mindre och mindre
Ja, jag får bara mindre och mindre att skriva om. Visst har ju varje dag sin höjdpunkt, men hur kul är det att läsa om detta? Jag kliver upp, äter, går till skolan, går hem, lagar mat och gör sådant som jag inte borde göra då jag egentligen borde plugga, sen går jag och lägger mig. klart att jag vissa dagar duschar och donar på med smink och sånt tjafs, men kul, njaae? Men faktiskt så gör jag ju andra saker än dessa också. Men det tillhör ändå vardagen, även om det innebär mer eller mindre äventyr.
Idag fortsätter jag läsa kurslitteratur. Den är inte tråkig alls, men det är bara det att det är något som tillhör skolan och jag har i vissa stunder väldigt svårt att koncentrera mig till 100% på det som tillhör skolan och det slutar oftast med att jag gör något helt annat. Som nu. För egentligen har jag väl inget speciellt att berätta, men ändå gör jag det. För att göra något annat än att läsa.
Anders fyllde år i fredags. Jag gjorde en smörgåstårta med hans favoritingredienser. Det är fördelen med smörgåstårtor, att man kan välja ingredienser efter vad man själv vill ha i den och den blir ändå lika god, om inte godare. Jag gjorde också en marsipantårta. Mums. Men allt detta gottande fick mig att fundera på att man nog borde dra ner på sockerhaltskonsumtionen. Födelsedagen var i alla fall lyckad. Det var folk här ända till småtimmarna, och trots detta lyckades jag somna med tjoande människor precis under mig. Precis i samma rum.
Sen tror jag att jag håller på att växa visdomstand. Detta gör mig till en väldigt lättretlig och kanske lite deppig och dyster Anna. Mat är svårt att äta, för att jag inte kan tugga normalt, och jag vet att jag blir extra grinig när jag inte äter.. Så det jag fortfarande kan njuta av är sådant som man inte behöver tugga. Och det finns ju en hel del, men man blir väldigt fort less. Jag funderar på att sluta snusa. Dra allt i samma veva tänker jag. Men om det blir av är ju en annan femma. Nåja jag är och förblir ett monster i någon vecka till, så varför inte dra till och sluta med äckelsnuset också? Det värsta är nog för Anders som ska måsta leva ihop med mig under denna tid.
Vid närmare eftertanke så tror jag nog att det är bäst att vänta med snusstoppet, men fortfarande så är jag väl ändå ett monster.. Jag tror att ni som har fått era visdomständer förstår vad jag menar. Hoppas den kommer fram snart! Det värsta av allt är ju att man inte har ork att göra någonting när tanden är på väg upp. Det gör ju då ont! Tack och lov finns ju alvedon så att man kan sova.
I morse när jag vaknade hade hela kinden svällt upp, och jag var ganska lik pigan Lina i Emil i Lönneberga. Dessutom ser jag ut att vara förlamad i högra halvan av ansiktet. Bilket på sätt och vis är tur, eftersom jag idag inte allt vill gå ut genom dörren och göra andra saker än att plugga (inte för att jag har lust att plugga heller..), jag vill absolut inte visa mig för andra människor eftersom jag verkligen ser ut som ett monster och inte bara beter mig som ett..
Nu ska jag försöka återvända till kurslitteraturen och skriva klart det jag vill ta upp i min studiegrupp.
Idag fortsätter jag läsa kurslitteratur. Den är inte tråkig alls, men det är bara det att det är något som tillhör skolan och jag har i vissa stunder väldigt svårt att koncentrera mig till 100% på det som tillhör skolan och det slutar oftast med att jag gör något helt annat. Som nu. För egentligen har jag väl inget speciellt att berätta, men ändå gör jag det. För att göra något annat än att läsa.
Anders fyllde år i fredags. Jag gjorde en smörgåstårta med hans favoritingredienser. Det är fördelen med smörgåstårtor, att man kan välja ingredienser efter vad man själv vill ha i den och den blir ändå lika god, om inte godare. Jag gjorde också en marsipantårta. Mums. Men allt detta gottande fick mig att fundera på att man nog borde dra ner på sockerhaltskonsumtionen. Födelsedagen var i alla fall lyckad. Det var folk här ända till småtimmarna, och trots detta lyckades jag somna med tjoande människor precis under mig. Precis i samma rum.
Sen tror jag att jag håller på att växa visdomstand. Detta gör mig till en väldigt lättretlig och kanske lite deppig och dyster Anna. Mat är svårt att äta, för att jag inte kan tugga normalt, och jag vet att jag blir extra grinig när jag inte äter.. Så det jag fortfarande kan njuta av är sådant som man inte behöver tugga. Och det finns ju en hel del, men man blir väldigt fort less. Jag funderar på att sluta snusa. Dra allt i samma veva tänker jag. Men om det blir av är ju en annan femma. Nåja jag är och förblir ett monster i någon vecka till, så varför inte dra till och sluta med äckelsnuset också? Det värsta är nog för Anders som ska måsta leva ihop med mig under denna tid.
Vid närmare eftertanke så tror jag nog att det är bäst att vänta med snusstoppet, men fortfarande så är jag väl ändå ett monster.. Jag tror att ni som har fått era visdomständer förstår vad jag menar. Hoppas den kommer fram snart! Det värsta av allt är ju att man inte har ork att göra någonting när tanden är på väg upp. Det gör ju då ont! Tack och lov finns ju alvedon så att man kan sova.
I morse när jag vaknade hade hela kinden svällt upp, och jag var ganska lik pigan Lina i Emil i Lönneberga. Dessutom ser jag ut att vara förlamad i högra halvan av ansiktet. Bilket på sätt och vis är tur, eftersom jag idag inte allt vill gå ut genom dörren och göra andra saker än att plugga (inte för att jag har lust att plugga heller..), jag vill absolut inte visa mig för andra människor eftersom jag verkligen ser ut som ett monster och inte bara beter mig som ett..
Nu ska jag försöka återvända till kurslitteraturen och skriva klart det jag vill ta upp i min studiegrupp.
Kommentarer
Trackback
