Min docka
Ny hårfärg har jag skaffat mig och även en liten klippning. Fast det är väl ändå samma som tidigare ändå. En ny jacka finns i mina ägor och så även några fina nya sommarklänningar. För jo, här nere ska ni veta- här är det snart, väldigt snart sommar! Det ni, alla där uppe som fortfarande plumsar i snön.
Och så slutligen genomgår jag nu en reningsprocess, och det är bara några dagar kvar. 7 dagar går jag på den och nu idag är det bara 3 återstående. Allt dåligt som finns i min kropp är nu på väg ut. "allt ont ska ut", har jag hört talas om. Denna reningsprocess tänkte jag även skulle bli ett litet avstamp. Avstamp till att kaaanske börja träna på riktigt, och inte någon lightmodell som långromenader och powerwalk som jag nu håller på med utan på gymmet. Fast, nog hade jag tänkt fortsätta med lightmodellen, för lite luft har väl ingen dött av(?). Förmodligen är det ju inte den bästa luften här, men ändå. Vi får se hur allt blir. Jag håller då tummarna och hoppas att det blir något mer av denna - än så länge- fundering.
God natt på er.
Sommar på väg!
Jag har också hunnit slöjda ganska mycket. Bland annat ungeför 60 cm pärlvirkning, och det brukar jag int ens orka göra på en hel månad, för det har en tendens att bli riktigt långtråkigt. Men nu var det faktiskt kul, kanske beror det på det långa uppehållet jag haft från slöjden.
I helgen ska vi planera lite med om den kommande husbilssemestern. Ojoj, vad jag längtar!
Plus det har jag sett att några fräknar har börjat komma fram, det måste ju bara innebära att jag fått lite färg och att sommaren är på väg!
God kväll!
Tyresta Nationalpar och Naturreservat
Telefonen har jag nästan fixat nu. Nu kan jag inte längre ta emot mms, för den enkla anledningen att Halebops inställningar för det inte verkar fungera till min telefon. Eller någonting. Jag tror inte jag behöver lägga allt för stor vikt vid det eftersom jag ändå nästan aldig får mms.
Igår var jag ledig från skolan och åkte på en spontantur till Tyresta Nationalpark och Naturreservat med Anders och ett annat par. Det behövdes, vill jag lova. För oss som är uppvuxna i skogen, så är det en rejäl omställning att flytta till en större stad som innebär väldigt lite skog och bevarad natur.
Efter en väldigt lång, men vacker promenad slog vi oss ned vid en lite sjö och åt ur våra matsäckar. Då kom först två änder och nästan hoppade upp i famnen på oss. Förmodligen är dessa två väldigt vana vid människor och vet att de flesta inte är så snåla då det gäller att dela med sig av sin matsäck. Men inte nog med det så kom det även två Kanadagäss och var vaäldigt närgågna. Sen kom en fjäril och satte sig på min hand. Vilken naturupplevelse, va?
På kvällen ända in mot natten var jag barnvakt, åt ett livligt litet barn, men jag hade väldigt roligt. Idag är jag däremot väldigt dåsig och trött. och har inget planerat för någon del av dagen. Men det är ju skönt det med.
Nu ska vi börja fundera på vad vi ska äta för mat idag, om vi är hungriga. Men det tror jag vatt vi blir om ett tag.
Hejs!
ny telefon
Mötet med studiegruppen gick utomordentligt bra, och med den första delen av dagen är jag verkligen nöjd. Tyvärr blev det inget besök på Museet, men däremot en alternativ lunch och lite senare en fika med min vän. Det var också väldigt trevligt och bli lite uppdaterad om vad som händer i hennes liv, för det var ju ett tag sedan jag träffade henne.
Nu har jag inte tid med detta, jag ska försöka få min nya mobil att fungera. hejs!
Positivt överraskad
I skolan utforskar vi just nu lerans olika egenskaper. Den vita leran är väldigt mjuk och lättberarbetad medan den svarta är mer hård.
Jag har drejat med vad jag tycker väldigt goda resultat från första början. Jag trodde inte jag hade den kunskapen, men så plötsligt hände det! Jag fick lerklumpen centrerad. Efter bara ett litet tag växte det där fram någonting som kunde liknas en liten kopp. Helt otroligt, så var det bara att få fast ett "öra" så man kan hålla i den. Efter några dagar fick jag en lite armé av dem. Väldigt liten armé, med fjuttiga fyra anhängare, men i alla fall så var det både en lärorik process och ett fint resultat att vila ögonen på.
Idag däremot hade jag noll inspiration när jag kom till skolan. Men det beror med all säkerhet på gårdagens tandläkarbesök som mer kan liknas som ett rån, min hemska visdomstand som värker och att mina sista försök vid drejbordet alla misslyckades. Hela förmiddagen ägnade jag mig åt att se på alla saker som alla mina otroligt duktiga klasskamrater gjort och diskutera men mina klasskamrater, som inte verkade alltför lyssnande... Men efter lunchen hände det igen. Jag började rulla långa smala maskar som jag sedan ringlade på varandra. Jag skulle göra en kopp på topz. Men så slutade jag inte då den var tillräckligt hög för mina topz, nej det slutade med att den blev cirka 30 cm hög och liknade en karaff/tillbringare. Det hela tog mig drygt 6 timmar att göra och jag måste ärligt talat medge att jag är positivt överraskad av mig själv. Att jag som inte har allt för långt tålamod håll på så länge med en och samma sak, plus att faktiskt lyckades göra någonting utan drejplattan som faktiskt liknade någonting som man kan använda. Inte för att jag nu var tvungen att göra något som man ska kunna använda. Tänk om jag hade samma tålamod med allt jag gör, och tänk om jag alltid hade den inspirationen att fortsätta.
När jag kom hem var maten färdiglagad(!). Förmodligen för att kocken var less på att vänta på mig och för att han var väldigt hungrig. Men jag hade kunnat vänja mig vid liknande dagar. Härligt! Sen har jag även plöjt igenom kurslitteraturen som var mycket mer intressant än vad jag trodde, och inte bara det - jag har skrivit fyra sidor om dem. Och inte för hand denna gång, utan på dator. Jag har insett att mina kråkfötter är väldigt svåra att tyda... Sen har jag idag också klurat på lite idéer på vad och hur jag ska göra mitt fördjupningsarbete som kommer i framtiden. Det är helt otroligt hur mycket man kan åstadkomma under bar en dag, men jag tror det krävs att man är på rätt humör den dagen.
I morgon är det litteratursamtal med min studiegrupp. Efter lunch väntar fika och Nationalmuseet med en bekant. Kanske lite skrivarbete när jag kommer hem, om det finns tid och ork kvar, vill säga.
Nu ska jag luta mig tillbaka med en kopp thé och försöka rensa bort resterade lerbitar som jag lyckats föra med mig hem.
God kväll!
mindre och mindre
Idag fortsätter jag läsa kurslitteratur. Den är inte tråkig alls, men det är bara det att det är något som tillhör skolan och jag har i vissa stunder väldigt svårt att koncentrera mig till 100% på det som tillhör skolan och det slutar oftast med att jag gör något helt annat. Som nu. För egentligen har jag väl inget speciellt att berätta, men ändå gör jag det. För att göra något annat än att läsa.
Anders fyllde år i fredags. Jag gjorde en smörgåstårta med hans favoritingredienser. Det är fördelen med smörgåstårtor, att man kan välja ingredienser efter vad man själv vill ha i den och den blir ändå lika god, om inte godare. Jag gjorde också en marsipantårta. Mums. Men allt detta gottande fick mig att fundera på att man nog borde dra ner på sockerhaltskonsumtionen. Födelsedagen var i alla fall lyckad. Det var folk här ända till småtimmarna, och trots detta lyckades jag somna med tjoande människor precis under mig. Precis i samma rum.
Sen tror jag att jag håller på att växa visdomstand. Detta gör mig till en väldigt lättretlig och kanske lite deppig och dyster Anna. Mat är svårt att äta, för att jag inte kan tugga normalt, och jag vet att jag blir extra grinig när jag inte äter.. Så det jag fortfarande kan njuta av är sådant som man inte behöver tugga. Och det finns ju en hel del, men man blir väldigt fort less. Jag funderar på att sluta snusa. Dra allt i samma veva tänker jag. Men om det blir av är ju en annan femma. Nåja jag är och förblir ett monster i någon vecka till, så varför inte dra till och sluta med äckelsnuset också? Det värsta är nog för Anders som ska måsta leva ihop med mig under denna tid.
Vid närmare eftertanke så tror jag nog att det är bäst att vänta med snusstoppet, men fortfarande så är jag väl ändå ett monster.. Jag tror att ni som har fått era visdomständer förstår vad jag menar. Hoppas den kommer fram snart! Det värsta av allt är ju att man inte har ork att göra någonting när tanden är på väg upp. Det gör ju då ont! Tack och lov finns ju alvedon så att man kan sova.
I morse när jag vaknade hade hela kinden svällt upp, och jag var ganska lik pigan Lina i Emil i Lönneberga. Dessutom ser jag ut att vara förlamad i högra halvan av ansiktet. Bilket på sätt och vis är tur, eftersom jag idag inte allt vill gå ut genom dörren och göra andra saker än att plugga (inte för att jag har lust att plugga heller..), jag vill absolut inte visa mig för andra människor eftersom jag verkligen ser ut som ett monster och inte bara beter mig som ett..
Nu ska jag försöka återvända till kurslitteraturen och skriva klart det jag vill ta upp i min studiegrupp.
En puss
En vecka. Så länge var jag hemma, och mycket fick jag uppleva. Namngivningsceremoni, bröllop, vackert väder, fjäll, vårvränna och lugn. Det kan ju inte bli bättre.
Nu är jag i alla fall tillbaka i storstan, med nya krafter. Jag måste erkänna att jag gärna stannat längre där uppe, och att det faktiskt var lite jobbigt att byta ut långkalsongerna mot något mer välklätt!
Förra veckan var jag och några klasskamrater på en Akvarellutställning i Upplands Väsby. Den dagen var det strålande solsken och riktigt varmt, så varmt att man kunde gå i t-shirt! Kanska skarpa kontraster om man ska jämföra med fjällen där jag var bara några dagar innan, men jag klagar då absolut inte.
Helgen har varit full med grejer att göra plus att vi har haft besök hela helgen vilket har varit väldigt trevligt. Men lite trångt, jag tror det är dags att söka något större att bo i.. Som tur var, var det superfint väder även i helgen vilket inbjöd till att packa kappsäcken med mat och äta ute i solskenet. Det ni! Jag var tvungen att köpa mig ett par solglasögon.
Skolan känns bara rolig att gå till nu, och jag ser fram emot alla nya uppgifter och ny kurslitteratur. Idag har vi arbetat med akvarell, men det kändes ändå bra att sluta innan lunch. När jag satt på hem tunnelbanan kom en kvinna med en liten terrier in, och jag tror terriern blev störtkär i mig och ville nästan upp i famnen. Jag blev så glad och hoppade av med ett stort leende på läpparna. Eftersom det inte fanns något att göra hemma gick till förskolan och hälsad på, det är ju några veckor sedan jag var där nu. Trots det kände barnen igen mig, vilket ju för mig är väldigt roligt. Jag fick en slängpuss av en givmild liten 1,5 åring som kände igen mig. Jag blev så glad! Jag saknar verkligen förskolan även om man inte får slängpussar varje dag! På den korta studen jag var där hann jag se hur fort många barn utvecklas. Som 1,5 åringen, till exempel. Han kunde redan då jag var där uttrycka sig väldigt ordentligt och väl, och nu hade han börjat säga hela ord som man väldigt snart kan tyda som meningar.
Men oj, så glad man kan bli av så lite! Tänk om varje dag var så här!
Slutligen måste jag tipsa om en utställning som Konstfacks elever som går Fri konst årsk. 2 har på deras skola. Vernissage i morgon, tisdag kl. 16.00