100 dagar kvar.
Nu, är det bara 100 dagar kvar till beräknad förlossning. Pirrigt som tusan. Och ännu så himla abstrakt. Det känns som om jag stannat i växten, eller ska vi säga omkretsen? Jag köpte en ny höstjacka i början av september, som jag trodde jag skulle kunna ha i max en månad, men jag kan ju ha den än. Det finns kanske inte lika mycket luftutrymme i den som då jag köpte den, men jag kan ju fortfarande ha den. Den är perfekt i värme, så jag hoppas jag kan ha den några veckor till. Min stora tjocka vinterjacka är allt för varm än så länge, och ska i ärlighetens namn är den väl inte anpassad för klimatet i Stockholm.
Helgen firades med pompa och ståt i Kiruna och med hela tjocka släkten, och oj så roligt vi hade. Synd att helgen tog slut så himla fort! Det känns lite som om jag fick mer energi och kraft när jag var upp. Ändå blev jag liggandes i förkylning igår, men det kan man ju räkna bort. Idag mår jag finemang.. Eller vill intala mig själv det, för jag är spyless på att vara sjuk.
I Kiruna hämtade vi vår nya vagn, och vi skulle också ta ner babyskyddet, som inte fick plats... Det känns verkligen konstigt att fara omkring och köra en vagn med inget annat än en massa bebis-packning i. Det känns lite som att leka mamma pappa barn, eller att ha en docka som man leker med. Undra vad folk tänkte när dom kollade in i vagnen och såg en svart sopsäck? Jag fick ju då pröva på att springa runt i tunnelbanestationerna och tunnelbanan med barnvagn, och det kan jag lova er, det är ingen fröjd och jag undrar hur jag ska klara av det när bebisen faktiskt kommit ut. Vi var inte ens ute i rusningstrafiken, och det hoppas jag att jag inte behöver utsätta varken mig eller bebisen för. Vi får hoppas på att jag vänjer mig. Undra hur Anders skulle klara det hela med barnvagn på tåget?
Förra veckan kom jag fram till att jag verkligen ninte tycker om att packa inför flytt.. Kanske för att man hinner samla på sig så himla mycket onödigt, och vad ska man göra med allt det? Det är ju bara jobbigt att ta med till nya ställen. Dammsamlare, och sådant som tar plats. Men så vill jag ju inte slänga bort sakerna... Jag kom på att "vårt" allmänna kök behövde lite uppiffning i form av alla de dammsamlare som jag inte längre orkar släpa fram och tillbaka på, så till min stora lycka(?) så står allt det där som inte jag vill ha med mig där ute nu. Attans att bde jag och Anders är såna prylsamlare.
4 stora flyttkartonger (minst) är fulla och det syns tamme tusan inte här i lägenheten. Hur lyckas man?
Nu ska jag grubbla över vad mer vi inte behöver.
Tjing.
Helgen firades med pompa och ståt i Kiruna och med hela tjocka släkten, och oj så roligt vi hade. Synd att helgen tog slut så himla fort! Det känns lite som om jag fick mer energi och kraft när jag var upp. Ändå blev jag liggandes i förkylning igår, men det kan man ju räkna bort. Idag mår jag finemang.. Eller vill intala mig själv det, för jag är spyless på att vara sjuk.
I Kiruna hämtade vi vår nya vagn, och vi skulle också ta ner babyskyddet, som inte fick plats... Det känns verkligen konstigt att fara omkring och köra en vagn med inget annat än en massa bebis-packning i. Det känns lite som att leka mamma pappa barn, eller att ha en docka som man leker med. Undra vad folk tänkte när dom kollade in i vagnen och såg en svart sopsäck? Jag fick ju då pröva på att springa runt i tunnelbanestationerna och tunnelbanan med barnvagn, och det kan jag lova er, det är ingen fröjd och jag undrar hur jag ska klara av det när bebisen faktiskt kommit ut. Vi var inte ens ute i rusningstrafiken, och det hoppas jag att jag inte behöver utsätta varken mig eller bebisen för. Vi får hoppas på att jag vänjer mig. Undra hur Anders skulle klara det hela med barnvagn på tåget?
Förra veckan kom jag fram till att jag verkligen ninte tycker om att packa inför flytt.. Kanske för att man hinner samla på sig så himla mycket onödigt, och vad ska man göra med allt det? Det är ju bara jobbigt att ta med till nya ställen. Dammsamlare, och sådant som tar plats. Men så vill jag ju inte slänga bort sakerna... Jag kom på att "vårt" allmänna kök behövde lite uppiffning i form av alla de dammsamlare som jag inte längre orkar släpa fram och tillbaka på, så till min stora lycka(?) så står allt det där som inte jag vill ha med mig där ute nu. Attans att bde jag och Anders är såna prylsamlare.
4 stora flyttkartonger (minst) är fulla och det syns tamme tusan inte här i lägenheten. Hur lyckas man?
Nu ska jag grubbla över vad mer vi inte behöver.
Tjing.
Kommentarer
Trackback