Anna

Ett stort steg. Ohja. Nu är examinationen klar.. Eller ja, vad jag vet. Jag bestämde mig för fem minuter sedan att jag skulle sluta skriva.

Men nu är det ju det problemet att ta sig ur denna skolåda. Jag MÅSTE sätta den på lådan idag. NU.


nåja, jag behöver väl lite frisk luft, om man nu kan få det här i Hägersten med all denna trafik. Jag längtar hem.

När man bor såhär, så att man måste pendla varje dag får man mycket tid till att tänka.
Tänk er- tänkaren Anna. Eller ännu bättre Anna-skalden. Haha.

Nu svamlar jag bort tiden, känner jag så jag bodre nog ta tag i allvaret i denna situation och masa mig iväg till den där postlådan.

Tjing!

Svårt att sova, kanske för att fullmånen valt att visa sig precis nu, då jag verkligen skulle behöva sova.
Eller rättare sagt behöver vara klar i skallen för att skriva klart examionation nummero 2.

Annars händer det inte allt för mycket här i storstan. Eller jo, jag har beställt biljetter hem. Igen. Fast denna gången åker jag hem i februari, lagom till vintermarknaden. Så håll utkik där efter mig, med andra ord! Skämt-o-sido, jag åker upp för att tanka batterierna, förmodligen kommer jag att jobba hela marknaden (som vanligt, då). Det som är bra är att jag förmodligen kommerr att gå jämt ut med resan om jag nu jobbar, det är ju är bra med tanke på min position i arbetslivet, vilket ju är lika med noll. Eller suderande-för ung-ingen utbildning som räknas. Ungefär något sådant?

Anyway, jag har hemlängtan. Det är tur att jag har min Anders här, han ger mig känslan av hem (eller medkänsla, för att han också vill hem?). Och tur är väl det för jag tror inte att jag orkat vara kvar här annars. Om ni bara visste hur ofta jag får tampas med min hemlängtan, det är fler än en gång jag övervägt att sticka hem.

Examinationen ska lämnas på lådan idag. Eller rättare sagt, min kurshandledare ska se poststämpeln från idag på brevet. Och jag borde nog ta mig i kragen och skriva klart den där saken.

Den här kursen (kulturanalyser i partnersområdet) verkar som en av dem som jag kanske/förmodligen inte kommer att ge mig så mycket i framtiden. Det känns som om det bara är rent tidsfördriv, för lyssna på namnet av kursen "KULTURANALYSER". Det är nog någonting av det flummigaste jag deltagit i. Jag flyttade faktiskt hit ner för att studera, och inte göra en massa skit. Mina förväntningar av denna utbildning är faktiskt lite högre än vad jag har fått göra hittills. Nåja, det kanske ändrar sig. Jag kanske bara är negativ för stunden, för att jag inte tycker om att skriva examinationer, speciellt inte dem som det inte finns något konkret att skriva om.

Det ska nog gå bra ändå. Jag måste ha mer kaffe.

Om 23 dagar flyger jag hem. Det ni!
Jag kom att tänka på att jag aldig varit borta "hemifrån" så här länge. Å andra sidan är ju detta mitt nya hem, men hem är även där uppe. Svårt att beskriva, men jag hoppas ni förstår.

Mycket har hänt. Eller kanske inte såå mycket, men för mig har det hänt mycket.
Mor och hennes vänner här vart nere,
jag har läst en massa massa böcker (både kurslitteratur och skönlitteratur),
jag har hunnit fylla år och haft gäster,
jag har blivit bjuden på bio (solstorm)
pappa och hans sambo har hälsat på och sovit över.
Utöver detta har jag jobbat som en dåre med allt skolarbete, vilket jag får se resutat i om några veckor.

Det har väl hänt en hel del grejer ändå.. Veckan som gått var en av de absolut bästa som jag haft under den tiden jag bott här nere!

Och så tillbaka till verkligheten;
Jag måste få klart min examination. Så fort som möjligt, men jag tror faktiskt att det kommer att bli som sist. Jag kommer att sitta i sista minuten och skriva - igen. Jag kan som inte riktigt greppa allt som jag ska skriva om. Fast jag tror ändå att om jag verkligen sätter mig och tar mig i kragen (vilket jag tycks ha väldigt svårt med), och börjar göra denna examination så kommer det gå som på räls. Och kanske några koppar kaffe.
Problemet är ju bara att det finns så mycket annat som tar upp min til både frivilligt och ofrivilligt. Jag läser nu ungefär 3 böcker på en och samma gång, och såklart är det ju inte kurslitteraturen som jag fastnat för- utan en ny bok som heter "Sms från Soppero". Men jag får nog lov att lägga undan den nu.

Det som är skönt att veta är att nästa skrivuppgift först ska vara inne efter jul. Vad jag vet i alla fall.
NU ska jag börja skriva på min examination!

Tjing!

VA? Låter det konstigt?
Nejdå, jag lyckades "he" ut all äppelcidervinäger på golvet. Plus att glasflaskan gick i tusen bitar. Just när jag skulle sätta igång att laga mat. Är det inte typiskt? Tur var väl att jag inte skulle ha vinäger i maten, även fast allt hade lite smak av det ändå.. Lukten är det svåraste att få bort. Jag jobbar på det än, ska ni veta!

Ni vet väl att Anstrid Lindgren skulle fylla 100 år i morgon? Sänd en tanke till henne, det tänker jag göra. För trots allt är ju hon (även fast jag aldigt träffade henne) en av dem som jag kommer att minnas för resten av livet. Det är ju hennes sagor jag fått höra under min uppväxt, och säkerligen dessa som jag kommer att återberätta till nästa generation.
Jag såg faktiskt en liten snutt av Emil i Lönneberga här om dagen, då Minmin ville se den. Tänk att dessa sagor och filmer håller sig än idag. Astrid Lindgrens sagor är ju bara unika.
 
Fick en tid klipptid på Hårgänget i morgon, tidigt på morgonen. Funderar om det är impuls eller någoning som jag faktiskt hade kunnat stå över? Det kostar ju en hel del. Nåja, jag känner att håret i nacken börjar bli en aning långt. Jag vill ju inte ha hockeyfrilla. Undra hur jag kommer att se ut efter klippningen. Återstår att se!
Vill man vara fin får man lida pin!

Sist men inte minst måste jag berätta att jag börjat läsa en bok (kurslitteratur) som heter "I en klass för sig", det är en avhandling som Fanny Ambjörnsson gjort. Boken verkar helt klart läsvärd även för dem som inte går denna kurs. Lättläst framförallt, eller ja, i alla fall det jag hunnit läsa vilket ju inte är så överdrivet långt.
Men jag har då inte läst en avhandling som jag blivit så intresserad i, och inte heller fallit in i läsandet så fort som med denna bok. Den bilden av avhandlingar jag har är  att man nästan hinner somna innan man hunnit läsa första raden av den. Denna bok är helt tvärtom.

Tjing!

Igår, till lunch, har jag för första gången i hela mitt liv ätit Sushi. Otroligt nog tyckte jag att det var gott!
Under den tiden jag åt hann jag få en liten publik som kollade på, vilket kanske inte var allt för roligt... Det var en från min förra klass som frågade om han fick skriva om mig (!) i sin examination, han går nämligen samma kurs som jag, Kulturanalyser. Och visst, om man vänder på det hela, om han inte ätit blodpalt eller någonting som inte är allt för känt här nere, och gör det för första gången hade jag ju kunnat skriva om honom. Eller rättare sagt göra en kulturanalys.

Efter att ha läst en del i denna kurs är det faktiskt rätt svårt att ta an sig de "kulturanalytiska glasögonen".

Vi var bjudna på middag hos vänner och det bjöds på kyckling i kokosmjölk med curry och ris, vilket var otroligt gott!
Med oss hem fick vi ett litet bord och tre hyllor! Men vart ska man få plats med allt detta i vår lilla lya?
Bordet är visserligen inte så stort, men det är ändå för stort för att få plats, så vi måste börja såga av skivan lite så att det får plats. Det komemr att lösa sig med bordet, men vad gäller hyllorna lär de inte få plats här. det finns inte en chans att det gör det. Anders får nog ta det till sin ateljé.

Idag ska jag försöka hinna till Nordiska och se den nya utställningen

Tjing!

Jag verkligen längtar tills jag kan komma hem, sparka av mig skorna och slänga mig i soffan och inte göra någonting alls. Jag har ingen lust att göra någonting idag. Jag tror att jag vaknat på fel sida. Men jag tror inte ens att jag vaknat, för man kan ju inte vakna om man inte sovit.

Nåja, idag är det seminarium för "det värderande ögat". Och jag han än inte kommit på en fråga. Eller jo, det gjorde jag ju, men svaret fanns ju bara någon sida senare. Vi får se hur det går helt enkelt.

Tjing!

Jag måste få kritisera Moodle. Jag tycker verkligen inte om detta forum, eller så är det bara inte min grej. Jag förstår mig verkligen inte på det - eller så är jag bara dum?

När jag väl tänkte gå in på chatten för att prata med min basgrupp, som vi hade bestämt, så gick det inte. Först hakade Moodle upp sig och sen följde datorn med. Vad gör man åt detta? Åhh, jag blir så irriterad! Nåja, jag gick in på Moodle nu, ett lyckat försök att ta sig in dit, men att försöka hitta var vi skulla ha vår chatt och så vidare gick mindre bra, men jag hittade fan inte ett skit!
Tummen ner åt Moodle!

Efter ihärdiga försök att få datorn i ordning igen, utan att lyckas, åkte jag till Nordiska och såg på Lars-Ánte Kuhmunen Band med Anders. Detta var oerhört trevligt och till er som inte var där; Fy, skäms! Ni missade verkligen någonting!
Sen hann man ju mingla runt med några bekanta. Två av dessa var min gamla lärare i rennäring och hennes dotter. Det var verkligen kul att vara där.

Nu ska jag läsa de sista sidorna i boken "Det värderande ögat" och sen sussa.

Ja, nu är det ju det här med tiden. Den vill ju som aldrig räcka till. Det är så mycket som händer nu så att jag knappt kan sortera det. Men hur sjutton får jag tiden att räcka till?!
I morse klev jag upp kl. 06.00 för att kunna möta upp Karin kl. 07.00 i Fruängen, där vi gjorde vår kulturanalys. Det var rikigt kallt där ute. Kulturanalysen gick bra och vi for hem efter två timmars ihärdigt analyserande.
 Vid 12.30 gick jag upp mot Åsen för att hitta in till förskolan som jag ska göra min VFU på, och hittade den i sista sekund. Jag blev väl mottagen där och alla barnen som jag träffade var glada över att se ett nytt ansikte, vilket ju var väldigt roligt!
Det var till och med några som frågade: "Vem ska du hämta?" och "Vems mamma är du?"
Jag svarade en aning överrumplad: "Jag är här och hälsa på" och förklarade varför jag var där, och "Jag är inte mamma än, lille vän" och förklarade varför jag var där än en gång.

Och nu har jag kommit hem för att försöka laga käk. Och måla, och sy och läsa och skriva och ja... Ni hör ju själva. Tiden räcker inte till.
I morgon har jag planerat in ( sen någon vecka tillbaka) att jag ska till Nordiska på konsert. Och det hoppas jag att jag hinner till, eller tiden räcker till?

Trevlig eftermiddag!

Visst kan man kalla det stormsteg? Allt har ju gått så fort! Det känns som om jag nyss bodde hemma i Jokkmokk och satt och drack te och andra roliga drycker med Ida och Lollo. Jag saknar det.
Helt plötsligt har jag egen lya, går på högskola och pluggar till lärare(!) i Stockholm(!).
Det har hänt så mycket på så liten tid!

Nu är det inte länge kvar tills mamma kommer ner. Och inte heller länge tills pappa och Irmtraud kommer ner och hälsar på lägligt till min födelsedag.
Och så klart konserten som Lars-Ánte Kuhmunen sksa ha på Nordiska.
Sen väntar hemresan. 19 december. Det kommer att gå så fort.

Om allt kommer att fortsätta gå såhär fort så kommer ju min utbildning att vara klar på nolltid, känns det som.
Allt närmar sig med stormsteg.

Kill Buljo är en film för er som inte redan vet det. Nu har även jag lyckats se den, och jag måste meddela att den faktiskt är en film värd att se. Om man har lite humor, vill säga.
Mina vänner som sett det har väldigt olika åsikter om den, en av mina vänner sa att det var den sämsta film hon sett.
Jag kan inte hålla med henne om detta. Och jag kan inte säga så mycket om den heller, det enda jag kan säga är: Se den för tusan!

Den är udda, men ni lär komma ihåg den. Det är länge sedan jag skrattat så mycket åt en film. Kanske jag har en udda humor?

Jag vet i alla fall att min mamma absolut inte skulle tycka om den, den är lite "över gränsen".
Men om hon, mot förmodan, skulle se den så ber jag henne se den med någon som har en väldigt udda humor - då kan den bli rolig för även henne:D

Natti natt!

Snö, ljuva snö. När jag var tillräckligt trött för att gå upp och lägga mig såg jag att snön föll ner! Kan ni förstå lyckan? Hade det inte varit för att jag var så trött och praktiskt taget redan lagt mig, så hade jag nog gått ut och kännt på den! 

Den låg kvar då jag vaknade i morse, men inte nu längre. Så var den njutningen borta.

Nu ska jag laga mat till min käre sambo och mig. Trevlig helg!

Vem vill bli lärare?
Varför just lärare?
Sådana frågor kan man få, och då ska ni inte tro att det är positivt. Nej, det är faktiskt oftast i en negativ riktning.
Dom som frågar sådana frågor ser oftast skolan som ett "lågklassarbete" där man får ta hand om skrikiga barn/ungdomar, dåligt betalt, och lära ut tråkiga saker.
Dom flesta som frågar sådan frågor har en massa underbygda resonemang, som även skulle kunna kallas för fördomar.

Men jag vill faktiskt bli lärare, för jag tror att det hade varit riktigt kul. Det handlar väl ganska mycket om att göra skolan rolig för de elever man ska undervisa. Och inte vara den där läraren som drunkar i barnens skrik och så vidare.
Generellt sett så tror jag att bilden av lärare är en grådassig kvinna som står framför tjugotals barn som bara skriker och kastar papper på varandra. 
Den som utbildar sig till lärare idag, måste ju ha en bättre syn på det hela. Eller så måste väl denna ändå tro att den kan förändra lärandet till någonting bättre. Eller så är vi bara modiga som orkar utbilda oss till lärare, även fast den generella synen på lärare är ganska taskig. 

Så till er som ska/håller på att utbilda er till lärare, och även till er som redan är lärare; Ni är modiga, kämpa på! Stå emot fördomarna! Tillsammans kan vi jobba för att få högre status på läraryrket!

Nu ska jag ta och laga mat i hushållet. Och kanske ta fram min praktiska sida och sy ihop en väska åt Ida. Om jag hinner!
Trevlig helg alla!