Anna

Jag har fått fler läsare än vad jag trodde. Tydligen måste jag vara lite intressant då. Eller så kanske jag skriver bra? Eller så har folk lite att göra? Nåja, det spelar inte mig någon roll, för jag tycker faktiskt att det är lite trevligt att det är någon som intresserar sig så pass mycket i mig och mina sysslor att dom faktiskt läser om vad som händer i mitt liv och vad jag tänker på. Bloggen har utvecklats till en dagbok känner jag. Det är lite skönt att skriva om sina tankar och vad man gjort under dagen. Speciellt nu, då tankarna far och snurrar som aldrig förr, och för att mina nära och kära är allt för långt ifrån mig. Jag har ju alltid Anders, men vänner och familj betyder ju en hel del. Att kunna prata, och hälsa på och dricka kaffe. Jag saknar det. Tur att telefonen finns, men det känns ju inte riktigt som om man kan surra om allt genom den. Kanske man flyttar uppåt och läser på distans det sista.. Det tåls ju att tänkas på.


Idag har jag faktiskt sovit, nästan hela dagen. Helt otroligt, men det var såå skönt! Sen har jag äntligen klippt till gardinerna som jag bara ska sy till lite nu. Det kommer att bli så himla snyggt. Tror jag, och hoppas. Sen är det ju en annan fråga vad sjutton jag ska göra med det andra tyget jag köpte.. Jag hade ju kunnat sy mig en riktigt snygg klänning, eller en ny kolt... Men det har jag inte ork till. Inte nu. Det får bli till senare, jag vet ju att det blir ett bröllop i augusti.. Och dom ska tydligen slå på stort, det är inte ens i Sverige.. Inte allt för långt ifrån Sverige heller, men då kan ju jag ju kanske ha en snygg klänning på mig. Då kan jag till och med ha det som mål - att få bort några av gravidkilona till augusti -09. Kanske är lite att ta i, men jag kan väl tänka mig det? När jag tänker efter så har jag nog ganska mycket att sy innan det där bröllopet, Anders har länge frågat om jag kan sy till han, och sen måste jag väl få ihop någonting till lillknodden också. Kanske jag hinner? Mellan blöjbytena...

Annars så är jag konstant illamående nu, bebisen tar enorm plats och det är riktigt svårt att äta. Idag lyckades jag få i mig hårdbröd och lite soppa. Det är en riktigt konstig kombination att känna sig hungrig och illamående på samma gång. Jag tror att om magen bara sjunker lite nu, så ska jag nog kunna äta lite normalt och kanske slippa illamåendet. Som jag skrev igår så börjar jag märka att det snart är dags, och det säger jag även idag. Allt blir som mer påtagligt. Allt.
Bebis rör sig inte allt för mycket men när den väl gör det så der det ju ganska skoj ut. Jag ser nästan missbildad ut då magen kan stå åt höger och vänster på en och samma håll. Då är det inte sparkar utan som om bebisen sträcker på sig där inne. Eller någonting annat. Den är i alla fall stark, vår lillknoddis.

Ute är det glashalt och det har det varit i flera dagar nu, och det har inneburit att jag inte kunnat vara ute så mycket som jag egentligen tänkt. Det är riktigt tråkigt, men å andra sidan kan jag ju knappt gå till brevlådan utan att sedan ligga. Jag börjar bli ordentligt less på dessa foglossningar. Varför ska de ta så ont för? Jag skaffade mig ett bälte som ska "hålla ihop", men det verkar som om den slutat hjälpa, och det är enormt tråkigt. Ni vet väl själva hur man blir då man har ont? Osocial och lite vresig.. Jag är så less på det också. Det är ju fler än jag som tagit sig igenom detta, och garanterat dem som haft det mycket mycket värre än mig så jag ska väl egentligen inte ens yttra mig.

Jag ska krypa till kojs nu tänkte jag, det är nämligen en Clint Eastwood film på tv nu, och jag har absolut ingen lust att glo på den. Anders tycker att alla "Clintan" filmer är bland det bästa som finns, men jag är däremot av en helt annan åsikt, så jag tänkte lämna honom så att han verkligen får se sin film i lugn och ro. Och jag ska leta mig en bok som jag inte redan läst. Jag har hittat några gamla "slå upp"-böcker, kanske man ska börja dra sig igenom dom? Eller så inte...

God natt och sov gott, säger jag med en hickandes liten en i magen! Magen gör "vågen", haha!