Telefonköer och förverkar
Sen i måndags har jag suttit i minst 10 låånga telefonköer. Jag tackar, så som många andra redan gjort, högtalartelefonen så att man slipper få en mobiltelefon fastvuxen i huvudet! Nu är äntligen alla samtalen avbockade och min lista på att som ska göras blir allt kortare.
Sammandragningarna/förverkarna börjar bli en del av vardagen, och jag måste säga att det är skönt att vara hemma nu då jag bara kan lägga mig ner och vila när dom kommer. Men det har faktiskt varit extremt mycket nu på senaste och jag har faktiskt varit orolig, det kan man ju inte förneka. Ändå så tror jag ( om en inte annat hoppas jag) att allt är bra.
Jag får bara avstå från tunga lyft nu och ett bra tag framöver.
Annars så längtar jag bara tills vi får flytta, för nu är jag grymt less på alla oljud som kommer från tunnelbanan och vägarbetet som för övrigt nu hållt på i minst två månader utanför vår lägenhet med att skära upp asfalt och jag vet ínte vad.. Varje dag. Vissa dagar har det varit så högt att man knappt kan tänka och varit tvungen att "fly" oljudet. Det ska bli så skönt att slippa allt! Idag blir ialla fall allt klart med den administrativa kring flytten, det ska bli så himla skönt! Värmdö- here I come! Fast.. kanske det blir för tyst där ute? Men det borde ju inte vara någon risk att vi tycker det, med tanke på de ingrodda byborna vi är som vaknar när det kör en bil utanför huset. Å andra sidan, om man verkligen tänker efter kan ju just det bero på ren nyfikenhet..
På måndag börjar min verksamhetsförlagda utbildning igen, och jag måste erkänna att det faktiskt ska bli rätt skönt att börja där igen. Jag längtar.