra hur länge eller kort stund "snart" är....
Nå, jag hoppas att alla ni bokmalar kan skriva en liten kommentar och berätta/rekommendera böcker. Då skulle jag bli glad.
nytta
Jag tog itu med mina tygstuvar och sydde ett par pyttesmå vantar till bebisen, och jag känner mig riktigt nöjd över att jag äntligen gjort det! Jag sydde också några filtar och "kräk-dukar". Det känns så himla skönt att ha gjort någonting. Nästa är väl att sy gardinerna, och sätta upp dem såklart. Jag är så himla less på våra vita som vi har i sovrummet, det är som om dom bara hänger där och finns bara för att det ska finnas något i fönstret. Det nästan syns på dem att jag bara hände upp dem för att ha något där- tills vidare. Det får bli en annan dag. Någon nytta har jag ju då gjort idag.
Nu vet jag i alla fall att bebis har vänt sig åt rätt håll, och det är ju som en bit på vägen nu. Det som känns lite skönt är att förverkarna kommer då och då. Det är lite som ett bevis på att förlossningen ska sätta igång om några veckor. Jag vill i alla fall inbilla mig det, för det blir så mycket lättare för mig då jag tänker så. Idag är det bara 34 dagar kvar till BF. Det känns långt dit, men samtidigt så ska väl magen börja sjuka ner lite snart, så kanske man får plats med en normal portion mat, och kanske kunna andas lite igen?
Nej nu ska jag ta och laga mig lite mat, det blir en solo-middag idag.. Så himla tråkigt! Jag får vrida upp volymen på radion så jag har någon att lyssna på.
hej och hå!
I förrgår köpte vi ett spjälsängsskydd, vi hittade ett på rea för 200 kr, men det jag ville ha sagt är att det är ju rent utav helgalet hur mycket alla butikskedjor kan ta betalt. Ett normalt pris för ett sådant skydd är kring 500 kronor, i alla fall i de butiker jag gått i. Det är ju helgalet. Det är alltså en remsa med skumgummi och överdrag i ett snajsigt tyg som går på så mycket. Det är ju som ett rån.. Även fast man ju vill ha det bästa till son bebis, men vad f-n.. Det går ju inte att lägga så mycket pengar på sådant. Tur att vi hittade ett relativt billigt. Tack för att det är REA säger jag bara!
Idag gjorde jag något som jag annars inte brukar göra - jag tog täcket och kudden till soffan och la mig där för att vila kroppen. Det var såå skönt, men det resulterar ju i att dagen blir helt skev. Idag borde jag ta itu med lillrummet, och möblera klart och försöka slänga allt som vi inte behöver. Sista jag gjorde det, rensade alltså, bad jag Anders att ta med grejerna till tippen när han ändå åker åt det hållet. Tror ni han slängde allt? Nej, jag hittade det i hans ateljé när jag var där och hälsade på. "Jag kunde inte slänga det", sa han med stora hundögon. Då kan ni kanske förstå hur det ser ut här om man inte rensar? Och eftersom inte Anders kan slänga någonting så faller den lotten på mig. Jag var likadan som han för ett år sedan, men som tur är så har jag ändrat mig! Så nu väntar jag på bara på att jag ska få inspiretion till att sätta igång. Och kanske sy lite nya gardiner? Eller fixa lite mer till bebisen? Eller? Jaja, det finns mycket att göra... Egentligen behöver jag ju inte göra någonting. Bara ta det lugnt, men det får ju en att bli galen. Speciellt då jag är extremt duktig på att plocka fram saker...
Nej, nu måste jag ta mig själv i kragen och göra någonting vettigt. Man får ju huvudvärk av att sitta här för länge. Jag ska dra på mig vettiga kläder och göra upp eld nu. Dricka te och starta dagen lite smått.
god morgon!
Klockan fem började min dag i dag. Det gick bara inte att sova. det lär väl märkas senare i eftermiddag...
Jag har iaf hunnit med att göra en liten mössa, frukost och städa lite innan herrn i huset bestämde sig för att det var dags att kliva upp. Idag ska jag in till stan och leta efter ett skydd till spjälsängen, och så hade jag tänkt hämta ut en babybox till bebisen.
Det blir en lång dag idag, så jag tänkte bunkra upp med frukt och russin i ryggsäcken innan vi åker.
Hejs!
vad?
Vi är i full gång med att göra kvällsfika (ett fenomen som vi börjat med sedan jag blev höggravid, och har i princip aldrig tidigare hänt), vi slår på vattenkokaren och går därifrån för att göra klart något annat..
När vi kommer tillbaka tycker vi båda att det ser lite halvskummt ut i köket, men vi kan inte sätta fingret på vad det kan vara. Jag går ändå fran till vattenkokaren och ska hälla upp vattnet som inte ens blivit ljummet. Medans vi står och "dividerar" vad det kan bero på gart det upp ett ljus(!) för oss-proppen har ju gått.
Nästa problem är var tusan bytar man propp. Och HAR vi ens proppar? Vi måste göra allt snabbt nu, för kylen och frysen har ingen ström! Vi har ju sett proppskåpet och faktiskt pratat om just hur man bytar propp i detta skåp, men sen har vi bara lämnat det ämnet.
Vi har aldrig, förräns nu sett ett sådant proppskåp, det är som en "flärp" som åkt ner då proppen gått. Så vi vet ju vilken vi ska byta. Men hur?
Jag tycker att Anders ska ringa till fastighetsägarn, men här bör nog tilläggas att klockan är kring 22.00, men efter många om och men, så ringer Anders sin pappa som berättade att det bara är att flippa upp den där "flärpen". Jag tror att han smålog när han sa hur det låg till.
Vi hade ju provat att flippa upp den men inget hade hänt.. Men man kanske måste vänta längre.. Och jo-det funkade, vi fick tillbaka vår ström. Det hela var bara allt för enkelt för oss som är vana vid andra proppskåp. Dom proppskåpen som vi nu insåg att man kan kalla för gamla. Det här som vi har är säkert inte ens ett modernt... Men vilken tur att vi inte ringde fastighetsägarn, dom hade nog fått sig ett gått skratt åt oss. Å andra sidan är det inte så lätt för oss, som vuxit upp i omoderna byar, om man ska jämföra med Stockholm...
Så här i efterhand, känner jag mig bara mer och mer som en pensionär... Kanske det hade vart bra med en rollator ändå?
Oj!
Om två veckor är det Jokkmokks Vintermarknad. Igen.
Med en liten tår i ögat så måste jag inse att jag inte kommer att kunna vara där då. Det är första gången på några år det. Men nästa år, då ska jag banne mig dit! Försöka kan man ju.
Det känns som om det nya året inte riktigt börjar förrän marknaden är över, Även fast jag förra året bodde här nere då det var marknad så åkte jag ändå upp.. Marknaden för mig betyder att ett nytt år är inlett. Det känns ganska konstigt att inte kunna vara där, det är ju som en tradition... En del av året. En del av jaa.. allt? Det kanske var att ta i, men rytmen i det nya året lär ju inte bli detsamma som det varit. På grund av många fler saker än en marknad som jag inte kan vara med på. På tal om Jokkmokk, så har jag en enorm hemlängtan. Jag tror att den börjat växa nu sedan jag blivit ledig.. Tidigare hade jag så fullt upp med skolan att jag inte hann tänka på det.. Men nu, ojoj, jag vill hem! Jag vill kunna åka en enkel väg till förlossningen, inte en massa gormvägar som här. Jag vill att mitt lilla liv i magen ska få födas där jag känner mig hemma... Även om jag vet att den kommer att få det mist lika bra här.
Hemlängtan det har jag ju då så att jag håller på att bli knäpp, men då var det ju också ett tag sedan jag var upp. Och när jag tänker på det kommer jag på att jag ju inte kommer att kunna åka upp på ett bra tag heller.. Det lär bli först till sommaren.
Jag kommer att sakna den riktiga våren, då brukar jag alltid vara hemma. Det kommer att kännas konstigt att vara här nere då, men då har jag ju någonting annat att glädjas åt.
Nu är det mat, så jag ska lunka mig iväg till köket. Kanske skulle det vara bra att hyra mig en rollator? Fast nää-ej, kanske inte... fast jag hade ju faktiskt kunnat dra igång någon tävling- jag och pensionärerna i byn "Vem hinner längst" Eller "först över mållinjen blir bjuden på hembakat fika bröd i en månad som egenhändigt gjorts av deltagarna. Kaffetår skall ingå".
Maten igår blev fantiastiskt god, och min nya stavmixer är superbra. Den lär komma till användning många gånger. Ett bra inköp med andra ord.
Ledig? Pyttsan!
Jaa, så har tre, eller fyra(?) dagar gått av min ledighet. Mycket har jag gjort, men jag är ju ledig och ska ta det lugnt!? Lycka till säger jag bara. Inte går det att ta det lugnt när man har hus. Även om jag bestämt mig för att inte göra något för en dag, så kommer man ju på då man satt sig vad som behövs göras. Igår kom jag på dagens uppdrag; nämligen att köpa mer blommor- för nu har vi ju plats. Och i samma veva är det ju lika att plantera om lite av dom "gamla" blommorna så blomjord finns även på inköpslistan. När man ändå är inne i Mölnvik, så är det lika att gå in och handla, så vips har nästan en hel dag gått, nog för att innan vi åkte in så hade vi ju faktiskt främmande.. Himla trevligt när folk faktiskt tar sig ut hit och hälsar på, måste jag säga! Och ganska skönt, för då hinnar jag ju inte bli så trött. Det är ju inte precis så att jag då börjar fara runt som ett yrväder och städa här, då jag har främmande.
Nu äntligen kan jag berätta att jag köpt mig en stavmixer! Äntligen, jag har ju faktiskt önskat mig en sån ett tag nu, men jag har väl inte varit tillräckligt snäll, för inte gav då tomten mig en sån. Haha!
Jag är nu ledig och ska ta det lugnt, som sagt, men hur lyckas men med det? Jag fick nästan ångest då jag på onsdagseftermiddagen kom hem och insåg att jag inte har någonting att göra. Nu är det bara att vänta på bebis. Vänta, och ta det lugnt. Jag brukar ju som inte vara den som hinner vara ledig, eller för den delen inte ha någonting att göra. Jag kan sträcka mig till att ta en sovmorgon, och kanske läsa en bok när det blivit mörkt, men... Jaaa, hur gör man när man inte har någonting att göra? Eller VAD gör man?
Sen kan man ju fundera på hur mycket kraft och ork det finns i en människa som knappt sover.. Men det måste väl ha någonting med horomonerna att göra.. Jag skyller på dem, och längtar.
Nu ska jag banne mig prova min stavmixer, jag ska göra morotssoppa. Mums.
Förresten blev jag omgådd av en gubbe med rollator tidigare i veckan, måste ju vara ett tecken på att jag är gravid? Det känns ju lovande, må jag väl säga! Gubben måste haft en raket i arslet och nästan grät när jag fattade att det inte var ett skämt.
I did it!
Nu ska jag printa ut skiten och hoppas att det inte tjorvar. Vi hittade ju trots allt blankt papper efter en timmas letande. Upp till bevis skrivarn! Jag sätter nog en guldstjärna på den om den vill samarbeta med mig ikväll.
Sen hoppas jag att mina revben är starka nog att hålla några kickar till... Det är som nog, men bebis får då inte bli mycket starkare.. Då håller dom ett tag till. Idag har sparkarna och knuffarna mot revbenen varit superhårda, ibland bara studsar man upp i ett ricktigt ryck och skriker rakt ut! Tur att jag inte behöver vistas bland allt för mycket folk, då hade dom väl trott att jag är inte bara lite från vettet...
tjingeling! Önska mig gärna lycka till, och håll tummarna (ni som nu har såna) för mig i morgon! Och kanske lite nu så att skrivaren vill sammarbeta.
Sov gott alla nattugglor!
Har inte tid!
I morgon är förhoppningsvis den sista dagen på skolan och den sista dagen som jag behöver ha att göra med skolan på ett tag, det vill säga om jag inte måste komplettera mig skrivuppgift. Hoppas, hoppas att jag inte behöver det!
Hej och hå!
Sen har jag försökt ringa till massor av SAAB-verkstäder, utan resultat. Det går inte ens fram signaler... Skit, säger jag. Det är ju sånt som tar upp onödig tid.. Undra just om det är fel på min mobil? Eller Stockholms-nätet? Nu har jag i alla fall tagit mig till en telefonkö som ska leda mig upp till Umeå! Hoppas, hoppas på svar!
Kaffet är klart
Jag borde inte ha internet när jag ska skriva skrivuppgifter, och det känns som om min högskoledisiplin som jag gärna vi tro att jag haft har försvunnit bitvis under senaste praktiken och under julledigheten. Skit. Jag har inte mycket alls att skriva, max 3 sidor kvar, men det är ju det är att sätta igång och få med det absolut viktigaste..
Jag börjar bli trött på allt nu, allt som har med skola, ta hand om hus och allt. Jag vill bara att bebisen ska komma ut nu, jag vill ha min kropp för mig själv nu! Det börjar bli påfrestande för inte bara kroppen... Det börjar bli svårt att fokusera på andra saker än just graviditeten nu, och det är väl så det ska vara. Jag tror inte man ska hålla på med jobb eller skola i slutet av graviditeten.
Nu ska jag ladda första kaffekoppen och sätta igång med skrivandet. Jag önskar jag hade någon som kunde skriva åt mig medans jag berättav vad jag vill ska skrivas. Det känns som om jag får dyslexi så fort jag ska börja med den där skrivuppgiften! Lite som när man ska välja maträtt från menyn på en restaurang....
Nej nu har jag dragit ut på tiden allt för mycket, och ska nu ta mig i kragen. Anders ringde just och sa att han är på G hem. Hoppas jag hinner få inspiration nog att börja skriva innan han kommer in!! Åhh.
äntligen!
I natt blev det då inte mycket sömn.. Jag var ju inte ens trött när jag gick och la mig, såger jag att det beror på månen så tror väl folk att jag är helgalen. I alla fall så är jag riktigt trött nu. Men det är nästan som om det springer i kroppen på mig ändå. Hoppas att det går att sova i natt.
Idag, förutom att installera och kolla på tvättmaskinen, så har jag börjat dona i barnvagnen och sätta i ordning allt som ska vara i den. Kanske folk tycker att det är för tidigt för det, men jag vill då vara förberedd. Jag tror inte jag skulle ha ork att dona med såna saker när bebis kommit. Etter tid för den delen. Fast det känns lite som att jag leker med docksaker!
Annars önskar jag minusgrader hit ner! Bara någon, inte allt för många.. Jag kommer nämligen inte i någon annan jacka än min stora röda vinterjacka längre, och för att kunna ha den så bör det vara någon minusgrad.. Det är ju på tok för kallt för att ha munkjackor och sånt på, och att klä sig i lager på lager det blir allderöens för knöligt och bökigt. Dessutom ska det gå fort att få av ifall jag behöver luft. Vilka problem, va?
Hallonbladsteet är ju gott, mycket godare än vad jag hört att alla säger. Jag tror att det kan ha verkan, för idag hade jag hur många sammandragningar som helst. Magen var nästan stenhård hela dagen! Fast det kan ju också bero på att vi ju jobbat en hel del idag med. Det behöver ju inte vara teet. Jag tänker fortsätta att dricka det ändå. Man behöver ju tydligen dricka det i flera veckor för att den ska kunna göra verkan.
Igår kom pappa och hans sambo hem från deras långresa. Det var såå himla roligt att prata med dom, även fast det var på telefon. Jag saknar dem så himla mycket! Tur att telefonen finns nu och att dom är åter "nåbara":)
nu...
Jag vet att det inte rekommenderas att gravida ska vara uppe och putsa fönster och sådant, men hur i h-skotta ska man klara av att se/veta att det är skitiga fönster när bebben väl kommit ut och inte orka ta itu med det? Jag tror iaf att jag inte skulle klara av det och bara bli irriterad över sådana saker så idag fick jag hjälp av Anders och vi putsade alla skitiga fönster. Och vet nu, det är en riktigt härlig känsla att känna: NU FAN ÄR JAG KLAR MED DET! Jag hade tänkt på det ända sen vi flyttade in hit och inte orkat, eller tagit mig för att göra det, men nu jäklarns är det klart.
Idag har varit en riktigt produktiv dag med en massa samtal hit och dit redan från morgonkvisten. Eller det produktiva började redan igårkväll, då jag ju kom ihåg att jag var tvungen att baka så att inte äggen blev dåliga. Det blev en sockerkaka, och massor med stoora chokladmuffins med mörk choklad. Så om jag nu får fresta någon så är det väl bara komma förbi en sväng på fika:) det hade vart kul med lite besök hit ut!
Efter att vi beundrat den "nya" utsikten ur våra nyputsade fönster kom vi fram till att vi nog ändå var tvugna att åka in till Mölnvik och handla. Det var slangar hit och dit och packningar och en massa annat inte alls roliga saker till tvättmaskinen. Sen kom det roliga (men dyra), apoteket och köpa hem ett litet hemapotek till vår lillvän. Så nu har jag bunkrat upp allt från babyolja till mjölkersättning. Tack Anncha för att du vägledde mig lite i den stora djungeln av alla måste-ha barnartiklar, hoppas du inte blev mer sjuk av vårt inte allt för korta samtal...
Nog kändes det ganska galet att "springa" (lunka) på storaffärn med ett blöjpaket i ena handen och andra på svanken... det var första gången jag köpte blöjor. (Gud, så söta och små de är.)
Jag köpte mig även hallonbladste som tydligen ska hjälpa till vid förlossningen. Om man nu börjar dricka det 6 veckor innan beräknat förlossningsdatum... Värt att prova, det är ju trots allt en naturprodukt. Jag tror ändå att bebisken kommer när den är färdig för det. I alla fall så är det ju kanske gott att få något annat i sig än kranvatten och juice:) Och alla teer som åkte ner.
BB-väskan är i full gång att bli packad. Men det känns ju galet det med.. Bebisens första kläder ska ju med, och det är ju en hel historia... Vad ska man packa ner för några kläder? Vilka ska man välja? Tänk om bebis är en jätte, då lär ju inte storlek 50 passa, och tänk om den är en minimini? Då lär ju inte heller storlek 50 passa. Jag vet ju att det inte är en sådan jättestor grej för det löser ju sig ändå, men just då när jag är på väg att packa ner kläderna kan jag aldrig bestämma mig och det blir som världens största och fetaste problem. Vilket det ju inte är, bara ungen nu inte fryser så är det väl bra. Men varje gång jag är i gång med att packa ner babykläderna så är det samma sak... Jag är iaf väldigt less på att vara gravid nu, för det väger inte bara på magen och kroppen, utan allt annat. Det är som om man inte kan tänka klart längre. Inte kan skilja på avd som egentligen är viktigt och kanske mindre viktigt- som det där med kläderna till exempel... Undra om jag någonsin kommer att bli klar med den packningen?
I morgon ska vi fixa tvättmaskinen, det måste vi. Annars blir jag galen. Jag måste få tvätta!! Jag måste få ha rena kläder, i alla fall som kläderna jag trivs bäst i... Det är ju inte nu allt för många jag kommer i längre, men ändå... Annars måste jag dra tvätthögen med till Hägersten, och det orkar jag inte! Sen hade det ju vart kul och inviga vår egna tvättmaskin:)
Nu ska jag försöka läsa lite och kanske sova? Och en kopp hallonbladste, undra just om det är gott? Idag märker jag att minnet är bättre och jag kommer ihåg vad jag gjort idag.. Tror jag?
hejs!
minnet
Jag börjar på en sak, sen två sekunder senare kommer jag på att jag nu på en endaste gång måste hämta en annan sak. Då när jag är på väg till den saken har jag glömt både vad jag gjorde och vad jag var på väg att göra. Och så hander det igen- jag står där i hallen och fattar inte ett skit. Sen OM jag mot förmodan kommer ihåg vad jag gjorde och skulle göra så är det tre timmar senare och förmodligen ingden idé att fortsätta. Jag skyller det på graviditeten, att det handlar om att tankarna är på annat håll.
Nu måste jag baka, innan äggen blir dåliga. Det var nog det jag skulle göra igår, men glömde bort. Jag är nog väldigt rolig att leva med nu, så jag hoppas att Anders tar itu med det jag glömmer bort... jag har en svag aning om att minnet inte lär bli bättre på ett bra tag- utan sämre..
Nu var det väl baka jag skulle göra, hoppas jag inte glömmer bort det på väg till köket. Haha!
INgenting är omöjligt!
Profylax?
Det dom gjort för att få det lite "bättre" är att döpa om "Profylaxkurs" till just "Andning och avslappning", men vad gör det för nytta?
Egentligen är väl kursen just till för männen, och inte oss som är gravida. Så ser då jag på saken. Vi följer med för att det ändå är bra att veta om hur man KAN andas under födseln (om man kan tänka på det då). Jag tror att jag kommer att vara på kursen som ett stöd för Anders. För att han ska kunna vara ett stöd åt mig sen. Jag tror även det är bra att han lär sig andas "rätt", ifall han nu skulle få för sig att svimma när bebis ska komma...
Nåja, idag ha rjag sovit allt för länge igen. Men det är ganska skönt ändå, i alla fall nu när jag inte kan sova om nätterna. Sen måste jag ju "ladda" med sömn:)
Yes, nu ska jag hoppa i duschen och kanske dra på mig lite smink (det var ju ett tag sedan jag rörde det där sminket), så kanske man känner sig lite fräsch!
Tjing!
På jakt!
På onsdag levereras vår tvättmaskin. Äntligen! Nu är jag på jakt efter ett torkställ som man kan hissa upp och ner från taket, och ett som man kan fälla ihop.. Kul!
Idag har det då inte blivit många knop gjorda här i huset... Massor av nödvändiga telefonsamtal till f-kassan och sådant(som man lagt på hög "jag gör det sen"-ärenden), men det känns ju inte som man gjort något då. Förutom att sitta i telefonkö då, och än är det då inte slut. MInst fem samtal till, och det tar ju typ en timma vardera att uträtta med kötiden inräknat. Fyfaan. Dyra räkningar säger jag då.
Annars så frös det i vår brunn förrigår, så vi var helt utan vatten. Jippi! Vilken tur att bebis fortfarande är i magen, annars hade vi ju fått kul. Inte.
Inte för att vi heller hade så kul, tur att det finns ett ifall-brunnen-fryser-utedass här, men nog har man blivit lite bekväm av sig alltid. Det är nog inte allt för kul att sitta och skita i dasset som vätter mot grannen. Nejnej. Vi fick igång vattnet efter att vi "lånat" ut bilens kupévärmare till vår brunn. Jag hade inte klarat med det där dasset, för det första fick jag lite skräck när jag gick in dit, det var ju så attans litet att det kändes som om väggen skulle äta upp mig, jag hade vart tvungen att sitta där med öppen dörr.. Det hade kanske gått bra om inte vår käre granne för tre dagar sedan kapat de två fina tallarna som skymde sikten lite. Sen var det då ingen frigolitbrits. Det var en gammal porslinsbrits! kul att sätta rumpen på den, då lär man ju få sitta där ett bra tag. Fastfrusen.
Det är inte vi som byggt dasset, bara så att ni vet. Då hade det som sett annorlunda ut. idag kan jag lova er att jag är j-vligt glad över rinnande vatten.
Nu måste jag sticka iväg och hämta posten, innan det är becksvart här! det kanske hinner bli det innan jag fått på mig alla utekläder. Det är ju så kallt här. Brrrr.....
tjing!