Edward Sissorhands och veckan är snart slut
Jag har sett Edward Sissorhands för första gången i mitt liv. Det är väl en av de filmerna som man borde sett för länge sedan, men det hade inte jag gjort. Förräns nu då. Men filmen är otroligt bra, även fast den är såpass gammal som den nu är. Att rekommedera till er som inte ännu sett den!
Ja, nu är denna vecka också snart slut. Så är även kursen som jag går nu, Design, skapande och hantverk. Den slutar nu på onsdag. Tänk, att det gått så fort! Nu har jag bott i Stockholm i över två månader!
Allt känns lite overkligt, om jag ska vara ärlig. Ena stunden är jag i min gymnasieklass på Bokenskolan, och andra sitter jag på Lärarhögskolan i Stockholm på något seminarium eller föreläsning. Det har gått på tok för fort den senaste tiden. Så fort att jag knappt kan förstå det själv.
Jag kommer så väl ihåg då jag var en liten knodd och sprang på mammas jobb, och pratade med alla som jobbade där. Jag kan inte förstå, jag verkade ju inte vara blyg för 5 öre! Otroligt nog verkar 90% av dem jag träffade där komma ihåg mig nu. Men det är ju också trevligt.
Och om man nu ska vara sentimental, så tänker jag ofta på den tiden jag bodde i Malmberget och gick på Nya Malmstaskolan, då främst på Pål, John och Sara. Det var vi som var gänget. Och så klart Tim, men han hade ju den där förkärleken att klättra så högt upp i träden som han bara kunde. Det slutade några gånger med att brandkåren fick komma och hämta ner honom, för han klarade inte att ta sig ner själv. Visst umgicks vi med honom väldigt mycket också, men han ville ju bara klättra hela tiden... Det gjorde han ju också!
Undra hur det går för alla nu. Sara har jag ju fortfarande relativt bra kontakt med. Men resten, dom hör man ju inte av längre. Bara genom mamma som fortfarande är kvar i Malmberget och kanske snappar upp någonting om dem, som hon senare berättar för mig.
Jag kommer ihåg då jag hatade att städa, laga mat och ens hjälpa till med någonting där hemma. Jag var som osynlig så fort någon ville att jag skulle hjälpa dem med någonting i huset. Nu är det annorlunda. Jag blir nästan äcklad när jag ser damm på en fotoram, eller disk som inte är diskad. Tänk hur det kan ändra sig. ATt det ändrar sig så fort!
Nej, nu ska jag göra någon nytta.. Eller bara görra någonting annat än att sitta framför datorn. Ha en trevlig lördagskväll!
Ja, nu är denna vecka också snart slut. Så är även kursen som jag går nu, Design, skapande och hantverk. Den slutar nu på onsdag. Tänk, att det gått så fort! Nu har jag bott i Stockholm i över två månader!
Allt känns lite overkligt, om jag ska vara ärlig. Ena stunden är jag i min gymnasieklass på Bokenskolan, och andra sitter jag på Lärarhögskolan i Stockholm på något seminarium eller föreläsning. Det har gått på tok för fort den senaste tiden. Så fort att jag knappt kan förstå det själv.
Jag kommer så väl ihåg då jag var en liten knodd och sprang på mammas jobb, och pratade med alla som jobbade där. Jag kan inte förstå, jag verkade ju inte vara blyg för 5 öre! Otroligt nog verkar 90% av dem jag träffade där komma ihåg mig nu. Men det är ju också trevligt.
Och om man nu ska vara sentimental, så tänker jag ofta på den tiden jag bodde i Malmberget och gick på Nya Malmstaskolan, då främst på Pål, John och Sara. Det var vi som var gänget. Och så klart Tim, men han hade ju den där förkärleken att klättra så högt upp i träden som han bara kunde. Det slutade några gånger med att brandkåren fick komma och hämta ner honom, för han klarade inte att ta sig ner själv. Visst umgicks vi med honom väldigt mycket också, men han ville ju bara klättra hela tiden... Det gjorde han ju också!
Undra hur det går för alla nu. Sara har jag ju fortfarande relativt bra kontakt med. Men resten, dom hör man ju inte av längre. Bara genom mamma som fortfarande är kvar i Malmberget och kanske snappar upp någonting om dem, som hon senare berättar för mig.
Jag kommer ihåg då jag hatade att städa, laga mat och ens hjälpa till med någonting där hemma. Jag var som osynlig så fort någon ville att jag skulle hjälpa dem med någonting i huset. Nu är det annorlunda. Jag blir nästan äcklad när jag ser damm på en fotoram, eller disk som inte är diskad. Tänk hur det kan ändra sig. ATt det ändrar sig så fort!
Nej, nu ska jag göra någon nytta.. Eller bara görra någonting annat än att sitta framför datorn. Ha en trevlig lördagskväll!
Kommentarer
Trackback