Anna

Oj. Idag kände jag ett så otroligt enormt bloggbehov. Det var väl på tiden, egentligen.

Nu har samiska veckan dragit igång här i Umeå, alla Ume-barnen har sportlov och samtidigt har solen också valt att visa sin vårfina glans!

I fredags avslutade jag min sista verksamhetsförlagda period. Det gick suveränt, och jag är mer säker än någonsin att jag är på rätt yrkesväg. Nu när även vårsolen är framme kan jag ju inte vara annat än lycklig.
Och så har vi ju då samiska veckan här. Anders ställer ut tillsammans med Gunvor Guttorm på Lilla Gallerit inne i stan, och en massa peppande föreläsningar, teatrar och filmer visas under veckan.
Igår tog jag med mig en väninna och gick på "designföreläsningar" där Sven-Åke Risfjell föreläste om nåidmönstret som han har hittat igen på ett nåidbälte och forskat om, Britta Marakatt-Labba föreläste om hennes konst och hur hon kommit dit hon är idag. Ofta knyter hon an till sin barndom, och berättar färgat om den. Gunvor Guttorm, Sápmis första Duodji-proffessor föreläste bland annat om hur man h ar förändrat duodjins design för att den ska kunna överleva med oss. Jag är enormt glad över att jag gick på dessa föreläsningar för det gav mig och förhoppningsvis många andra ytterligare inspiretion att fortsätta med vår konst och vår duodji.
Föreläsningar som dessa är så himla bra att ha med sig och så tillfredställande eftersom jag så ofta känner igen mig och kan knyta an min egna väg i konst och duodji"snåret", och samtidigt få svar på många frågor som jag inte vågat eller kunnat ställa någon annan.

Föreläsningar som denna erbjuder inte enbart värdefulla föreläsningar utan så värdefulla möten med andra människor som är intresserade av liknande saker som jag själv. det ger ett utrymme att samtala om den egna konstformen och samtidigt uveckla och föra vidare den i samråd med kollegor (jaa vad annars ska man kalla de andra?).
Kan inte alla föreläsningar vara som dessa?

Jag önskar att jag hade mer tid till att gå på alla föreläsningar och delta i fler evenemang som samiska veckan har att erbjuda. Värdefullt!
Det är så oerhört trevligt att möta flera bekanta också. Ja, det dröjer ju ett tag mellan gångerna man syns,  och lite av det beror väl på var vi idag bor. 

Jag har så mycket idéer, och så mycket inspiration i koroppen att jag knappt kan sitta still. Men det får nog ligga där och mogna lite för någon tid till varken konst eller slöjd - det har jag inte. Än.

Jon-Isak har hunnit bli två hela år i februari. Tiden går fort, och det kommer jag att fortsätta tjata om. En väninna till mig frågade om hur det känns att Jon-Isak skulle fylla 2 år ( det här var en vecka innan han fyllde år). Jag svarade: Jaa, i min almenacka har jag skrivit "Jon-Isak 1 år", och det beskriver nog hur det känns.".
Tänk så det kan bli! Att två hela år kan kännas som ett.

Idag är ju också en speciell dag med fettisdag, Internationella kvinnodagen och Körcafé med olika uppträdanden under kvällen. En semla har jag tänkt mig att äta och körkaféet hade jag tänkt mig att delta i men den Internationella kvinnodagen har jag inte riktigt klurat ut vad jag ska göra men. Hmm.

Nu ska jag koka mig en kopp kaffe och sen ut i solen och sen till biblioteket!