Anna

Jag är många gånger väldigt glad över att bo här. Att ha lite anonymitet, och att kunna dra mig undan då jag inte längre tycker att folk ska bry sig allt för mycket. Nu, på senaste sker enda kontakten med omvärlden genom olika kablar och signaler som även kan kallas för telefoni och internet, vilket också gör att jag själv får bestämma hur mycket av mitt liv jag vill "lämna" ut. Jag uppskattar det verkligen, och jag förstår nu många norrlänningar som väljer att flytta ner hit på heltid. Visserligen är jag en av de människor som faktiskt tycker om att ha mycket folk runtomkring mig, mest hela tiden och helst dom människor som står mig närmast. Så därför så önskar jag att man ibland kunde få ha sitt lilla "Stockholm" där uppe, där hemma, så att man vekligen kan dra sig tillbaka och inte behöva tänka på vad andra ska säga och tycka och surra. Jag tror att det är långt många fler än jag som känner så här... Nåja, jag ska njuta av de här åren jag kommer att vara här nere, även fast det ibland känns som en riktig pest, men många gånger trivs jag också väldigt bra. Kanske just för att jag kan dra mig undan?  
Nåja, livet leker och jag är full av blåmärken efter min promenad till "lillstugan" och flertalet vurpor!  Anders är på bättringsvägen, men nu är vi båda ganska strandsatta... Bebisen verkar må fint där inne, och lever om som vanligt. Efter ett långbesök och en härlig middag och tulpanbukett(!) så känns allt ändå mycket bättre. Det är rätt kul att få besök hit ut, det händer ju inte allt för ofta, och det gör nog att man uppskattar besöken mer. Det bästa av allt - det är ingen som tränger sig på när man bor så här "långt" bort från stan.

Stenmark bor bara ett "stenkast" ifrån oss, några kilometer emellan oss. Det sa Anders nyss, nog för attd et är lite onödigt vetande. Det känns ändå lite konstigt att ha en gammal idol så nära. Han är ju legend.

Nu är det lindning av svullen fot som gäller. Efter det ryggläge, och inte kliva upp förrän kroppen säger att det är dags.