degig?
Jajjomensan. Det känns som en sån där hemsk förmiddag då allt går fel. Magen är konstig, huvudet känns som en svag version av Tjernobylolyckan. Man vill bara sova även fast man inte har behov för det, men är inte trött. Det känns som om det inte är någon idé att kliva upp, för just idag kommer man inte att varken kunna eller vilja göra världen gott.
Men ändå måste man göra allt det där. Bara för att idag är en sån dag.
Jag gick inte ens på den där promenaden i morse. Jag var tvungen att sova. Jag ville inte stiga upp. Men jag var mycket piggare än vanligt ändå. Klockan 07.30 var jag hur pigg som helst. Jag klev upp för att börja studera, men jag kände att det inte kommer att gå så bra med den biten. Nu är klockan 09.40 och jag sitter fortfarande på samma ställe, jag har inte ätit frukost än. Och inte har jag fått gjort så mycket skolarbete som jag borde ha gjort.
Men klockan är ju ändå bara 09.40, jag får hoppas på en vändning?
Kanske en kopp kaffe och lite solrosbröd gör att jag vaknar till och förhoppningsvis får kraft, ork eller vad man nu vill kalla det till att göra skolarbetet klart.
Sen måste jag hämta biljett på till Lars-Ánte Kuhmunen Band som spelar den 8 november på Nordiska. det måste jag göra idag.