Anna

I skolan utforskar vi just nu lerans olika egenskaper. Den vita leran är väldigt mjuk och lättberarbetad medan den svarta är mer hård.

Jag har drejat med vad jag tycker väldigt goda resultat från första början. Jag trodde inte jag hade den kunskapen, men så plötsligt hände det! Jag fick lerklumpen centrerad. Efter bara ett litet tag växte det där fram någonting som kunde liknas en liten kopp. Helt otroligt, så var det bara att få fast ett "öra" så man kan hålla i den. Efter några dagar fick jag en lite armé av dem. Väldigt liten armé, med fjuttiga fyra anhängare, men i alla fall så var det både en lärorik process och ett fint resultat att vila ögonen på.

Idag däremot hade jag noll inspiration när jag kom till skolan. Men det beror med all säkerhet på gårdagens tandläkarbesök som mer kan liknas som ett rån, min hemska visdomstand som värker och att mina sista försök vid drejbordet alla misslyckades. Hela förmiddagen ägnade jag mig åt att se på alla saker som alla mina otroligt duktiga klasskamrater gjort och diskutera men mina klasskamrater, som inte verkade alltför lyssnande... Men efter lunchen hände det igen. Jag började rulla långa smala maskar som jag sedan ringlade på varandra. Jag skulle göra en kopp på topz. Men så slutade jag inte då den var tillräckligt hög för mina topz, nej det slutade med att den blev cirka 30 cm hög och liknade en karaff/tillbringare. Det hela tog mig drygt 6 timmar att göra och jag måste ärligt talat medge att jag är positivt överraskad av mig själv. Att jag som inte har allt för långt tålamod håll på så länge med en och samma sak, plus att faktiskt lyckades göra någonting utan drejplattan som faktiskt liknade någonting som man kan använda. Inte för att jag nu var tvungen att göra något som man ska kunna använda. Tänk om jag hade samma tålamod med allt jag gör, och tänk om jag alltid hade den inspirationen att fortsätta.

När jag kom hem var maten färdiglagad(!). Förmodligen för att kocken var less på att vänta på mig och för att han var väldigt hungrig. Men jag hade kunnat vänja mig vid liknande dagar. Härligt! Sen har jag även plöjt igenom kurslitteraturen som var mycket mer intressant än vad jag trodde, och inte bara det - jag har skrivit fyra sidor om dem. Och inte för hand denna gång, utan på dator. Jag har insett att mina kråkfötter är väldigt svåra att tyda... Sen har jag idag också klurat på lite idéer på vad och hur jag ska göra mitt fördjupningsarbete som kommer i framtiden. Det är helt otroligt hur mycket man kan åstadkomma under bar en dag, men jag tror det krävs att man är på rätt humör den dagen.

I morgon är det litteratursamtal med min studiegrupp. Efter lunch väntar fika och Nationalmuseet med en bekant. Kanske lite skrivarbete när jag kommer hem, om det finns tid och ork kvar, vill säga.

Nu ska jag luta mig tillbaka med en kopp thé och försöka rensa bort resterade lerbitar som jag lyckats föra med mig hem.

God kväll!