Anna

Vilken monsermarknad! Men väldigt trevlig har den varit, jag kunde kanske ha varit piggare och kanske hittat mig något riktigt bra fynd, men det får  vänta till någon annan marknad. Jag är i allafall riktigt glad över att jag hann träffa dem jag gjorde, trots att det var i all hast.

Nu äntligen inbillar jag mig att jag börjar sova ikapp efter monstermarknaden, om det nu finns någonting som heter så. Igår drog jag igång storbak, det resuterade i drygt 600 småsmå mini bullar som är tänkta till någon av Anders vernissager, så dom har flyttat in i frysen tills det blir dags. Jag tycker att minibullarna är superbra tips till alla er som ska ha något liknande vernissager, eller kanske bara vill ha något annorlunda snack på en fest. Det blir lite sådär härligt hemtrevligt och mormorskänslan infinner sig efter någon minibulle. Det blir lite mer personligt än en påse chips och bag-in-box vinet. Kanske ska man koka lite mormorsaft till det hela också? Haha, nej jag tror inte jag ska sträcka mig så långt, men kanske någon gång i framtiden. Det blev även 50-60 vanliga bullar, som faktiskt smakade helt OK. I morgon blir det mer bak. Jag hade tänkt mig att fylla frysen (om det nu finns någon plats kvar där) med bröd. Nu hade det ju suttit fint med en riktig matberedare och en bakhäll.  Jag kom att tänka på det här med att anpassa sig- tänk när jag och Anders bodde i studentettan i Hägersten. Då hade vi en frys som rymde lika mycket som en microvågsugn gör vi hade den alltid full, men trots det rymdes alltid lite till. Vi var ju heller aldrig i behov av en större frys då. Nu har vi två frysskåp och jag tycker nog att det är för lite... Eller har vi för mycket mat? Å andra sidan har jag bunkrat upp med matbackar som aldrig tidigare. Jag tror det är "bara för att jag kan".

Lilleman utvecklas (konstigt vore väl annat? om inte annat riktigt jobbigt..) han går, pratar lite smått som man förstår och väldigt mycket som man inte förstår. Det går framåt, med andra ord. På fredag är det ett år sedan han föddes, och så himla mycket har hänt sedan dess. 100 blås för hela familjen, vi har varit på bilsemester i princip under hela sommaren, norra Sverige, nord Norge, södra Finland och en festival är bara en axplock av det vi gjort under Jon-Isaks första år. Och just det ja.. Flytten från Stockholm och hit. Tänk vad mycket vi gjort, och allt som hänt. Efter alla de där tripperna så måste jag erkänna att det är skönt att ha slagit sig ner här. För ett tag hoppas jag i allfall:) 

Jon-Isak har hittat sig en kompis som är en ynka vecka yngre än honom. Det sa "klick" när dom såg varandra och rätt som det var hade dom kryptävlingar ihop. Det var hur kul som helst att se! Kanske är det dem som gör samhället osäkert om 10-15 år? Haha (undra just hur mycket jag kommer att skratta då..)

Jag är nöjd och tillfreds med vår tillvaro, som den ser ut nu. Vi har kikat på en lägenhet närmare stan, och då vi fick jämföra det vi har nu och det vi skulle kunna få tyckte vi att vi har det riktigt rikgtigt bra här. Jag tror till och med att vi börjar trivas på riktigt. Bara en förändring på g, sen är allt superduperbra.


Livet leker- igen och åter igen!

Nu väntar sängen. God natt.